Om bilkörning

Media har rapporterat om boxern Max:

När Charles McCovern kom ut från snabbköpet var hans bil borta. Polisen hittade den på en parkeringsplats på andra sidan gatan. Övervakningskameran löste mysteriet - hunden Max hade kommit åt parkeringsbromsen.

Baron och Falstaff älskar sin bil, och att åka i den hör till det absolut bästa de vet.

Så långt som att göra anspråk på att också köra den har de inte gått. Det händer att de sätter sig i framsätet, men bara för att de har bra utsikt därifrån.

Fast för säkerhets skull ska vi nog i fortsättningen dra åt handbromsen lite extra ...

En våraning

Baron och Falstaff har idag kunnat glädja sig åt vårligt ljus.

Solen har gjort trevande försök att väcka upp den sovande trädgården. Fast än så länge bara med ljus. Så mycket värme har inte strålarna förmedlat.

Över fälten hörde vi också lärkan, för första gången i år. Fast det struntar hundarna i. Fält är till för att springa eller spåra på.

Men de anar säkert att något är på gång med årstiden. Ofta har de sökt sig ut i trädgården, och långa stunder har de legat där och låtit sig belysas av solen.

Alltmer närmar sig den tid när Baron och Falstaff tillbringar en stor del av dagen i sin trädgård. Med eller utan vårfåglarnas sång ...

Om lyckopiller

"Hundar får lyckopiller och bantningsmedel" läser jag i Metro:

"I stället för motion får hundar antidepressiva medel och bantningspreparat.

Ett lyckopiller med köttsmak har just godkänts i Storbritannien."

Det här är något som är fullständigt onödigt för Baron och Falstaff. De är aldrig någonsin deprimerade och absolut inte överviktiga.

Titta på fotona! Visst syns det att sådana hundar klarar sig bra utan psykofarmaka eller bantningsmedel.

Om BORDET!

Under dagens agilityträning tog vi för ovanlighetens skull också fram bordet.

Baron lyste av glädje och tillfredsställelse. Bordet har alltid varit hans favorithinder, där han aldrig har missat. På alla tävlingar hoppade han flinkt upp och kastade sig ner liggande.

Därför var det med stor saknad han insåg att det inte längre fanns med på de senare årens tävlingar.

Hans förkärlek för bordet har smittat av sig på Falstaff. Också han svingar sig upp och ligger kvar tills han får tillåtelse att fortsätta.

Baron och Falstaff ska nu leda en lobbyorganisation, i syfte att återge bordet dess rättmätiga plats på tävlingar.

Stormvarning utfärdad

Baron och Falstaff motionerade på Axevalla hed igår.

Vi åker dit på söndagarna numera. Ibland annars också, men hundarna måste få känna vad "sköna söndag" betyder.

Den här dagen blåste det. Inte måttligt heller, utan riktiga stormbyar i det öppna landskapet. Dessutom duggregnade det.

Alla blev vi rejält väderbitna och genomblåsta. Men bara Baron, Falstaff och husse vågade sig ut på heden. Inga andra.

Konstigt nog. För det är en härlig naturupplevelse att sträva fram i motvinden tillsammans med två glada hundar.

På jakt efter apporter

Oväntat nog gick det alldeles utmärkt att träna personspår i skogen idag.

Vi hade befarat att gårdagens och nattens stormbyar skulle ha gjort terrängen svårforcerad. Men våra kära Björstorp-skogar var nästan oskadade.

Baron och Falstaff var i vanlig god form, och spårade säkert och utan större avvikelser. Det är roligt att se deras glädje när de hittar apporterna och levererar dem med hög svansföring och ett kroppsspråk som tydligt utstrålar stolthet.

Från dagens träningspass ligger ingen apport kvar i skogen. Baron och Falstaff har hittat alla, och återbördat dem!

Att bära pinnar

Någon kanske fick intrycket av gårdagens rapport om insamling av ris att det bara är Falstaff som är road av att bära pinnar.

Fel! Också Baron ägnar sig åt detta, fast på ett mer målmedvetet sätt.

Falstaffs syfte är att släpa trädgrenar till en plats där han i lugn och ro kan lägga sig och tugga på dem.

