Gemensamma intressen

Baron och Falstaff samarbetar för det mesta mycket bra. Framför allt delar de varandras intressen.

Till exempel att tillsammans leta upp dofter och spår i marken. Ibland gör de gemensam sak, som på bilden: de ger sig ut på jakt efter något. Jag vet inte vad ...

Eller också fördelar de tillgänglig yta och söker var för sig. När Baron hittar något som är värt att undersöka rusar Falstaff dit.

Och vice versa: Falstaffs fynd - vad det nu kan vara - väcker Barons uppmärksamhet, och han beger sig dit.

På så sätt tror jag att deras gemenskap fördjupas: de gör livet lite lättare och gladare för varandra.

I spårskogen

Här börjar spåret!

Den gulröda markeringen är det enda jag ser. Baron och Falstaff lägger inte märke till den, men för dem är spåret en tydlig och omisskännlig slinga i marken.

Förmiddagen idag tillbringade vi i skogen, och hundarna fick utföra nosarbete i var sitt spår. Bäst att passa på innan älgjakten gör det förenligt med livsfara att vistas i skogarna.

Falstaff är säkerheten själv, numera också med att markera apporterna. Om han bara kunde dämpa sin iver som tar sig uttryck i otåligt skällande. När jag sätter på honom spårselen skakar han av förväntansfull glädje.

Baron har de senaste gångerna varit lite disträ och okoncentrerad, men inte idag. Lugn och säker höll han sig i spårkärnan nästan hela tiden.

Att träna spår har alltid hört till våra favoritsysslor. Så det var alltså en mycket givande förmiddag, för både hundar och förare.

Om flyttfåglar

Baron och Falstaff har obetydliga ornitologiska kunskaper.

De känner igen skator och kajor, och jagar bort dem från trädgården. Men i övrigt har erfarenheten lärt dem att de ändå aldrig hinner ifatt en fågel.

Så de är vanligtvis inte särskilt intresserade.

Men häromdagen spetsade de öronen: en flock tranor på väg söderut flög förbi, alldeles över våra huvuden. Tranornas speciella kraxande i luften fick hundarna att lystra, och förvånat titta upp.

Jag erinrar mig en liten dikt av skalden Holmberg:

Mot söder

Flyger fåglarna bort eller flyger de hem

på sin höstliga färd i det blå?

Här tar tystnaden vid. Om vi frågade dem

skulle fåglarna knappast förstå.

På en byväg om hösten ...

... är det inte alltid "lerigt och dant".

Tvärtom: solen kan skina och luften vara klar och kylig.

Vackra höstdagar tenderar våra promenader att bli allt längre. Det går inte att se sig mätt på höstfärgerna.

Jag undrar hur Baron och Falstaff upplever färgerna i naturen. Det lär vara så att grönt och rött ser likadant ut för hundar, och uppfattas som grått. Fast i gengäld kan de urskilja flera nyanser av grått.

Själv njuter jag av höstlövens skiftningar mellan grönt och rött. Jag hoppas att Baron och Falstaff gläds åt olika nyanser i sin egen färgsymfoni.

Även om den går i grått!

Om vattenpölar

Baron och Falstaff har helt skilda meningar om vattenpölar.

En ösregnig dag som idag hade de god anledning att ge prov på sina respektive åsikter.

Baron går långa omvägar om pölarna. Han skyr inga ansträngningar för att slippa bli blöt om fötterna.

Falstaff bryr sig inte ett dugg om vattensamlingar. Snarare ser det ut som om han tycker det är roligt att plaska fram och stänka omkring sig.

Men i ett avseende är de överens: regnvatten är gott att dricka!

En lyckad agilitytävling

Vi åkte med Falstaff och Baron till agility-tävlingar igår på Tomtens brukshund-klubb.

Inte för att tävla, utan för att träffa våra två- och fyrbenta vänner i den stora agility-familjen, leva oss in i atmosfären - och framför allt applådera alla goda prestationer på banan.

På hemresan gjorde vi en liten utflykt till Hornborgasjön, njöt av sol och glödande höstfärger och flyttfåglarnas påbörjade långresor.

