GOTT NYTT ÅR!

Baron och Falstaff blickar framåt mot ett nytt och innehållsrikt år. Tänk: 366 dagar, fyllda av lycka och glädje, hopp-och-lek, bus, träning och allt annat som gör livet värt att leva.

Baron och Falstaff med matte och husse önskar nu bloggens alla besökare ett riktigt

GOTT NYTT ÅR 2008

Spårövning

Årets sista (?) spårträning skedde på öppna fält, i lätt regn och på fuktig mark.

Falstaff anser att fält är något man ska springa på, i full fart. Där kan man möjligen träna budföring. Så han var lite okoncentrerad, men hittade alla apporterna. Det går ut på det, tycker han! (Fotot är suddigt, men han är inte lätt att fånga med kameran!)

Baron var en aning fladdrig, till att börja med. Men han visste vad han höll på med, och det var inga problem för honom att hitta sina apporter.

Båda hundarna visade stor spårglädje: ivriga och med svansarna högt burna. Att spåra är bland det roligaste som finns!

Att träna spår i skogar brukar aldrig vara några problem. Men tydligt är att vi måste träna mer på ängar och öppna marker. Så det tänker vi göra!

Om rondelldjur

Fortfarande dyker det upp rondellhundar då och då.

Skara har fått ännu en uppsättning. Det är inte bara en hund, utan dessutom ett alldeles tydligt rondellfår!

Det bör glädja Baron och Falstaff. Som de vallhundar de är har de erfarenhet av hur man beter sig med och hanterar får.

Fast bara ett får, som på bilden, är inte mycket att ha. Det ska vara en hel flock, om Baron och Falstaff ska ha något att hämta, driva och hålla samman.

Dessutom ska det förstås vara riktiga får och absolut inte rondellfår!

Tomteuppdrag

Varje julafton har Baron och Falstaff ett ansvarsfullt uppdrag.

Tillsammans med husse går de på visit hos våra goda grannar. Husse är jultomte, och släpar på en välfylld säck. Hundarna vet att den också innehåller julklappar till dem, så de är mycket förväntansfulla.

Husse har tomteskägg och luva, och Baron och Falstaff är för dagen försedda med halsband som glittrar av guld och silver. De är måttligt förtjusta över sina jul-prydnader, men vad gör man inte för den goda saken.

Och för de ätbara och välsmakande julklappar som väntar!

GOD JUL!

Ännu en färg

Jag trodde att grönt och grått var de färger som skulle dominera Barons och Falstaffs yttervärld under julhelgen.

Men jag glömde vitt! Hundarna såg mycket förvånade ut när de i morse överraskades av ett visserligen tunt men ändå snötäcke i trädgården.

Varken Baron eller Falstaff har något emot det. Tvärtom: snö är gott att äta och roligt att springa i. Bäst att passa på, för den här snön lär inte bli långvarig.

Vi har ju lovat hundarna: grönt, grått eller vitt - jul blir det, oavsett färg.

Grönt och grått

Två färger dominerar Barons och Falstaffs yttervärld denna julhelg: grönt och grått.

Grönt är det på marken: på fält, i parker och längs skogsstigarna.

Grått är det på himlen och i luften.

Strunt samma: Baron och Falstaff är lika glada vilka färger som än omger dem. Det blir jul i alla fall.

Den måste inte vara vit!

Om att skälla

En liten vers av skalden Holmberg ur Dagens Nyheter:








Ergo sum

Att väsnas var och när man vill
- se där bilistens lycka.
Jag tutar, alltså finns jag till,
ser mången ut att tycka.


Ett försök till travesti, med Baron och Falstaff som utgångspunkt:

Att skälla var och när man vill

- se där Barons och Falstaffs lycka.

Vi skäller, alltså finns vi till,

ser båda ut att tycka.

Om dimma och rimfrost

Baron och Falstaff anser att alla väder är bra, bara de får vara ute i dom!

Vi kan hålla med: får vi bara vara ute med hundarna får det gärna vara gråväder, som idag. Ingen sol eller snö som lyser upp landskapet. Bara dis och dimma.

Fast inte enbart. Just idag låg en tjock och tät rimfrost på träd och marker. Vi åkte en tur till Mösseberg, och rimfrosten övervann det som annars kunde ha varit mörkt och dystert.

Baron och Falstaff menade att det var ett alldeles utmärkt väder. Men det hade de tyckt även om det inte lysts upp av rimfrosten!

Om julklappar

Idag får vännen Fred Basset (på svenska Laban) och hans husse gästspela på Barons och Falstaffs blogg:
Vi har varit ute på stan och handlat julklappar, och hundarna har varit med som smakdomare och rådgivare.

De ska naturligtvis själva få och öppna ett antal paket, om vars innehåll de ännu svävar i okunnighet.