Baron nöjer sig med att transportera pinnen till ett ställe där han tycker att den gör sig bättre i naturen. Han har inget intresse av att tugga i sig den, bara att återställa en viss harmoni.

Båda hundarna har det gemensamt att de vill ha något att göra. Inte vara sysslolösa, utan utföra något som de uppfattar som ett meningsfullt och nyttigt arbete.

Att samla ihop ris

Tillsammans med Baron och Falstaff har vi hjälpt grannar att städa upp efter trädklippning.

Hundarna har varit till god hjälp, mest med glada och uppmuntrande tillrop.

Det är ett arbete som passar Falstaff. Han transporterar gärna diverse små och stora pinnar. Dessutom lägger han ner stor möda på att efter bästa förmåga tugga sönder och pulvrisera trädgrenar.

Den rishög vi samlade ihop torde räcka för Falstaffs årskonsumtion. Det var säkrast att hålla honom på andra sidan staketet, annars hade han påbörjat demoleringsarbetet.

Baron är mer finsmakare. Han föredrar dansk leverpastej framför cellulosa.

Omslagspojkar

Baron och Falstaff har inte gått på DogModel Fame School och lärt sig posera framför kameror.

Men trots att de inte har någon grundläggande utbildning är de eftertraktade som fotomodeller.

Nu senast pryder de omslaget till den internationellt kända tidskriften PetFancy.

Förklaringen till att just Baron och Falstaff har anlitats kan ses i texten överst till höger:

"TOP 10 MOST POPULAR PETS"

Det ska bli intressant att se vilka hundar som intar platserna 3 - 10!

Om modelljobb

Vi har hittat något som skulle kunna ge Baron och Falstaff den riktigt stora berömmelsen.

Dogmodels heter en agentur som specialiserar sig på casting & specialträning av hundar till film, TV, reklam, stillbildsfoto, teater och övrig media.

På kursverksamheten DogModels Fame School undervisar man hundar och deras ägare i konsten att jobba professionellt på en inspelningsplats eller fotostudio.

Jag funderar på att anmäla Baron och Falstaff. Många företag vill säkert anlita dem flitigt i reklam för allehanda produkter och tjänster.

Fast vid närmare eftertanke tror jag nog att jag avstår. Kändisskapet skulle kanske stiga dem åt huvudet, och vi vill ju inte att de ska bli malliga, högfärdiga och allmänt odrägliga.

Det lär ju kändisar bli.

Ännu en rolig helg

För Baron och Falstaff är egentligen alla helger roliga och innehållsrika.

Men den här fick bli lite speciell, efter allt vad de har fått stå ut med på sista tiden.

Veterinärbesök, magont, massor av kroppsvård och i fredags klippning av båda hundarna.

Nåja, de uthärdar och finner sig i det mesta med jämnmod. Som belöning fick de i helgen mycket motion och frisk luft med långa promenader utan koppel, och som nyfriserade har de alltid mycket "spring-i-benen".

Axevalla hed, Norra Ving, Uddetorp, Petersburg är några ställen där Baron och Falstaff har gjort skogar och marker osäkra. Den här veckan väntar dessutom både agility, upplet och spårträning.

Därtill anar nog också hundarna att det börjar bli vår i luften!

Katt på hett plåträcke

Baron och Falstaff har sina sovplatser alldeles innanför balkongdörren. Den är alltid öppen, så om de känner för det kan de gå ut och lägga sig på balkongen.

Nattetid händer det att de rusar fram till balkongräcket, under stort oväsen. Grannens katt, Nada, tar då en spatsertur på räcket. En våghalsig balansgång, tre-fyra meter över marken. Dessutom passerar hon ett hus där det bor två hundar.

Nu är Baron och Falstaff egentligen inga vakthundar. Men såklart: om en katt - låt vara en som de känner väl - promenerar förbi deras nosar på balkongräcket: då har det gått för långt.

Det är nog mest en ritual eller formalitet. Nada tassar lugnt vidare längs räcket. Baron och Falstaff går och lägger sig, och återupptar sin nattsömn.

