Om vaccination

Igår var det dags för Baron och Falstaff att besöka Blå Stjärnans djursjukhus. De har inte behövt åka dit ofta – egentligen bara till den årliga vaccinationen.

Numera får de ”stor” vaccination (mot valpsjuka, parvovirus och leverinflammation) bara vartannat år. Det klarade vi av i fjor, och därför räckte det nu att vaccinera mot kennelhosta.

Även om det inte ger hundraprocentigt skydd tycker vi att det är värt att göra det, särskilt som Baron och Falstaff har en stor kontaktyta med andra hundar på brukshundklubbar och promenader. Och även om kennelhosta inte är dödlig är det mycket smittsamt och nog så obehagligt.

Hundarna underkastade sig vaccinationen med största lugn och värdighet. Notera den höga svansföringen efter besöket på djursjukhuset! Några biverkningar eller komplikationer har vi aldrig märkt. Att de är lite dåsiga idag beror nog mest på värmen: 25 grader i skuggan!

Förresten: registrerad matchvikt på djursjukhusets digitala våg: Baron 20,3 kg, Falstaff 22,3 kg.

Om ett oväntat besök

Igår kväll blev vi glatt överraskade av ett oväntat besök: beardisen Nala med matte Christina, och Elin med dalmatinertiken Fanny, sju månader gammal.

Nala har vi känt länge. Hon är fem dagar (!) äldre än Baron och tillsammans har vi gått diverse kurser, från valpkursen och vidare. Vi har till och med varit på vallningsläger.

Det var ett kärt återseende – vi har inte träffats på väldigt länge. Så vi tog en glad och syn- och hörbarligen uppskattad promenad.

För Baron och Falstaff kunde inte besöket ha kommit lägligare. Vi höll nämligen som bäst på med sedvanlig päls-, klo-, tand- och tassvård. Att skjuta upp det en stund hälsade de med stor tillfredsställelse.

Beardis på bio

En ny Disney-film har nyligen haft premiär i USA. Den heter ”The Shaggy Dog”, vilket betyder ungefär ”En lurvig hund”.

Vad kan det vara för ras? Rätt gissat: bearded collie! När den får svensk premiär vet jag inte, men den marknadsförs hårt i USA med sedvanligt Disney-stuk: prylar, tävlingar, spel och allehanda jippon.

På ett sätt är det roligt att beardisar får den uppmärksamhet de med rätta förtjänar. Och visst ska det bli kul att se filmen.

Men det finns en risk att alltför många tjusas av beardisens charm och till varje pris vill bli ägare till en sådan. För några år sedan blev dalmatiner en oerhört populär ras, efter Disney-filmerna, och ännu längre sedan ledde Lassie-filmerna till att alla ville skaffa en collie.

Nåja, låt oss hoppas att filmen är trevlig att se utan att det leder till att alla måste skaffa en beardis.

Barons och Falstaffs filmkarriär låter vänta på sig. Ännu har inte Disney hört av sig med något erbjudande. Den kamera som hittills mest har fångat dem är husses!

Beardisar på nätet

Det är inte bara beardisarna Falstaff och Baron som går att hitta på nätet, även om de förstås är de absolut vackraste och mest intressanta.

Det finns många trevliga och roliga beardisrelaterade sajter. Först och främst har vi vår specialklubb, SBC, som har en innehållsrik sida - klicka på bannern! Klubben har en devis som passar alldeles utmärkt till Baron och Falstaff: Bearded collie – hjärta och hjärna i en sund kropp. Det är en exakt beskrivning av dem!

Sen hänvisar vi mycket gärna till våra duktiga uppfödare: kennel Beastly´s, som har fött upp Baron, och kennel Reinlakes, där Falstaff såg dagens ljus. Titta in på deras proffsiga, läs- och sevärda hemsidor.

Den som vill veta mer om beardisarnas mångsidighet och se lite av de många aktiviteter beardisar ägnar sig åt rekommenderas sidan som särskilt beskriver aktiva beardisar. Klicka på bannern och njut av texter och bilder. Och botanisera gärna i den fylliga länksamlingen.

Om hundkompisar

Falstaff och Baron har oräkneliga hundkompisar. Jag skulle kunna fylla bloggen med namn och raser, och ändå skulle jag inte komma ihåg alla.