Men i motsats till Fred Basset behöver inte Baron och Falstaff oroa sig för att husse bara köper klappar till sig själv. Också matte ska få!

En avslutad kur

Barons ögon-inflammation är nu botad. Ögonen är inte längre röda och de rinner inte heller.

Under Falstaffs överinseende har han fått ögonsalva två-tre gånger om dagen. Tålmodigt och utan att blinka har han låtit husse droppa salva i ögonen. Det enda som nu skvallrar om att han har haft en inflammation är lite rester av torkat var i pälsen, men det ska vi snart ta bort.


Jag beundrar Barons saktmod och lugn. Om det hade varit husse som haft ögoninflammation och matte skulle behandla honom med salva i ögonen hade husse sannolikt fått sövas eller kedjas fast!

En decemberdag

Att en dag i december kan vara så fulländad!

Sol, vindstilla, några minusgrader och barmark. Med andra ord: idealiska förhållanden för spårträning med Baron och Falstaff.

På fotot väntar de otåligt på att spåren ska "ligga till sig".

Trots pågående jakt och andra människor i skogarna lyckades spårningen riktigt bra för alla hundarna, också för vännerna Exena (rottweiler) och Bonzo (malinois).

Baron och Falstaff gjorde några små avvikelser från spårkärnan, men hittade tillbaka igen och levererade alla apporterna.

Visst blir det roligt med snö, men det får gärna vänta lite till. Så att vi hinner med ytterligare några spårövningar.

En glad tjej

Vi åkte ut och hälsade på hos Skara hund-pensionat igår.

Inte för att inackordera Baron och Falstaff. Men det är alltid roligt att komma dit och träffa de hundar som bor där, permanent eller tillfälligt.

Och ser man på: beardis-tiken VILMA levde ett gott pensionatsliv för några dagar!

Hundarna blev förstås förtjusta. Vilken trevlig tjej, pigg på lek och upptåg! Dessutom är hon en brun bearded collie, vilket särskilt Baron sätter värde på.

Också hon fattade tycke för Baron och Falstaff. Så när vi skulle åka hem hoppade alla tre in i bilen, och det var inte alldeles lätt att få ut Vilma.

Hon hade gärna följt med oss hem, och jag kan försäkra att våra hundar inte hade haft några som helst invändningar!

Det doftar jul ...

Förberedel-serna inför julen har börjat, med Baron och Falstaff som engagerade deltagare och iakttagare.

Idag bakade vi pepparkakor, och huset fylldes av väldoft. Det tyckte åtminstone vi människor. Men hundarna verkade inte särskilt sugna. Deras uppmärksamhet var bara förströdd. Ändå använde vi en alldeles speciell pepparkaksform, som föreställer en bearded collie.

Annat blir det när skinka, köttbullar, revben och prinskorv görs i ordning. Då tänker Baron och Falstaff vara på hugget. Eller på bettet. Bokstavligen!

I stället för diskmaskin

Vi har ingen diskmaskin. Det bås under köksbänken där en sådan är tänkt att stå är i stället ett favorit-tillhåll för Baron och Falstaff. Eller rättare sagt: för Baron eller Falstaff. Båset är för litet för att båda ska få plats samtidigt.

Från sin position där kan de hålla utkik över de aktiviteter som bedrivs i samband med matlagning. Utkik är fel ord: draperiet skymmer Barons utsikt. Men det stör honom inte: med eminent hörsel och väl utvecklat luktsinne har han rätt bra koll i alla fall.

Men några effektiva diskmaskiner är varken Baron eller Falstaff. Det är sällan de slickar rent i sina matskålar - lite rester blir alltid kvar. Det som är kvar får matte eller husse diska bort.

Manuellt!

Mögelhundar

Vad är det som luktar? Vi har väl inte fått in mögel här i huset??? Hemska tanke!

Baron och Falstaff: kan ni kolla? Var kommer den här omisskännliga mögellukten från? Källaren? Balkongen? LETA!!!

Falstaff kommer med sin boll, en av hans otaliga leksaker. Den ligger ofta ute i trädgården, men nu har han släpat in den.

Jaha, där var alltså doftkällan! Bollen har samlat på och i sig vatten och fukt och börjat mögla.

Falstaff får säga vad han vill: hans kära boll är nu förvisad till trädgården så länge den lever. BARA DÄR är det från och med nu tillåtet att leka med den!

Mycket på en gång

Det finns dagar då inget särskilt händer. Å andra sidan är det ibland dagar då mycket händer. På så sätt bibehålls jämvikten!

Idag började det med att Falstaff brände sig på elstängslet vid hästhagen. Han skrek till, men hämtade sig snabbt från denna obehagliga upplevelse.

Sen var vi ute i skogen, och där hittade samme Falstaff något alldeles otroligt äckligt och stinkande att rulla sig i. Eftersom han strök sig mot (i tur och ordning) storebror Baron, filtarna i bilen och husse vidtog en omfattande sanering.