Egentligen har ingenting hänt!

Om hundväder

Sedan 1700-talet är begreppet hundväder synonymt med "svårt oväder".

Underligt! Hundväder - alltså ett väder som passar Baron och Falstaff - borde i stället betyda hög luft, några minusgrader, solsken och torra vägar, stigar och marker.

Så som det nu har varit under några dagar. Hundarna har fått uppleva långa roliga promenader utan att bli våta eller leriga.

I fortsättningen ska vi benämna den här vädertypen BARFALS-VÄDER: sådant som är perfekt för Baron och Falstaff.

Om frimärken

Posten har gett ut en trevlig serie frimärken med hundar: "Fyrfota vänner".

Man kan diskutera valet av raser. Grand danois, saluki, mops och lagotto i all ära, men det måste vara ett förbiseende att inte bearded collie är representerad på frimärkena.

Nåja, Baron och Falstaff kan vara lugna. I sinom tid blir de säkert avbildade på frimärken. Nobelpristagare, idrottsstjärnor och alla världsberömda svenskar får så småningom den äran. Så det är självklart att också Baron och Falstaff kommer med.

Det finns länder som har den goda smaken att välja beardisar på sina frimärken. Här är ett litet urval:

Om social reaktion

De senaste dagarna har vi haft gäster på besök några gånger.

Också Baron och Falstaff tycker att det är roligt när någon kommer och hälsar på. Men de har olika sätt att bete sig inför besökare.

Båda hundarna hälsar dem hjärtligt välkomna. Ingen kan ta miste på hur glada de är att träffa våra gäster.

Baron är sedan hela tiden i närheten och skulle kunna sysselsätta gästerna oavbrutet, om han bara fick tillåtelse.

Falstaff däremot svansar runt en liten stund, men sedan går han och lägger sig och syns inte till förrän det är dags för uppbrott.

Det är tydligt: Baron är den mest sociale - Falstaff mera reserverad. Men båda är belevade och väluppfostrade, så vi behöver inte skämmas för dem.

Veterinärbesök

Idag har vi varit med Baron på veterinär-stationen i Vara. Falstaff följde förstås med, men bara som passiv om än nyfiken åskådare.

Vi lät ta bort tandsten på Baron, och dessutom behövde tårkanalerna i hans ögon spolas och rengöras.

Han fick en lugnande spruta, och somnade så gott på sin egen filt. På fotot håller han på att vakna upp ur sin dvala, en timme senare.

Nu på eftermiddagen är han lite trött och groggy, men hans tänder är bländvita och ögonen rensade och klara.

Full speed på Baron blir det först i morgon. Falstaff håller alltid högsta fart. Och hans tänder är vita, utan minsta tandsten!

Att ha två hundar

"Allt fler väljer nu att skaffa två hundar", läser jag i dagens Metro.

Det är en trend som tydligen har vuxit fram när alla ser hur trevligt vi har med Baron och Falstaff, och hur glada de är för varandra.

Men en hundpsykolog förklarar att det blir fel om man har "dåligt samvete över att man inte har tillräckligt med tid för sin hund och skaffar en till som sällskap". Hundar är inte varandras sällskap.

Jag undrar. Man kan förstås inte veta hur Baron och Falstaff känner det innerst inne. Vad det betyder för dem att vara två när de är ensamma hemma.

Nu är de så trygga i sig själva att de inte är beroende av varandra. Men säkert är att de trivs tillsammans!

Sol

Den senaste tiden har Baron och Falstaff inte kunnat njuta av solsken.

Men idag blev de solbelysta! I varje fall under korta stunder, och det gällde att vara snabb med kameran för att kunna förete bevis.

Det var som en tidig vårdag, och vår långa lunchpromenad ackompanjerades av talgoxarna som inspirerades av ljus och sol.

Vi får se hur länge det varar! Jag tror inte att varken Baron eller Falstaff bryr sig särskilt mycket.

De är alltid på gott humör. Fast jag undrar om de inte ändå smittas av mattes och husses glädje över att det för en gångs skull inte bara är gråväder.