Small, medium, large – Baron och Falstaff gillar nästan alla. Och ogillar några få, men det är ju så med oss människor också. Vi kan förstås inte älska alla.

En favorit är den lilla dvärgtaxen Busty, som bor granne med oss. På sin lunchpromenad kommer hon ofta på besök, och då kråmar sig Baron och Falstaff i förtjusning över att få hälsa på henne. De är väl fyra-fem gånger så stora som hon, men eftersom hon känner dem väl är hon inte det minsta förskräckt över deras uppvaktning.

Om midsommarfirande

Lägg märke till det vackra smycket som matte Mari bär! Ett riktigt konstverk: ett kors, skapat och tillverkat av vännen Frida, Mynthas matte. Till och med Falstaff och Baron är fulla av beundran över det fina smycket, som synes. Mari fick det i present av husse på midsommarafton, som är husses och mattes bröllopsdag, och hon blev naturligtvis mycket glad.

Så har vi nu firat midsommar, med sedvanliga tillbehör: sill, snaps, nypotatis, jordgubbar. Och några roliga utflykter.

Att få åka bil till nya platser hör till Barons och Falstaffs favoritsysselsättningar. De älskar att spana från bilen ut över åkrar, ängar och skogar. Ibland kör vi också förbi andra hundar, och då skärper de sin vaksamhet. Vi stannar till med jämna mellanrum och går en promenad med hundarna och de får upptäcka nya dofter och intryck.

GLAD MIDSOMMAR!

Med detta foto - taget i förmiddags, före alla regnskurar - önskas bloggens alla gäster hjärtligt en riktigt

GOD, GLAD och TREVLIG MIDSOMMAR!

Två nyklippta beardisar

Jag vet att många inte alls instämmer när jag tycker att Baron och Falstaff är mycket fina, också när de är nyklippta.

Jag kan höra: ”En beardis är en beardis, och ska se ut som en beardis!”

Själv tycker jag inte bara att det underlättar pälsvården och är skönt för hundarna. Det är också roligt att tydligt se hur vackert byggda de är, vilken harmonisk struktur och vackra ögon de har, och hur fina färgerna är.

Alla våra många "hundbekanta" håller med mig och berömmer hundarnas utseende som klippta. Och det är säkert inte bara av artighet.

Oavsett vad man tycker kan jag försäkra att det bara är pälsarna som är klippta. Absolut ingenting av deras förmåga, kunskaper, klokhet och livsglädje har försvunnit!

Greppet direkt!

För några dagar sedan berättade jag om Falstaffs talanger som mittfältare. Som sådan borde han kunna platsa i Sveriges VM-lag i fotboll.

Men han är mera mångsidig än så. Också som målvakt har han haft stora framgångar. Snabb i reflexerna, vig som en katt (ursäkta!) och greppsäker. Titta på bilden: ingen aldrig så skicklig anfallare kan överlista honom. Men så är det också Baron som har tränat honom!

Nu vet jag att Sverige redan har bra målvakter i VM. Men om Lars Lagerbäck anser sig behöva ytterligare förstärkning av laget inför åttondelsfinalen mot Tyskland på lördag är det bara att slå en signal. Baron följer gärna med som coach!

Mera paradisiskt

Idag får Baron och Falstaff vila från sin sedvanliga medverkan i bloggen.

Gårdagen var nästan alldeles för innehållsrik. På förmiddagen var det dags för pälsklippning hos Carola på Tre Trimmare. Skönt för dem att anlägga ”sommarpäls”, men det är inte så kul medan det pågår.

På kvällen var det så dags för klubbmästerskap i agility på klubben i Götene. Hur det gick? Ja, vi blev inte klubbmästare i år heller …

Så bloggens besökare får också idag vila ögonen på paradisbusken, Barons och Falstaffs favoritväxt i trädgården.

Jag berättade igår att det latinska namnet på busken är ”Kolkwi´tzia ama´bilis”. Jag har nu fått reda på att den fått sitt namn efter Richard Kolkwitz, en tysk professor i botanik i Berlin som dog någon gång under andra världskriget.

Värdelöst vetande? Kanske det, men roligt med lite kulturhistoria!

