Om höstlöv

Baron och Falstaff travar nu dagligen över en matta av nerfallna höstlöv.

Likt småbarn gillar de att sprätta omkring löven med ett idogt krafsande med tassarna. Det är bara att se till att de inte river runt i någon omsorgsfullt hopräfsad hög.

Höstlöven lägger sig överallt och gör marken mjuk att gå på, också på asfalt och grusvägar. Dessutom är löven vackra att se på.

Det passar bra. För Baron och Falstaff är ju också vackra! Eller hur?

En utmaning

Falstaff har blivit utmanad av kompisen Doriz, storpudel. Så här är villkoren:

Den utmanade hunden ska skriva sex underliga/konstiga fakta om sig själv på sin blogg eller hemsida.

Alltså lämnar vi ordet åt Falstaff:

1. När husse går upp till andra våningen springer jag snabbt ner i källaren. En trappa upp finns nämligen duschen, och om husse går upp vet man aldrig … Bäst att sätta sig i säkerhet!

2. Varje morgon, sådär vid sjutiden, går jag fram till husses säng och slickar honom ihärdigt ett par minuter. Han kan gärna vakna - och gå ut med mig och storebror Baron.

3. När matte har gått och lagt sig på kvällen hoppar jag upp i hennes säng. Där hittar jag någon leksak eller pappersnäsduk och tuggar på. Det tar en god stund!

4. När jag blir kopplad loss och får springa lös i skog och på fält genomför jag av glädje en krigsdans: hoppar och skuttar runt mina människor. Livet är härligt att leva!

5. Jag blir trött av agility-träning. Det är så roligt och intensivt, men ibland behöver jag ta igen mig. Det är bra att göra på balansbommen: högst upp lägger jag mig och vilar!

6. På vår långa promenadrunda kan jag släpa på en pinne någon kilometer. Sen lämnar jag den, och nästa gång vi går där tar jag den igen och bär ännu en kilometer. Och så vidare ... På så sätt vandrar pinnen runt, runt.

Tack för utmaningen, Doriz! Det var roligt att du ville veta lite om Falstaff.

Falstaff kommer inte på någon annan att utmana. Vi får se om han vågar utmana storebror Baron ...

Om vårt hundtrim

Innanför detta fönster ligger en lokal där Baron och Falstaff då och då hälsar på: hund-trimmet!

Häromdagen var det dags igen. Numera finner sig hundarna någorlunda i att bli klippta - de har hunnit vänja sig. De blir mycket väl behandlade, och med lite tur kan det finns en tik i lokalen att flörta med. Efter behandlingen vankas alltid ett grisöra.

Efteråt känner de sig dessutom lättade. I dubbel bemärkelse: klippningen är över, och det mesta av en tyngande päls är borta.

Sällan är Baron och Falstaff så pigga, spralliga, energiska och glada som dagarna närmast efter ett besök på trimmet.

Matte och husse tycker dessutom att de är vackra och stiliga!

Korv och kick

Grönköpings Veckoblad rapporterar:

"Grönköpings brukshundklubb har hållit traditionell säsongs-upptakt, s.k. kick-voff, under ledning av hr polis Paulus Bergström och polishund Karolina.

Å programmet stod såväl svårforcerad hinderbana som lättforcerad lunch (falukorv)".

Baron och Falstaff hade gärna deltagit. Både vid hinderbanan (agility) och lunchen (korv)!

Att kura skymning

Kura skymning är ett uttryck för att sitta och vila eller lugnt samtala i skymningen.

Det är något som Baron och Falstaff gillar, och som de gärna gör, särskilt så här års.

Efter en solig höstdag, med många och långa promenader, spring och bus, hopp och lek, kanske ett träningspass, en god middag - ja, då tycker de om när hela flocken samlas på kvällen.

Vi tänder ljus, tittar på tv, pratar lite lågmält och har det mysigt.

Baron och Falstaff varvar ner efter dagens händelser. Sover och drömmer, och bearbetar sina upplevelser.