Men vi borde ha stannat på tävlingarna, så att vi på plats hade fått uppleva vännen Fridas seger och första pinne med Myntha i hoppklassen!

Nu får vi nöja oss med det filmklipp som finns på Fridas hemsida. Ett stort och hjärtligt GRATTIS från oss i beardis-flocken! Vi är mycket stolta över er!

Sådan är Baron

Igår presenterades Falstaff, sådan han beskrivs i ett horoskop för hundar.

Nu är det Barons tur. Han är född den 18 mars, alltså i Fiskarnas tecken.

Så här sägs han vara:

Fisken är en känslig hund som behöver mycket kärlek. Hårda metoder eller tvång fungerar inte på fiskhunden. Han ska lockas med lek och skoj. Det är en hund som gillar att jobba men bara korta stunder. Blir det för långrandigt så tappar han lätt intresset och kan till och med somna mitt i lek eller träning. Fisken är som sagt en känslovarelse men han är även duktig på att känna av husses/mattes sinnesstämning. Han tycker om det glada livet så se upp med mat och godsaker, hundar i fiskens tecken tenderar att bli feta.

Alla som känner Baron ser lätt vad som stämmer, och vad som är helt fel!

Sådan är Falstaff

Det är roligt att läsa horoskop. Särskilt för hundarna.

Ibland stämmer det, men ibland är det helt fel.

Falstaff är född den 6 april och alltså vädur. Så här beskrivs han:

Väduren är ett energiknippe. Det är en hund som vill ha full fart framåt och kräver mycket stimulans både fysiskt och mentalt. Det är en hund som alltid vill vara i centrum och självsäker som han är så tycks han tycka att universum kretsar runt honom vilket det också lätt gör om man inte tidigt tar kommando över honom. Väduren kan bli en bra brukshund men har en förmåga att snabbt tröttna på sin uppgift så det gäller att de tränas på rätt sätt. Visa väduren tidigt att det är du som bestämmer så slipper du troligen många problem.

De som känner Falstaff kan lätt bedöma: vad är rätt och vad är fel?

Om en bilmodell

Jag har upptäckt att det finns en bilmodell som heter Le Baron!

Det är Chrysler som har haft den goda smaken att uppkalla en modell efter Baron.

Den bilen måste ha alla goda egenskaper. Snabb, pålitlig, vacker, slitstark, behöver sällan servas på verkstad!

Alldeles som hunden Baron! Den enda bil som möjligen skulle kunna mäta sig med Le Baron i fråga om kvalitet vore om någon modell benämndes Falstaff!

Ett träningspass

Det är alltid lika roligt för Baron och Falstaff - och oss! - att träffas för lustbetonad träning på Tomtens brukshund-klubb.

Vi har varit där idag. Storpudlarna Ebba och Wilma - mångåriga vänner - var med, och vi inledde med koncentrationsträning (platsliggning, linföring, godis-let och korvrace).

Dagens höjdare: agility! Jag tror inte att det finns någon gladare agilityhund än Falstaff! Balans, hopp, tunnlar, slalom - för honom är detta inte hinder, det är möjligheter!

Med pensionärens rätt får Baron numera ta det lugnt. Inga höga hopphinder, ingen brådska, och äntligen börjar han få grepp om slalom. Tävlingsmässigt är det så dags, men OK: för honom gäller det nu bara att ha roligt.

Sanslöst roligt - ja, det hade alla hundarna. Storpudlar som beardisar!

Välkommen, Bianca!

Falstaff och Baron har idag träffat en ny kompis: tvååriga schnauzertiken Bianca, som har flyttat in här i grannskapet.

Hundarnas relationer till schnauzerhundar har varierat under årens lopp.

Några har de älskat, till exempel Ärtan. Andra har de syn- och hörbarligen ogillat: Frasse och Bellman för att nämna några.

Så har de sina träningskompisar, Pucko och Hjalmar. De är neutrala inför dem, men är alltid glada att möta dem. Det betyder nämligen att de får göra något riktigt roligt: spåra!

Bianca blir säkert en favorit. Fast mötet idag var kringgärdat med strikta restriktioner för Baron och Falstaff.

Hon löper nämligen!

