Annorlunda miljöträning

Baron och Falstaff har alltid fått rika tillfällen till miljöträning.

Tättbebyggt område, ödslig landsbygd - de är ganska vana vid det mesta.

Men vi har försummat något: att åka tåg! De har förundrat studerat det gamla museitåget i Skara, men bara på avstånd. Nu är det dags att också äntra en tågvagn!

Så hundarna får nu först träna sig på att i god ordning stiga på en tågvagn. Så småningom - i sommar - blir det dags att också åka.

Det är något som Baron redan har gjort, och där han kan förmedla sina erfarenheter till nybörjaren Falstaff!

Men (bokstavligt talat!) ett steg i taget ...

Om en magnetmadrass

Falstaff inspekterar här vår nyinköpta "magnetic dog bed". Det är en rejäl madrass, försedd med överdrag och inbyggda magneter.

Vi skaffade den främst med tanke på Baron, som ibland har känning av sin gamla skada i höftmusklerna, och vi hoppas att den ska hjälpa honom och göra nytta.

En magnetmadrass sägs bland annat förbättra blodcirkulationen och bidra till ett naturligt läkande. När hunden ligger på den motverkas infektioner, syreupptagningen befrämjas och kroppens försvarsmekanismer stärks.

Jag har prövat själv. Och visst känner man en skön värme strömma genom kroppen och ger en tydlig känsla av välbehag.

Hur vetenskapligt belagt det är vet jag inte. Men det är värt försöket. Baron börjar bli till åren, och allt som kan befrämja hans goda hälsa ska vi pröva.

Nu ska han bara vänja sig vid den nya madrassen och lära sig tycka om den. På sikt lär den säkert göra honom gott.

Naturligtvis är den bra också för ynglingen Falstaff. Båda hundarna får lätt plats på den samtidigt.

Om regnvatten

Vattenpölar är det gott om dessa dagar, till stor glädje för Baron och Falstaff.

De föredrar alldeles tydligt regnvatten framför det kranvatten som vi erbjuder dem, både hemma och det vi har med oss på våra vandringar.

Det gör inget om vattnet i ett dike är nattståndet, eller om det är lite smutsigt. Det kanske bara gör det extra smakrikt och kryddigt.

Är kranvattnet alltför sterilt, filtrerat och hygieniskt? Eller innehåller det sådana kemiska substanser som inte smakar så bra för kräsna hundar?

Inte vet jag. Men Falstaff och Baron är nöjda när de kan slicka i sig delikat regnvatten.

Om en ritual

Barons och Falstaffs lekar följer ofta en bestämd ritual.

Falstaff tar initiativet, och smyger hukande, sakta och försiktigt fram mot Baron.

Han står helt stilla och avvaktande och iakttar Falstaff uppmärksamt.

Falstaff närmar sig alltmer, och så plötsligt, som på en given men ohörbar signal: full fart framåt, båda två. I allra högsta speed rusar de iväg. Tills en av dem tröttnar ...

Hela proceduren är noga reglerad och rituell. Det är nästan som en dans, där varje steg är exakt och förutsägbart.

Att plocka upp

Uppmaningar som den på skylten följer vi förstås: det Baron och Falstaff lämnar efter sig plockar vi upp med stor noggrannhet.

Men varför ser man aldrig skyltar där människor uppmanas att ta upp sitt eget avfall? Framför allt flaskor och krossat glas som ofta ligger som en matta på trottoarerna och lätt kan skada hundarnas tassar och trampdynor. Ingen hundbajs, men gärna glasskärvor - det tycks vara budskapet.

Ett litet underfundigt poem av skalden Holmberg i dagens DN får avsluta detta inlägg:

Efter festen

Tusen skärvor av glas, som en silverne skatt,

bildar grund åt ens cykeldäck.

Här har nyligen utspelats midsommarnatt

utav äktsvensk modell, och nog inser vi att

här har mången haft makalöst kul.

Regntunga skyar och ett gammalt tåg

Regntäcken på Falstaff och Baron - en vanlig syn midsommarafton!

Fast inte hela dagen. Emellanåt kunde de ligga på gräsmattan eller sträcka ut på fält eller i skogar.