Om ett paradis

I vår radhusträdgård har vi en paradisbuske som är yvig, stor och tät. På latin heter den Kolkwi´tzia ama´bilis (det har jag slagit upp!). "Amabilis betyder ungefär "älskvärd" - ett passande namn! - men vad "kolkwitzia" står för måste jag försöka ta reda på.

Just nu blommar den i all sin prakt, med massor av nästan självlysande rosa blommor.

Den är oss till stor glädje. Husse och matte njuter av blomprakten, även om den inte doftar särskilt mycket. Baron och Falstaff sätter nog störst värde på den skugga den ger. Den står så till att den hela dagen lämnar skugga åt någon del av trädgården.

På bilden svalkar sig hundarna under paradisbusken. De håller nog med om att paradisbusken märkbart bidrar till att göra trädgården till ett litet paradis.

Baron och Falstaff på kartan

Förresten - när jag nu ändå berättade om hur matte gick till väders över Skara kan jag lika gärna lägga in bloggen på bloggkartan.

Så jag hoppas nu att Barons och Falstaffs supporterklubb hittar dem också geografiskt.

Därför har jag placerat min blogg i Skara på bloggkartan.se

Välkomna till Skara - där bor inte bara Bert Karlsson och en biskop utan också - och framför allt - BARON och FALSTAFF!

Matte går till väders

Igår invigdes det nya fritids-området i Skara, Vilan. Jag vet inte om det är ett lämpligt namn på en plats för diverse fysiska aktiviteter. Här finns simhall, idrottsplats, boule-bana och några motionsspår. Men Vilan heter det i alla fall.

Till evenemangen hörde en skylift som Räddningstjänsten ställt upp med. Matte, som i motsats till husse inte räds
höga höjder, lät sig lyftas upp 22 meter över marken, och passade där på att fotografera utsikten.

Så nu vill jag ställa bloggens besökare på prov: någonstans på bilden finns husse med Baron och Falstaff, som små myror. Inte många pixlar där, inte! Och nu är frågan: var befinner de sig?

Lycka till med letandet! Inga priser – bara äran – utlovas.

Om en mittfältare

Zlatan, var är du? Henke, akta dig för offside! Fredrik – är du beredd att nicka in i mål?

Bra, för här står Falstaff på mittfältet, beredd att slå en passning, till publikens jubel. Se bara till att ni andra gör er spelbara, så ska vi nog kunna slå vartenda landslag och gå till VM-final.

England? Tyskland? Ecuador? Det blir munsbitar med en så bollsäker och vältränad mittfältare som Falstaff!

En doft av syren

Finns det något dataprogram som man kan använda för att förmedla dofter till bloggens besökare?

Det måste jag undersöka. För jag önskar att det gick att förse bilden av Baron och Falstaff under syrenen också med väldoft.

Nu får jag nöja mig med att visa fotot, och hoppas att bloggens gäster själva kan tänka sig hur härligt det doftar.

Hundarna känner det säkert, och visst tycks det ha en rogivande effekt på dem.

Om hundmassage

Att ge Baron och Falstaff massage är mycket välgörande, inte bara för dem, utan också för mig själv. Jag riktigt känner hur lugn och harmonisk jag blir av den intima och nära gemenskapen med hundarna.

Men framför allt hoppas jag att den regelbundna massagen ska hjälpa dem att leva ett friskare och längre liv och att de behåller sin rörlighet högt upp i åldern.

Igår träffades vi på klubben, några vänner och deras hundar. På bilden ser vi Monica med Brindisia, Mona med Jet och Gunilla med Enya. Tillsammans gick vi igenom massagens grunder som vi praktiskt tillämpade på våra hundar. Baron var demonstrationsobjekt, och han gillar alltid att visa upp sig.

Efter en mysig fikastund värmde vi upp hundarna och stretchade dem. För Baron och mig var det en mycket angenäm eftermiddag, och det är väldigt roligt att få dela med sig av sina erfarenheter och kanske inspirera andra att ge sina hundar massage och stretching.

Om fysisk omvårdnad

Kära Baron och Falstaff: det kan inte hjälpas att det är varmt. Den regelbundna pälsvården slipper ni inte undan!