Kura skymning är ett perfekt sätt att avsluta dagen!

Om rimfrost

Flera morgnar har det nu varit några minusgrader, med marken täckt av rimfrost.

Baron och Falstaff tycker om sådana morgonpromenader. Det är som om kylan skärper deras sinnen. De är mycket uppmärksamma på det som händer runt dem, och framför allt nosar de oftare och under längre tid.

Kanske förstärker rimfrosten de otaliga dofterna på marken, gör dem mer intressanta och värda att utforska.

Våra promenader i sådant väder går sakta. För inte vill jag förmena hundarna deras nöje! Det är som när vi människor läser tidningen, kollar vad som har hänt och uppdaterar oss.

Barons och Falstaffs nosande får ta sin tid. Liksom husses tidningsläsande ...

Om hundtricket

Jag läser att affärskonceptet "Hyr en hund" har nått New York.

"Är du singel och söker anledningar att prata med främlingar i parken? Bryt isen med en hund. Låt den bli din bästa vän för en timme, en vecka eller tills han börjar fälla för mycket hår för din vita lägenhet."

Mottot för verksamheten är detta: "Värre än att hyra en hund är att äga en som man inte har tid för."

Naturligtvis är varken Baron eller Falstaff tillgängliga för uthyrning. Även om det säkert skulle gå att tjäna en rejäl slant på att låna ut dem.

För vem skulle inte vilja låna dessa härliga hundar!

Om ekollon

Jag läser på Agrias hemsida att hundar kan ta skada av att äta ekollon.

De innehåller tannin som kan orsaka inflammationer i mage och tarmar och ge skador på lever och njurar.

Risken att Baron och Falstaff skulle äta ekollon är minimal. Så det är något annat de letar efter på bilden.

Förekomsten av ekar i våra trakter är begränsad. Och även om hundarna någonstans skulle hitta ekollon är de alldeles för kräsmagade för att sätta i sig några!

Om ett spårgäng

I många år har Baron och Falstaff regelbundet träffat sina "spår-vänner". Häromdagen var det dags - efter avslutad älgjakt vågar vi åter vistas i markerna.

Vi brukar ses i en skog eller vid ett fält och tränar spårning med hundarna. Veteranerna i gänget är Baron och Pucko, som gick spårkurs redan år 1999.

Sedan har flera tillkommit: Falstaff, Hjalmar, Bonzo och det senaste tillskottet: rottweilertiken Exena (bilden).

Andra är borta: Daisy, Noa, Rick.

Att säga vänner är nog att ta i. Hundarna kanske inte precis älskar varandra. Men ett har de gemensamt: att spåra och hitta apporter är något av det roligaste de vet!

Mera om allemansrätten

Bloggens besökare vet redan att Baron och Falstaff förhåller sig lättsinnigt till allemans-rättens lagar och bestämmelser.

Det bekymrar dem inte att promenera över nysådda åkrar.

Däremot tar de fasta på rättigheten att "... ta små mängder av gräs, ris, löv, sten, grus, is eller vatten", som det heter i lagarna.

Se på bilden: Baron tar gärna en liten mängd pinnar.

Och Falstaff gillar att dricka vatten ur någon lerig pöl.

Men framför allt: båda kommer ofta hem med "... mängder av gräs, ris, löv" i pälsen ...

Om allemansrätten

Baron och Falstaff är mycket glada för allemansrätten! Det är vi själva också.

Den ger oss rätt att vistas i naturen, i skog och mark, så mycket och så ofta vi vill.

Men hallå där! Vad håller hundarna på med? Det är “… straffbart att gå över nysådd åker och annan ömtålig äga”! Och det är just vad de gör på bilderna! Obekymrade travar de över en åker med spirande växtlighet.

Nåja, det var ingen som såg dem. Och även om markägaren hade upptäckt hundarnas intrång tror jag inte att Baron och Falstaff hade blivit åtalade, än mindre dömda till fängelse. Den skada de kan ha vållat på grödan är försumbar.