Och så en traditionell begivenhet: det gamla museitåget, som avverkar sommarens premiärtur på midsommarafton.

Hundarna blir alltid lika förundrade när de ser tåget tuffa fram, fräsa, vissla och släppa ut ånga.

Förr i världen hände det att framrusande tåg skrämde hästar i sken. Men det ska mer till för att skrämma Baron och Falstaff!

GLAD MIDSOMMAR!

Prästkragar, sol, grönt gräs, vattenskål, Baron och Falstaff - vad kan vara somrigare?

Med denna bild vill vi önska bloggens alla gäster och vänner en riktigt

GOD och GLAD

MIDSOMMAR!

Allt gott från Baron och Falstaff med matte och husse.

Om hundar på stan

Stadsmiljön vore inte alls så rik och omväxlande om inte hundar fanns med i gatubilden.

Baron och Falstaff är välkända profiler i Skara, och ibland gästspelar de också i grannstäderna, till befolkningens förnöjelse.

Men det är inte bara högst levande och livliga hundar som sätter färg på tillvaron. Också i konstnärlig form berikar de miljön på en ort.

De här båda hundarna hittade vi på en relief vid älven i Lidköping. Det är visserligen inga bearded collies, men också andra hundraser är värda publicering här på bloggen.

Varken Baron eller Falstaff har något att invända. De samtycker!

Om fotbollshuliganer

Varken Baron eller Falstaff är några sportentusiaster.

I varje fall inte som passiva åskådare. Det är något annat om de själva får utöva idrott aktivt.

Men att bara titta på en fotbollsmatch eller en travtävling är inget för dem. De går gärna med matte och husse, men det som händer på banan ägnar de bara ett förstrött intresse.

Dessutom följer hundarna bara med på matcher i de lägre serierna. Där är det inte så stökigt på läktaren, inga huliganer och det finns gott om utrymme att sitta även på ståplats.

Baron och Falstaff skulle aldrig få för sig att skälla på domaren eller bua på någon av spelarna. De är inga huliganer!

Om en felläsning

Pelaren med reklam för snabbmat åkte vi förbi i högsta fart.

Men vad står det på skylten? Stanna! Backa tillbaka!

Nej! Jag läste fel i hastigheten. Det står INTE: "En Baron är aldrig fel!"

Det hade kunnat stå det. Fast kanske inte på en skylt med hamburgare.

Men annars är det helt rätt: Baron är aldrig fel. Inte Falstaff heller, för den delen.

Båda är helt rätta!

Om sommarens förtretligheter

Getingar och bin har upptäckt att det nu är sommar.

Och Falstaff och Baron har upptäckt att bin och getingar svärmar omkring. Det irriterar och stör dem när de tar igen sig i trädgården.

Dessutom har de lagt sig till med ovanan att snappa efter flygfän. Hittills har denna jakt varit resultatlös, som väl är. Att få en stickglad geting i munnen vore inte särskilt hälsosamt.

Till hundarnas uppbyggelse vill jag förmedla en liten dikt av skalden Holmberg (DN 2007-06-12):

Om stort och smått

Det största bi du ser, min vän,

i sommarns dikeskant

är mycket ofta mindre än

en småväxt elefant.

Det låter som en skröna men

är lik förbannat sant.

Falstaff - häckklipparen

Falstaff har gjort det nu igen.

Hoppat över häcken! Han vet mycket väl att det är förbjudet. Det är bara tillåtet att stå på bakbenen och titta ut. Han måste få kolla allt intressant som händer: bilar, människor och hundar som passerar.

Det var länge sedan sist, men häromdagen blev frestelsen honom övermäktig. På trottoaren utanför passerade hans gamle kompis Leo, golden retriever, och honom bara måste Falstaff ut och hälsa på.

Så med ett vigt språng efter minimal ansats tog han sig över den dryga metern höga häcken. Till mattes och husses bestörtning, men till Barons och Leos uppskattning: ett sådant utslag av civil olydnad måste bara beundras.

Nåja, Falstaff återfördes i god ordning. Han fick lyssna till en predikan som erinrade honom om det förbjudna i detta tilltag. Fast några bindande löften om bättring avgav han inte: "Häckar är väl till för att man ska hoppa över dem?"

Baron - en "vanehund"!