Och det vill ni nog inte heller. Stunden på skötbordet är egentligen ganska skön, och blir belönad med godis. Falstaff är alltid lite ivrig, och hoppar glatt upp på bordet. Baron är mer svårflörtad och får lyftas upp. Men sen går det bra. På bilderna finner de sig tålmodigt i mattes kamning och borstning av pälsarna.

I omvårdnaden ingår också kloklippning, och hundarna är en aning misstänksamma: det har hänt att husse har klippt fel, och det är inte så roligt. Tandborstning och massage av tandköttet går också galant. Det är roligt att se hur fina munnarna är, och tänderna har nästan ingen tandsten alls. Slutligen smörjer vi in trampdynorna så att de ska bli mjuka och sköna att trampa på.

Efter lyckligt överstånden genomgång väntar en bit grisöra: det har blivit tradition att pälsvårdskvällen avslutas så.

Om en värmebölja

I gårdagens inlägg berättade jag om Barons och Falstaffs svalkande och uppfriskande simträning.

Idag skulle jag nästan kunna säga att det är tvärtom. I varje fall känns ingen svalka, och även om det fläktar lite är hettan påfrestande: 28,5 grader på eftermiddagen.

Igår visade jag bild på en svalt genomblöt Falstaff. Här ser vi nu Baron och Falstaff, som nästan utslagna söker sig till skugga och tar en middagslur, efter en av dagens korta promenader.

Varken människor eller hundar har hunnit vänja sig vid värmen. Också matte och husse vill helst vara på en skuggig plats. Ändå har vi inte päls …

Våta hundar

Kära besökare av bloggen: vet ni hur en genomblöt bearded collie ser ut?

Här är han: Falstaff, efter dagens tämligen intensiva simträning på Hundhälsan i Tibro. Visst var det en skön stund, att svalka sig i bassängen medan temperaturen utomhus närmade sig trettio grader. Och att få vila en stund på rampen, med bytet: en plastflaska som det står ”dog beer” på.

Idag följdes simningen av shamponering och öronrens, men både Baron och Falstaff föreföll njuta av bassängträningen. I värmen utomhus blev de sedan torra på nolltid.

Nu är pälsarna fina och luktar gott. Nåja, luktar gott … Hundarna håller inte riktigt med. Simningen är OK, men att bli intvålad med för människonäsor väldoftande shampoo – det kan kvitta!

Agilitytävling i Götene

Det har varit tyst på bloggen några dagar. Inte så underligt: hela familjens uppmärksamhet har varit koncentrerad på den officiella agilitytävlingen på klubben igår.

Klass 1 - 3, både hopp och agility – och bra mycket över fyrahundra startande. Så det krävde både förberedelser och insatser under själva dagen. På fotot ses Mari i full fart som speaker.

Det var ordentligt varmt, och det märktes på både hundar, förare och funktionärer.

Nåja, allt klarades bra och det var förfärligt roligt att vara arrangör och träffa alla glada tävlande – för att inte tala om de duktiga domarna Anders Bergqvist och Jörgen Sundwall. Nu hoppas vi bara att alla som besökte oss också var nöjda med dagen.

Nu undrar bloggens besökare: Baron och Falstaff – hur gick det för dem? Ja, vi tävlade inte, utan ville lägga all koncentration på bra arrangemang. Så hundarna fick ta igen sig, vilket de gjorde utan protester. Det blev bara ett antal promenader.

Baron låter hälsa att han var mycket tacksam och glad för att slippa tävla: ”Husse, i den här värmen vill jag INGENTING, bara ligga och mysa i skuggan.” Falstaff: ”Instämmer. Puh!”

På spåret

Igår kväll var det ny träff med ”spårgänget”: Rick, Hjalmar, Pucko och Bonzo och deras människor. Och så förstås Baron och Falstaff.

Det börjar bli torrt i spårmarkerna i Björstorp, och det underlättar inte nosarbetet. Å andra sidan är fästingarna möjligen inte så aktiva: igår tog vi ”bara” fyra-fem exemplar av detta otrevliga kvalster.

För Baron gick spårandet någorlunda, fast han missade en apport. Men det är roligt att följa honom, och se hur han arbetar: lugnt och målmedvetet, om än med ett och annat avsteg till någon intressant doft som måste undersökas.