Matte och husse höll sig snällt och lydigt utanför den nysådda åkern!

Möten med djur

Baron och Falstaff är osäkra på hur de ska bete sig gentemot andra djur än artfränder.

Till exempel alla fyrbenta som de träffar på i hagar och på ängar. Rådjur har de slutat intressera sig för, och harar är alldeles för snabba för dem.

Hundarna har vallat får, så dem vet de hur de ska hantera. Men med kor kan man aldrig veta. De är stora och plötsligt kan de få för sig att göra ett utfall. Baron och Falstaff nöjer sig därför med att studera dem en stund, på behörigt avstånd.

Varken hästar eller kor är särskilt roliga djur. De är för sävliga för att leka med. Och inte tillräckligt tillgivna för att vifta på svansen åt.

Baron och Falstaff föredrar alldeles definitivt sina hundkompisar!

Om hälsa och helhet

Två gånger om året - vår och höst - tar vi med Baron och Falstaff till Hälsa & Helhet i Kungsbacka.

Där får hundarna en noggrann kontroll av rygg, muskler och leder. Om de har några spänningar, inflammationer eller muskelbristningar blir de behandlade med laser. Vi får förslag på lämpligt kosttillskott, och vi blir instruerade om hur och var vi ska massera hundarna.

Häromdagen var det dags för höstgenomgången.

Baron har lätta pålagringar och svag muskulatur i ryggen - inget som är onormalt för hans ålder. Men det förklarar varför han inte längre vill hoppa över large-hinder i agility.

Falstaff hade en skada i hasen bak till höger. Laserbehandlingen rättade till det nästan genast.

Det känns mycket bra att regelbundet göra de här undersökningarna. Det är inte heller något som varken Baron eller Falstaff tycker är obehagligt. Tvärtom: de nästan somnar på massage-bänken.

Dessutom är det mycket billigare än att lämna bilen på service!

Om en kursavslutning

Vad har Baron och Falstaff gemensamt med Loffe, Dilba, Sigge, Siri, Doris, Laika, Snobben, Dorris, Chico och Disa?

Alla har de deltagit i den trevliga "aktiv-promenad-kursen" på klubben.

Tillsammans har vi gått rejäla promenader, med pauser för aktivering, lätt träning och fika. Allt har varit nyttigt och roligt, och både hundar och människor har kommit gott överens och trivts med varandra.

I lördags gick vi den sista promenaden för den här säsongen. Självklart avslutades kursen med korvgrillning.

Nu ser vi fram emot vårens kurs. Baron och Falstaff är naturligtvis redan anmälda!

Omstart

Nu är Baron och Falstaff "back in business" igen! Som framgår av fotot väntar de otåligt på att bli omskrivna igen.

Det går inte längre att avstå från att berätta om deras vardag. All uppmuntran och alla glada tillrop från bloggens snälla besökare måste också belönas.

Så välkomna åter att följa hundarnas liv och leverne. Här berättas om stort och smått - att hitta ämnen för inlägg är aldrig svårt med två sådana hundar som Baron och Falstaff. De inspirerar ständigt till rapporter.

Att dela med sig av den dagliga samvaron med hundarna känns som ett måste! Nästan som ett privilegium ...

Punkt - eller time-out

Nu är det nog dags att sätta punkt för Barons och Falstaffs blogg. Eller åtminstone ta time-out.

I över femhundra inlägg har hundarnas liv i helg och söcken beskrivits. Mest har det varit glädjeämnen - och de är många! - men också lite funderingar över livet på fyra tassar. (Förlåt, åtta tassar blir det ju...)

Men nu får rapporteringen ligga nere, åtminstone tills vidare. Inte så att det saknas ämnen. Nej, varje dag med hundarna är innehållsrik, stimulerande och givande. Att berätta om Baron och Falstaff och deras liv och leverne är dessutom bara roligt.