Uddetorp-fältet är nu "slaget" och allt hö är bärgat. Alltså är det fritt fram för Baron och Falstaff att springa på en vidsträckt, öppen yta.

Falstaff sträcker ut av hjärtans lust, hoppar och kör sina race i högsta fart. Han får nästan glädjefnatt när han är lös på fältet.

Baron är mer reserverad. Helst vill han att vi ska gå de vanliga stigarna och vägarna, och inte ägna oss åt några nymodigheter. Han är en riktig "vanehund": det tar sin tid för honom att vänja sig vid något nytt.

Men efter hand upptäcker han också, om än motvilligt, att ett öppet fält kan vara roligt att ta i besittning. Där finns nya oupptäckta dofter, fri sikt - och så småningom kommer han på att "spring-i-benen" är helt okay.

Om simning

Besöken på Blekinge hundsim är alltid välgörande upplevelser för Baron och Falstaff.

I den stora bassängen kan de simma tillsammans, och det tycker de är spännande och roligt.

Men den egentliga träningen går bäst med bara en hund i taget i bassängen. Då kan vi dirigera och styra dem, så att de får använda så många och så stora muskelgrupper som möjligt.

Utifrån hur de rör sig i vattnet kan man också observera eventuella svagheter. Falstaff rör sig med god balans och arbetar likartat med alla benen.

Baron dras med sin gamla skada i höger höft, och att muskulaturen där är försvagad syns tydligt i vattnet. Han måste nu ta det försiktigt, undvika påfrestningar och framför allt inte hoppa för mycket.

Med andra ord: simma lugnt, Baron!

Om en paradisbuske

Baron och Falstaff gläds åt att vår paradisbuske nu står i full blomning.

Varma dagar gillar hundarna att vistas i buskens sköna skugga. Snart är den överblommad, och redan nu fäller den sina ljusrosa kronblad. De singlar ner på Baron och Falstaff, som då blir dekorativt blomstersmyckade.

Men busken ger förstås skugga hela sommaren, också när blomningen är över. För hundarna gör den skäl för sitt namn: den bidrar till att göra trädgården till ett litet paradis för dem.

I tropisk värme

Falstaff och Baron kämpar i värmböljan. Det är bara på morgonen vi orkar med en längre promenad. Tidigt på dagen är luften frisk och skön och hundarna kan springa av sig och svalka sig med det vatten vi har med oss.

Det är nu ganska många dagar som termometern har visat på över 25 grader i skuggan. Baron och Falstaff är mästare på att leta upp den relativt sätt svalaste platsen, både inomhus och i trädgården.

Ett favoritställe som gynnas av dem båda är under trädgårdsmöblerna. Tryckta intill vägg och grönskande hortensia tycker de nog att tillvaron är någorlunda dräglig. De är glada och tacksamma att vi inte drar ut dem på några påfrestande promenader.

Men visst kan vi instämma i hundarnas suckar över denna alltför myckna och långvariga värme. "Man ska inte klaga", säger många. Nej, det är egentligen helt rätt. Det hjälper ju inte!

Om hundars skönhet

Baron och Falstaff är två mycket stiliga herrar!

Alla som har träffat dem kan intyga det. Varken människor eller andra hundar kan undgå att beundra deras skönhet.

Så någon skönhetssalong behöver de minsann inte besöka.

Jag läser ett mail med reklam för ett dataprogram som "hjälper dig driva skönhetssalong för hundar":

"Om du redan i dag driver en skönhetssalong för hundar eller planerar att öppna en sådan, så kan du säkerligen få en hel del hjälp av det administrativa programmet PetLinx 2.71.

Det håller reda på dina kunder och hur de olika hundarna ska behandlas, och innehåller också en hel del andra finesser. Programmet kostar 379 dollar."

Nej, vi har inte för avsikt att starta någon skönhetssalong. Fast med Falstaff och Baron som reklampelare skulle det nog bli en lönsam framgång!

Vi här bak i bilen ...

Baron och Falstaff kommer alltid mycket bra överens, också i det en aning trånga utrymmet bak i bilen.

Inte nog med det. De älskar bilåkning! De byter plats med varandra, och turas om att hålla uppsikt bakåt, framåt och åt sidorna.