Matte rapporterar att Falstaff gick strålande: med nosen i spårkärnan, och nu har han äntligen börjat lära sig att ta upp apporterna och lämna dem till matte.

(Ursäkta: fotona är suddiga, men det är inte så lätt att ta bilder på framåtsträvande hundar!)

Gänget funderade en stund över hur ofta vi har träffats och spårat med våra hundar, alltsedan den första spårkursen år 2000. Vi kom fram till att det nog har varit cirka 150 – 200 tillfällen under årens lopp. Och vi hoppas förstås på många fortsatta övningar!

Agilityadministration

Igår firade vi Sveriges nationaldag på vår brukshundklubb med att förbereda den stora agility-tävlingen på lördag. Alla klasser och bra mycket över 400 starter. Men vi kör två parallella banor, så det ska nog gå smidigt och tempofyllt. Tävlingen måste vara klar när Sverige spelar första gruppspelsmatchen i fotbolls-VM!

Det är förstås en hel del att göra. Fördela funktionärer, sortera priser, ge hindren en ansiktslyftning, staka ut området för banorna. Naturligtvis är det inte nog med vår insats igår: vi räknar med att många av oss får jobba hela fredagskvällen så att allt hinner bli färdigt i tid.

Vi träffade förresten en ny liten kompis: border-collie-valpen My, Anns och Tommys nya hund och blivande agility-stjärna. Elva veckor bara, och Baron och Falstaff intog snabbt en ganska så faderlig attityd mot henne. På bilden vilar hon tryggt i Tommys famn.

P.S. Jag har ett litet tillägg till gårdagens återblick på Falstaff. Det var ju igår fyra år sedan vi hämtade honom hos Ulla och Reidar på Kennel Reinlakes i Tygelsjö.

Falstaffs registrerade namn är Reinlake´s Alive and Full of Magic. Inget namn kunde beskriva honom mer lämpligt och passande. För det är precis sådan han är: alive and full of magic!

En tillbakablick

Det var vid lunchtid torsdagen den 6 juni 2002. Vi körde in i Tygelsjö och parkerade utanför Kennel Reinlakes.

Där stod han, vår lille Falstaff, tillsammans med sin uppfödare Ulla. Jag fick faktiskt tårar i ögonen: nu skulle vi hämta honom, vi skulle få ytterligare en hund och Baron en ”lillebror”. Inte så konstigt att väldigt många flaggor var hissade den dagen. Fotot är taget en av hans första dagar hemma i vår trädgård.

I fyra år har han nu berett oss alla stor glädje och med liv och lust tagit del i våra aktiviteter. Busat med storebror Baron, tränat spår och agility och gått långa promenader med oss.

Tack, Ulla och Reidar, för denna härliga hund. Och tack, Falstaff, för allt roligt och spännande vi har varit med om tillsammans med dig. Vi ser fram mot och gläder oss åt varje dag med dig och storebror Baron.

Fotbollsfeber

Nu är det bara några dagar kvar till VM i fotboll. Både svenska landslaget och vi själva laddar upp inför några spännande och roliga veckor (eller hur länge nu Sverige är kvar i turneringen).

Baron och Falstaff har också förväntningarna högt ställda. För att värma upp inför VM gick vi på fotboll i Karlshamn för en tid sedan. IFK Karlshamn spelade hemmamatch mot Blåningsmåla IF i div. V.

Hundarna har lite olika inställning till fenomenet fotboll. Falstaff: uppmärksam, följer varje boll, uttrycker ibland sitt missnöje med domare och felpassningar. Han tycker att det är riktigt kul. Baron: tämligen ointresserad och passar på att ta en vilopaus på läktaren.

Man kanske kan förstå honom: det var väl inte precis Zlatan eller Henke som spelade. När dom kommer med blir han säkert engagerad.

Resultatet av matchen? Oavgjort, 2-2.

Om gemensam naturupplevelse

Så här långt är det en GLAD PINGST. I tidig morgon gick vi långa rundan över Uddetorp. Baron och Falstaff fick hålla till godo med enbart husse: matte sjunger i domkyrkokören och måste iväg till övning.