På eftermiddagen spydde Baron upp hela sitt maginnehåll på mattan. Dags för ny rengöring!

Allt har sina fördelar. Nu har vi nybadade hundar och husse, rena filtar i bilen, en rengjord matta, förhoppningsvis en hungrig Baron - och en Falstaff som möjligen har lärt sig att inte gå för nära elstängsel.

Men dagen är inte slut riktigt ännu!

TV-stjärnor

Barons och Falstaffs säsongsdebut på Axevalla hed häromdagen följdes som väntat av ett massivt mediauppbåd.

Undra på det. Att se hundarna sträcka ut i frihet är en upplevlse fylld av action, fart, stil och skönhet.

TV-kanalen Eurodogsport hade - i tävlan med flera kommersiella kanaler - förvärvat ensamrätt till direktsändning.

Men på kvällen kunde vi själva se repriser, eftersom flera kanaler - bland annat TV4 Hundsport, Canal+ Canis och Viasat Dog Sport - visade evenemanget i efterhand och i sammandrag.

Det är inte första gången som Baron och Falstaff medverkar i tv. Men sällan har uppmärksamheten varit så omfattade.

Premiär på heden

Igår var det dags för efterlängtad säsongs-premiär.

För första gången på ett halvår kunde vi gå en promenad med Baron och Falstaff på Axevalla hed.

Hundarna älskar detta vidsträckta och springvänliga område. Det är stängt för dem under den varma årstiden, eftersom det då är betesfält för stora boskapshjordar. Och sådana vill vi helst inte konfronteras med, för att inte tala om deras lämningar ...

Men nu är det öppet och fritt. Hundarna är lyckliga när de får sträcka ut i de markerna, där underlaget är mjukt, torrt och behagligt för tassarna.

Baron och Falstaff kände väl igen sig: de mindes exakt vilken runda vi brukar gå.

Från och med nu blir vi flitiga gäster på Axevalla hed!

Om en inflammation

Baron och Falstaff är två kärnfriska hundar.

Veterinär-besöken har nästan bara gällt regel-bunden vaccination, och vi har aldrig behövt använda oss av hundarnas försäkringar.

Nu har Baron fått en lätt ögoninflammation. Inget som besvärar honom, inget som syns på bilden, och det lär snart vara botat. Vi behandlar honom med ögonsalva (chloromycetin), och vi vet sedan tidigare att det är effektivt.

Vi har noggrant läst produktbladet för salvan för att gardera oss mot eventuella biverkningar. Där står också en trafikvarning: "Ögonsalvan förväntas inte påverka förmågan att framföra fordon eller använda maskiner."

Bra, Baron. Då kan vi köra på som vanligt!

Viloläge

Baron och Falstaff intar de mest varierande positioner när de sover eller vilar.

Det ser inte alltid så bekvämt ut, men jag antar att det är skönt: det är ju de själva som väljer hur tillkrånglat de vill lägga sig.

Ofta ligger de på rygg med ett eller flera ben spretande rakt upp i luften. Eller också knycklar de ihop sig så att man nästan inte kan se vad som är fram och bak. Det går också att "fläta in" bakbenen mellan frambenen som Baron på bilden.

Tydligen är det lägen som passar dem. För de tycks njuta - och utvilade blir de!

Ensamma hemma

Det har aldrig varit svårt att lämna Baron och/eller Falstaff hemma på egen hand.

De blänger surt på oss när vi går, men jag kan tänka mig att de lägger sig och mediterar, lyssnar på radions P1, tuggar på något eller vad de nu kan ha för sig. Vi har grannarnas ord på att de aldrig skäller eller bråkar, och vi ser när vi kommer hem att de inte har rivit huset.

Vi tycker aldrig att det är roligt att behöva lämna dem. Men jag undrar vad Baron och Falstaff själva tänker. De kanske rentav uppskattar att få vara för sig själva några timmar.

Vem vet. Fast det är inte att ta miste på deras hör- och synbara förtjusning när vi kommer tillbaka.

Ännu en solig dag

Enligt allmän uppfattning ansågs den första december-dagen som mörk, dyster och kulen, med lite regn av och till.

Så vad gör man? Ja, med Baron och Falstaff är det inte svårt att lysa upp den gråaste höstdag.

Ett bra sätt är att åka ut i skogen och träna personspår.

Med denna spännande och livgivande aktivitet känns inte vädret som något deprimerande. Tvärtom: hundarna jobbade med största glädje, och själva njöt vi av uppfriskande skogsluft.

Tillsammans med Baron och Falstaff har vi hittills aldrig upplevt någon mörk, dyster eller kulen dag. Med sin iver, optimism, arbetsglädje och tillgivenhet ser de till att solen alltid lyser upp hela vår tillvaro!