Korvrace och andra muntrationer

Igår bereddes Baron och Falstaff en omväxlande kväll.

Aktiv-promenad-gänget startade vid Folkets park i Götene för miljöträning i tätort. Så värst mycket folk eller bilar var inte i rörelse, men övningen spetsades med dragande av skramlig kundvagn intill hundarna.

Baron fick till och med äran att åka i kundvagnen, till Falstaffs illa dolda avundsjuka. Jag undrar hur många hundar som har åkt kundvagn ...

Kvällen avslutades med upplet av godis, och ett av alla hundar uppskattat korvrace: slalom mellan korvfat och se-men-inte-röra. Belöningen uteblev inte: efter övningen var det fritt fram att hugga in på läckerheterna.

Ingen av hundarna var nödbedd, varken Baron, Falstaff eller någon av de andra!

Katt på hett plåträcke

På senaste tiden har vi fått oväntat besök av grannens katt några gånger.

Ljudlös och djärv balanserar den försiktigt fram på vårt balkongräcke. Det är en gåta hur den har tagit sig upp.

Det var Falstaff som först upptäckte den. Men varken han eller Baron visste hur de skulle tackla denna ovanliga situation.

Men när katten utförde samma balansnummer mitt i natten vaknade hundarna till. De rusade ut på balkongen och väsnades. Katten lät sig inte störas, utan fortsatte lugn och värdig sin våghalsiga promenad.

Hur den tog sig ner vet vi inte, bara att den efter sina balansakter har iakttagits välbehållen.

Happy on a rainy day

Varken Baron eller Falstaff tycker odelat illa om regniga dagar. Som till exempel idag.

Det har sina fördelar. Inga restriktioner vad gäller promenader eller aktiviteter. Hundarna har sina regntäcken, som i varje fall erbjuder ett visst skydd mot väta.

Tillgången på dricksvatten är obegränsad. Och så gott vattnet är, utan klor eller antibakteriella tillsatser.

Se bara som Baron njuter. Vattnet är delikat smaksatt av nerfallna höstlöv, som dessutom pryder drycken. Ungefär som körsbär eller en citronskiva i en drink.

Hundarna är bättre än vi människor på att vara "happy on a rainy day" ...

Att vara nära ...

På våra promenader beter sig Baron och Falstaff olika.

Falstaff håller mycket noga uppsikt över resten av flocken: matte, husse, Baron. Han håller sig helst intill matte, och det är sällan vi får tillfälle att gömma oss för honom. Om någon sackar efter eller om avståndet blir för stort mellan medlemmarna i flocken - ja, då rusar han genast dit, manar på och försöker samla in.

Baron är mer självständig. Han går tryggt sina egna vägar och gör små utflykter utan att ängsligt kolla var resten av flocken är. Det är han ändå mycket väl medveten om. "Jag vet väl var ni är! Det är bara lite dofter jag vill undersöka. Var inte oroliga: jag tappar inte bort er!"

Så bra att hundarna är olika! Det vore inte särskilt roligt med två klonade beardisar ...

Om matvanor

Barons och Falstaffs matvanor är naturligtvis av allra största intresse för samtliga bloggens besökare!

Falstaff kan man lita på vid matskålen. Han äter upp allt med god aptit, och lämnar sällan kvar några rester.

Baron är kräsen och vill gärna bli trugad. Han har aldrig varit något matvrak, men äter vad han behöver. Någon gourmet är han inte.

På senare tid har hundarna lagt sig till med en egendomlig vana. De äter upp nästan all sin mat, men bara nästan.

Kvar i skålen ligger en eller två pellets. Jag undrar varför. Om de har ätit nittionio pellets - varför då inte äta upp den hundrade?

Vill de spara en för sämre tider? Eller är det bara så att de retas med matte och husse? Vem vet!

En favoritårstid

För Baron och Falstaff hade gårdagen nästan allt!

Klar, kylig luft. Soligt. Lyckad spårträning i skogen, kombinerad med korvgrillning.

Hösten är deras årstid. De är glada, alerta och gillar att jobba. Men också att hålla vakt i trädgården i den nedgående solens sken.