Men det var en skön promenad förbi det nya värmeverket, genom skogen och in på järnvägen. Rapsfälten blommar för fullt, och att gå på stigen genom fältet är som att vara omgiven av en tät och hög häck (kolla Baron på fotot!).

Sen passerade vi Fornbyn vid länsmuseet, och tyvärr hade den inte hunnit öppna. Hundarna tycker annars att det är kul att gå där och hälsa på grisarna och hönsen. Det får bli en annan gång.

Det slår mig att mina och hundarnas upplevelser av naturen skiljer sig åt en aning, men också kompletterar varandra. Själv njuter jag av blommornas färger och dofter. Alltså det som är i luften. Det tror jag väl att Baron och Falstaff också uppskattar, men framför allt är de intresserade av dofterna på marken, som de analyserar noggrant och ofta omständligt.

På det sättet får vi tillsammans en ganska komplett naturupplevelse. Det finns inget, varken i luften eller på marken, som vi missar!

Grillkväll med förhinder

Man kan aldrig lita på väderprognoser!

Enligt samtliga media skulle gårdagen bli solig, relativt lugn och med behaglig försommarvärme. Så vi planerade in en grillkväll. Baron och Falstaff hade inga invändningar: det blir alltid en grillad korv också till dem.

Och hur blev det: mulet, blåsigt och kyligt! Nåja, det var bara att gilla läget. Så vi tände grillen utomhus, under överinseende av matte och Falstaff. På bilden visar Baron än så länge måttligt intresse, men det ligger ju ännu inga korvar på grillen. Sen flyttade vi upp den i vårt uterum på andra våningen, och där gick det utmärkt att grilla vindskyddat under tak.

Resultatet blev mycket gott. Det tror jag säkert att Baron och Falstaff instämmer i. Nygrillad korv har de aldrig något emot!

Om uppletande

När vi tränade agility på Tomtens brukshundklubb i förrgår ”vallade jag av” en sökruta till Falstaff. Han måste ju få någon trevlig sysselsättning medan Baron gick balansbom och gunga.

I sökrutan lade jag en leksak och två toarullar med köttbullar i. Eftersom vi inte har tränat upplet på ett tag fick det ta sin tid innan han satte nosen i marken och började leta.

Jodå, han hittade föremålen och satte förstås i sig köttbullarna. Jag tror att en stor del av toarullarna också slank ner! En ytterligare belöning för väl utfört nosarbete var att han sedan tilläts sätta full fart mot agilityhindren.

På fotot syns han i sitt målmedvetna sökande.

Retrospektivt

Den 1 juni 1998 var det pingstdag. Vi åkte till Bollebygd, och den STORA dagen var inne: vi skulle hämta vår hundvalp, bearded collien Baron (Beastly´s Highland Emperor).

Våra uppfödare, Ingela och Morgan, från Beastlys väntade på oss. De hämtade ut ett litet knyte och lämnade till matte.

Sen dess har han bott hos oss. På fotot är han i färd med att undersöka trädgården, en av de första dagarna, för åtta år sedan.

Tack, Ingela och Morgan, för denna underbara hund. Tack, Baron, för åtta år av oavbruten glädje, gemenskap och lycka. Måtte vi få ännu många härliga år tillsammans!

Om agilityträning

Nej, vi har inte skaffat en hund till! Det är bara Ebba Storpudel som tar varje chans att hoppa in i bilen, i Falstaffs och Barons kupé.

Vi tränade agility igår på Tomtens brukshundklubb, tillsammans med våra tränings-kamrater Ebba (storpudel) och hennes dotter Wilma, och så boxern Lina. Ebba är jämngammal med Baron, och vi har övat tillsammans med henne och Lina i många år. Wilma är ungefär så gammal som Falstaff, och alla hundarna trivs mycket bra med varandra. I konsten att visa livsglädje är de här hundarna ungefär jämbördiga.

Igår fick matte köra både Baron och Falstaff, eftersom husses knä fortfarande spökar. Det är mycket bra att matte efter hand tar över så att hon och hundarna lär sig ”läsa” varandra allt bättre. Husse får nöja sig med att vara coach, åtminstone tills vidare.

Efter träningspasset var hundarna förstås trötta, och som synes tar Ebba och Baron igen sig i bilen.