Under våra dagar i Blekinge har de haft mycket roligt. Fram och tillbaka i det härliga landskapet har gett dem många fina rundturer.

Ibland ser det ut som om de sjunger så här i kör:

Kära ni, låt er inte distraheras av oss.
Ni har nog att göra med att köra och
vi har det bra, vi här bak i bilen
och vill ej va´ med om nån krock!

Hundar välkomna!

Baron och Falstaff är inte välkomna överallt, egendomligt nog.

Restauranger, bibliotek, kyrkor, badplatser - nästan vart vi kommer finns det anslag: "Hundar äga ej tillträde".

Men det finns glädjande undantag. Våra vänner Irene och Mats på Blekinge hundsim bor i en skog vid en liten sjö där hundar inte bara är välkomna utan rentav prioriterade.

Visst är det roligt att se! Baron och Falstaff gladde sig, och var inte sena att tacka ja till denna vänliga inbjudan.

Om öppna landskap

Baron och Falstaff anpassar sig alltid lätt till nya miljöer.

De trivs överallt, bara de får vara tillsammans med varandra och med husse och matte. Därför är det inte svårt att ta med dem vart vi än åker. De finner sig genast tillrätta.

Det hindrar inte att hundarna föredrar vissa platser. När de förra veckan vandrade på klipporna i Blekinge och såg ut över Östersjön var det nog en alldeles speciell upplevelse för dem.

Kanske är det för Falstaff och Baron, som för Ulf Lundell, att de ...

"... trivs bäst när havet svallar

och måsarna ger skri,

när stranden fylls av snäckskal

med havsmusik uti ..."

Ännu en "hämtdag"

Den 6 juni är det fest och glädje, och hela Sverige flaggar.

Undra på det: idag är det fem år sedan vi hämtade vår då åtta veckor gamle Falstaff hos Ulla på Kennel Reinlakes i Tygelsjö. Visst är denna Falstaffs "HÄMTDAG" ett femårsjubileum som är värt att fira!

Baron funderar: "Till en början var jag misstänksam. Varför skulle det lilla skrället flytta hit? Hade vi det inte bra nog som vi hade det?

Jag tänkte: om jag låtsas att han inte existerar kanske det resulterar i att han inte heller finns. Titta på fotot: jag vänder bort blicken!

Men det hjälpte inte. Och nu är jag glad för det! Falstaff är en mycket schysst lillebror och kompis, och vi trivs jättebra tillsammans. Han kan vara lite stökig ibland, men det överser jag gärna med.

Så det är bra att han bor här. Jag skulle inte vilja vara utan honom! Matte och husse instämmer, det vet jag."

"Business as usual ..."

Nej, vi åkte inte från Blekinge med Baron och Falstaff i någon av de anvisade riktningarna. Vad skulle vi så i Berlin, Warszawa eller Köpenhamn att göra?

Vi for hem, till Skara, och nu är allt som vanligt igen. Hundarna har återerövrat sin trädgård, sina favoritplatser inne och utomhus. Så allt är som vanligt igen!

Efter en lång och varm bilresa är Falstaff och Baron lite trötta. Skönt att ta igen sig nedanför rosenrabatten och i skuggan av paradisbusken.

I trädgården finns inte några fästingar. Garanterat!

Om en "hämtdag"

Varje år firar vi den första juni: "Barons HÄMTDAG" står det i våra kalendrar.

Det var nämligen den 1 juni 1998 som vi hämtade lille Baron, då tio veckor gammal, på en utställning i Bollebygd.

Hans uppfödare Ingela (Kennel Beastly´s) överlämnade honom till matte och husse. Därmed inleddes en ny, oavbrutet lycklig och innehållsrik epok i våra liv.

Hela vägen hem mådde han illa i bilen, och vi fick göra åtskilliga pauser under resan. Inte kunde vi tro att han några månader senare skulle älska att åka bil!

År 1998 inföll pingstdagen just den 1 juni. Men att det var offentlig flaggdag berodde förstås på att Baron flyttade hem till oss.

Idag, på årsdagen, flaggar vi. Naturligtvis!

(Trösta dig, lille Falstaff: snart infaller din hämtdag, och då hissar vi flaggan för dig!)