Fast kanske någon av bloggens besökare - i motsats till hundarna - hellre instämmer i Holmbergs dikt:

September

Så förklingar de, sommarens andetag,

men betänk när din saknad känns svår

att den sommar som väntar är närmre i dag

än vad faktiskt var fallet i går.

Om regnfria måndagar

Vädrets makter är välvilligt inställda till Baron, Falstaff och deras två- och fyrbenta vänner. Åtminstone under de "aktiva måndags-promenaderna" på klubben.

Hittills har vi gynnats av skönt höstväder, nästan helt utan regnskurar.

För två veckor sedan hopades åskmolnen runt horisonten, men utan att avge särskilt mycket väta.

Igår ösregnade det nästan hela dagen - men alldeles lagom till promenadens början upphörde nederbörden. I lugn och ro kunde hundarna ta igen sig under fikapausen, utan att bli blöta.

Baron och Falstaff har alltså tumme med vädergudarna. Åtminstone så här långt ...

Fast egentligen bryr de sig inte. De tycker att alla väder är bra. Bara de får vara ute i dom!

Vatten åt hundarna!

Dagens Nyheter rapporterar idag:

"Hundar som dricker Guinness löper mindre risk att få hjärtinfarkt än hundar som dricker ljust öl, visar en undersökning från University of Wisconsin.

Riktigt vad det innebär är svårt att avgöra eftersom hundar står för en försvinnande liten - för att inte säga obefintlig - del av all ölkonsumtion."


Varken Baron eller Falstaff har medverkat i undersökningen. De skulle inte ha varit till någon större nytta, eftersom de sannolikt hade vägrat att befatta sig med varje form av öl.

Vatten är deras första och enda val! Låt oss hoppas att det är en dryck som håller hjärtinfarkten borta.

På en sjöstrand

Baron och Falstaff fascineras inte bara av Hindsbosjöns undervattens-farkoster: de simmande gräskarparna.

Också stranden är intressant att undersöka. Där finns säregna dofter. Har man lite tur sitter det ibland några änder och trycker där. De låter sig lätt skrämmas så att de sätter sig i säkerhet i vattnet, med ljudliga skränanden och häftigt plaskande.

Lika lite som Falstaff eller Baron försöker sig på att fånga karpar, lika lite är de roade av andjakt. De tycker bara att det är kul med den action som änderna bjuder på.

Från stranden går det också att våghalsigt luta sig ut över vattnet och dricka sig otörstig. Hundarna tycker att vattnet är gott, för dem smakar det antagligen som det ädlaste femstjärniga årgångsvin!

K-märkt hundkoja

Jag läser i tidningen:


Anrik hundkoja blir k-märkt

Det är inte bara slott och herresäten som blir kulturmärkta. Nu får även en hundkoja i Norrköping den hedrande stämpeln av stadsantikvarien vid en ceremoni på söndagen. Hundkojan har funnits i trädgården vid Borgs säteri i över hundra år. En av de första invånarna ska ha hetat Boy.

Sedan dess har en mängd hundar bebott den rejält byggda kojan.

- Vi vet att hundkojan har stått sedan 1901, kanske ännu tidigare, säger stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz till Norrköpings Tidningars nätupplaga.Hundkojan var i dåligt skick och har restaurerats vid Stadsmuseet innan den nu återställts på säteriet.

- Även små och relativt oansenliga byggnader kan ha ett kulturhistoriskt värde, kommenterar Ann-Charlotte Hertz utmärkelsen.


Kära Baron och Falstaff! Man kan undra vad det är som ni lämnar efter er som blir K-märkt!

Någon hundkoja har ni inte. Men kanske leksaker? Sovkorgar? Koppel? Halsband? Regntäcken?

Den som lever får se!

Om undervattensdjur

Vad kan det nu vara som Baron och Falstaff har fått syn på, och betraktar med stort intresse?

Jo, det är en gräskarp! Inplanterad i den lilla sjön, och med den ansvarsfulla uppgiften att hjälpa till med renhållning i vattnet.

Det ser ut som om den gör ett bra jobb. Hindsbosjön är nu betydligt renare och mer aptitlig än den har varit. Men så har den också muddrats och befriats från den växtlighet som gjorde den till en illaluktande sumpmark. Nu svarar gräskarparna för det löpande underhållet.