Kroppsvård

Idag har Baron och Falstaff genomgått sin regelbundna pälsvård, som också inkluderar skötsel av tassar, klor och tänder. Och - som syns på fotot av Baron - ansning av päls runt ögonen, för att befrämja fri sikt.

Proceduren följer alltid en viss ordning.

1. Husse bär fram skötbord och låda med kammar, borstar och annat som behövs.

2. Falstaff sätter sig förväntansfull och vaktar bordet. Så snart det är uppfällt hoppar han ivrigt upp. Han är alltid första hund till behandling.

3. Sedan är det Barons tur, och han får lyftas upp under passivt motstånd.

4. När allt är klart får hundarna var sitt grisöra, som belöning för sitt tålamod och sin förståelse.

Egentligen behövs ingen särskild uppmuntran, men till ritualen hör att ceremonin ska avslutas med grisöron.

Fettisdagen

Idag bjuds det på semla, som sig bör på fettisdagen.

Men inte för Baron och Falstaff. Det är nog inte särskilt lämplig hundmat. Det finns sådant som de tycker är godare. Baron verkar för övrigt måttligt intresserad.

Vi har en trevlig "Hundägarens kokbok", som innehåller många recept på nyttig och god hundmat. Eller vad sägs om Maggans blodbullar, Ascots favoritgodis eller Emmas piroger!

Flera recept har vi prövat på Baron och Falstaff, till deras belåtenhet.

Men något recept på semlor för hundar har vi inte hittat.

Decimerad flock

Matte har varit bortrest under helgen.

Baron och Falstaff gillar aldrig när deras flock inte är fulltalig. Det märks tydligt på deras beteende och kroppsspråk. Se de dystra minerna på bilden!

De förefaller en smula hängiga och håglösa, och det gör detsamma vilka aktiviteter jag försöker hitta på: inget roar dem.

Men nu är flocken komplett igen. Då blir det (bokstavligen!) annat ljud i skällan. Livslust och glädje ersätter den olust som en ofullständig flock orsakar.

Att alla ska vara samlade är viktigt för Barons och Falstaffs välbefinnande.

Mera snö ...

Bilderna talar för sig själv: igår kunde Baron och Falstaff vada i ganska djup snö.

Det var tur att de passade på, för idag har det regnat och varit plusgrader. Det vita är på väg att försvinna från markerna.

Hundarna satte också i sig rejäla portioner snö. Den såg också läcker ut: vit, nyfallen och i stor mängd.

Idag återstår bara slask. Men Baron och Falstaff anser att (nästan) alla väder är bra, bara man är ute i dom.

SNÖ!!!

Så kom den äntligen: SNÖN!

Allt på en gång. Den här dagen har i stort sett bara innehållit två moment: skotta snö, och viktigast och roligast: att gå ut med Baron och Falstaff i det vita landskapet.

Hundarna brukar gilla snö, men det här blev för mycket och för plötsligt. Djup snö att pulsa i, men med en konsistens som fastnar på tassarna som stora tyngande snöbollar.

Det har fått räcka med flera men kortare promenader. Baron och Falstaff gillar snö, men de är motståndare till alltför snabba omslag i vädret.

Dessutom förespråkar de måttlighet i allt!

Från Grönköping

"Om hundars ev. intelligens" skriver hr bataljons-veterinär Orvar Åkerström i Grönköpings Veckoblad:

"Jag läste att hundar äro kloka och intelligenta djur som ha lätt för att förstå människans såväl tankar som kommandorop m.m., men huru förhåller det sig egentligen med den saken?

Blev jag en smula misstänksam betr. sanningshalten i dessa åståenden, sedan jag hade stoppat en tiokrona i munnen å min dobermannschnauzer Karon och därefter bett honom kila ned till Edmunssons Spel & Tobak för att köpa Expressen, varefter han i st. återkom med Aftonbladet!"

Inte heller Baron eller Falstaff hade klarat av att gå och köpa en kvällstidning. Och visst hade det varit bra om vi hade kunnat skicka dem att hämta gratistidningen Metro.

Men det gör inget. Huvudsaken är att de "förstå våra såväl tankar som kommandorop". Och det gör både Baron och Falstaff.