Så vem vet. När skrivarlusten blir mig övermäktig får jag återkomma, förr eller senare.

Varmt tack, alla kända och okända vänner och gäster i bloggen, för era besök, uppmuntrande tillrop och intressanta kommentarer.

Stand by, tills vi är tillbaka!

Om Djurens Dag

Jag såg en tv-reklam igår, där man ställde följande fråga: vilken dag är det den 4 oktober?

Alternativen var: Barnens Dag, Djurens Dag eller Börje Salmings Dag.

Baron och Falstaff vet: den 4 oktober är Sankt Franciscus dag. Och eftersom han är alla djurs skyddshelgon firas den dagen i kyrkan som Djurens Dag.

Det skedde med en liten ceremoni utanför katolska kyrkan i Skövde.

Pater Adam bad:

Gud, räck ut din hand från höjden och välsigna dessa djur, som du givit oss till hjälp och glädje på vår väg.

Baron, Falstaff och de andra hundarna mottog andaktsfullt välsignelse och bestänkning med vigvatten, utan att bråka eller skälla. De var med all rätt tagna av stundens allvar!

Om anonyma hundar

"På nätet märker ingen att jag är en hund", formulerade sig två hundar i Peter Steiners klassiska skämtteckning från år 1993.

Baron och Falstaff är aldrig anonyma, varken på Internet eller någon annanstans.

Särskilt inte här på nätet, i deras egen blogg. Här framträder de fullt öppet, med namns nämnande och med (nästan) full insyn för bloggens alla besökare.

Var och en kan dessutom konstatera att de verkligen är hundar.

Men visst är det en rolig teckning!

Att leta svamp

Dumt nog har vi aldrig lärt Baron och Falstaff att leta svamp.

Det hade vi haft stor glädje av. Med deras fallenhet för nosarbete hade det varit en nyttig och trevlig aktivitet. När vi ändå är så mycket ute i skogarna hade de fått ännu en riktigt givande sysselsättning.

Dessutom hade hundarna på ett utmärkt sätt kompletterat matte och husse: vi hittar nämligen aldrig någon svamp! I varje fall inte någon som går att äta.

Baron har åtminstone funnit flugsvampar. Och Falstaff studerar intresserat kantareller och champinjoner.

På burk!

Om att släpa ...

Falstaff har alltid roat sig med att släpa på pinnar av olika storlek.

Det gör han fortfarande. Nästan varje skogspromenad hittar han någon träbit som han bär på ett tag och sen byter ut mot en annan.

Syftet är oklart. Baron ägnar sig numera sällan åt sådana barnsligheter. Att dra på pinnar är något som Falstaff får syssla med. Och flitiga myror ...

Jag citerar en liten vers av skalden Holmberg ur dagens DN:

Vid stacken

Intill sitt stickiga logi

drar myran på ett strå.

Vad rör sig i dess fantasi?

Vad tänker myror på?

Den frågan tycks den skita i.

Ack, myrors djuppsykologi

är knepig att förstå.

Inte heller hundars djuppsykologi är alltid så lätt att begripa sig på.

Om dominans

Jag får ofta frågan: är det Baron eller Falstaff som är Ledaren?

Eller också: Baron är äldst, så det är väl han som är Dominant och bestämmer!

Jag kan bara svara: ingen av hundarna är ledare, och ingen av dem verkar ha någon lust att dominera över den andre.

Båda hundarna är jämställda. Ingen har högre rang än den andre. De umgås förtroligt, vänskapligt, utan konflikter.

Anders Hallgren skriver om begreppet ledarskap. Han vill helst byta ut det mot lärarskap. Det stämmer bra med Baron och Falstaff. De lär varandra, och lär av varandra.

För oss känns det gamla hierarkiska tänkandet med rangordning mellan individer i en flock irrelevant. Det går inte att tänka i de kategorierna. Det är snarare jämställdhet som karakteriserar umgänget mellan Baron och Falstaff.