Som valp hoppade Falstaff en gång i med ett magplask. Det renderade honom en rejäl och omsorgsfull dusch och shamponering när vi kom hem, eftersom han formligen stank av dy och gyttja.

Nu går vi gärna med hundarna längs sjön. Skulle någon av dem få för sig att hoppa i vore det inte någon olycka.

Varken Baron eller Falstaff var förresten roade av att försöka fånga någon karp!

Om en hund- och kattskrämma

Jag får en katalog från Det Stora Elektronikföretaget.

Med höjda ögonbryn läser jag:

Elektronisk hund- och kattskrämma

Reta dig inte längre på lämningarna efter hundar och katter på eller utanför tomten. Så snart PIR-detektorn i hund- och kattskrämman registrerar en rörelse i det övervakade området sänder den i ca 25 s ut en ton som människor inte kan höra. Djur upplever däremot ultraljudstonen som ytterst obehaglig. Tack vare väderbeständigt ABS-hus och batteridrift kan du använda apparaten var du vill.

Det här är inget som vi tänker anskaffa. Det är ju hundarnas egen trädgård, deras revir.

Någon elektronisk apparat som håller katter borta behöver vi inte. Vi har två fyrbenta och effektiva kattskrämmor vid namn Baron och Falstaff!

I skuggan av äppelträdet

In the shade of the old apple tree
Where the love in your eyes I could see
When the voice that I heard
Like the song of the bird
Seemed to whisper sweet music to me

I could hear the dull buzz of the bee
In the blossoms, as you said to me
With a heart that is true,
"I'll be waiting for you,
In the shade of the old apple tree."

Jag erinrar mig den här gamla standardlåten när jag ser hur gärna Baron och Falstaff uppehåller sig i skuggan av vårt äppelträd.

Hundarnas poetiska eller musikaliska begåvning är nog rätt begränsad, men den inspiration de förmedlar är alltid fullständigt obegränsad.

Deras närvaro är "sweet music to me".

Om aktiviteter

Baron och Falstaff gillar att vara aktiva.

Därför trivs de så bra på de aktiverade promenaderna, som vi så här års ägnar oss åt en kväll i veckan på vår klubb.

De tycker om att träffa de andra hundarna - Loffe, Siri, Disa, Snobben, Chico, och allt vad de heter. Tillsammans strävar de fram på vägar och skogsstigar, och friskar upp sina talrika grå celler med lite träning. Som igår: inkallning.

Men Baron och Falstaff är aktiva inte bara under promenaden. Också fikapausen utnyttjar de. Alltid hittar de någon trädgren eller pinne att tugga på och syssla med. Eller någon yta att undersöka.

Att ligga stilla och ta igen sig? Nej, det passar dem inte. Det gör de först när vi åker hem, i bilen.

Om bollar i luften

Varken Baron eller Falstaff har någonsin varit särskilt bolltokiga.

Men föralldel: vi har aldrig kastat bollar till dem, så de har väl inte fått smak på det.

Ändå händer det att de får för sig att de ska leka med en boll. Med varandra, med matte eller husse - eller var och en med en boll.

De senaste dagarna har de fått ny aptit på detta. Kanske är det kyligt höstväder som stimulerar dem. De tycker om att det har blivit lite svalare ute, vilket gör dem gladare och mer aktiva.

För Baron och Falstaff är bollar framför allt något som är trevligt att tugga på. Inte så mycket att jaga eller springa med!

Om uppmärksamma hundar

Baron och Falstaff håller järnkoll på allt som händer runt omkring dem, ute och inne. Allt som passerar utanför fönstret: bilar, hundar, människor - inget undgår dem.

Särskilt matte och husse är föremål för deras uppmärksamhet och noggranna granskning.

Vad ska ni göra nu? Vart är ni på väg? Får vi följa med? Hämtar ni något till oss? Varför gör ni på detta viset?

Varje minsta rörelse registrerar de med alla sina skärpta sinnen.

Det känns inte alls påfrestande, bara roligt att de är så intresserade av våra göranden och låtanden.