Silverfallet

Våra aktiva promenadkvällar med Baron, Falstaff och ett tjugotal av deras kompisar har nu nått halvvägs.

I måndags var det dags för den fjärde kurskvällen, och promenaden gick till Silverfallet på norra delen av Billingen.

Trakten är oerhört naturskön, med lättgångna stigar, vidunderlig utsikt och skir vårgrönska.

Huruvida Baron och Falstaff uppskattar sådant vet jag inte. För dem var en av höjdpunkterna att vada ut i någon svalkande bäck och dricka sig otörstiga.

Men trots att de druckit friskt källvatten slurpade de i sig rikligt ur sina egna skålar.

Till Silverfallet återvänder vi gärna. Också Baron och Falstaff, det är jag säker på.

Sökruta

Häromdagen gjorde vi en sökruta till Baron och Falstaff. Också vår lilla gäst, schnauzern Vega, prövade på.

Vi gick fram och tillbaka på en yta, sådär 50 x 30 meter, och vallade av den. Det får inte vara så att våra tränade spårhundar ska kunna spåra sig fram till föremålen.

Några toarullar med godis var mål för deras letande.

Det är roligt att se hur hundarna genast anpassar sig till förutsättningarna. Vid kommandot LETA börjar de genast undersöka marken i rutan. Ganska så osystematiskt men i alla fall ...

Det är utmärkt hjärngympa för Baron och Falstaff. Och för Vega, förstås ...

Dessutom innehåller de upphittade toarullarna en välsmakande belöning!

.

Översyn

Två gånger om året tar vi med Baron och Falstaff till Hälsa & Helhet och vår osteopat i Kungsbacka.

Där får de en noggrann genomgång av leder och muskler.

Häromdagen var det dags för vårens "besiktning". Inga större problem diagnosticerades.

Baron har sin gamla vanliga stelhet i vänster höft och en aning kramp i en ryggkota ovanför svansroten.

Falstaff hade en låsning i vänster bak och lite ont i höger "handled".

Båda fick laserbehandling och lätt massage, och vi instruerades hur vi själva ska fortsätta behandlingen.

För oss är de här regelbundna besöken omistliga. Vi får välbehövlig hjälp att hålla våra kära Baron och Falstaff friska och vitala långt upp i åren.

Undersökning och behandling är förstås lite tröttande. Så på hemvägen tar vi fikapaus, och hundarna får strosa omkring och känna på nya dofter.

.

Hundar på äldreboende

Baron och Falstaff hade kunnat göra stora insatser genom att agera terapeuter och glädjespridare i äldrevården. De har alla egenskaper som behövs för ett sådant arbete.

Nu berättar pressen mera om hundar i vården.

Det refereras till ordföranden i Manimalis - en organisation som behjärtansvärt nog "verkar för att öka kännedomen om sällskapsdjurens positiva effekter för samhället och den enskilda människan" - som säger:

"Genom att använda sällskapsdjur inom omsorgen kan kostnader för både vård och rehabilitering minska."

Men hoppsan och hallå! Man trodde att huvudsyftet med hundarna var att öka kvalitet i vård och omsorg för de äldre, inte att spara pengar!

Kära Baron och Falstaff - fortsätt ni att dagligen höja husses och mattes livskvalitet. Om det sparar pengar eller inte är oss fullständigt likgiltigt!

Våraktiviteter

En stor del av lördagen ägnades åt agility, med soliga och väl arrangerade tävlingar på Tomtens brukshundklubb.

Matte och husse var funktionärer, medan Baron och Falstaff agerade hejaklack och var någorlunda välartade supporters till hundar de känner. De skällde inte på domaren, och de hade heller ingen anledning.

Men för Baron och Falstaff räcker det inte att vara fans - de vill ju jobba också.

Så efter förmiddagens agility följde de med ut i skogen och tränade spår, med relativt hyfsat resultat.

Ikväll väntar den tredje "aktiverade promenaden" på vår egen brukshundklubb.

Ja, nog är Baron och Falstaff i full verksamhet!

För övrigt kan vi berätta att de flesta tranorna nu har lämnat Hornborgasjön. Så Baron och Falstaff får hitta andra fåglar att sätta fart på!

.

Vårbruk

Våren innebär ett omväxlande liv för Baron och Falstaff i vår lilla trädgård.

Med lust och glädje deltar de i alla de sysslor som syftar till att iordningställa det mesta.

De har tagit på sig lite olika roller.

Falstaff deltar mest energiskt. Hans specialitet är grävning. Han granskar också alla högar med kvistar och ogräs. Hittar han en "tuggbar" gren arbetar han hårt med att pulvrisera den. Han är vår egen lilla flistugg!

Baron nöjer sig med att hålla ett vakande och inspekterande öga på det som sker. Dessutom är han vaksam mot allt som rör sig och händer utanför tomten.

Det är tur att vi har två så engagerade hundar som Baron och Falstaff. De lyckas göra till och med obligatoriskt trädgårdsarbete till ett nöje!









.

Stegräknare

På gårdagens "aktiverade promenad" med Baron och Falstaff hade husse fäst en stegräknare på sin livrem vid höften.

Det är en rolig liten pryl, som räknar det antal steg man har tagit. Det går sedan att uppskatta ungefär hur långt man har gått. Sådant är annars svårt att veta, när promenaden går genom skogar, på stigar och fält.

När vi återvände på kvällen till klubbstugan - efter några träningspass och fika på vägen - visade räknaren 8.940 steg, vilket betyder en sträcka på ungefär sex kilometer.

Jag ska försöka montera stegräknare på Baron och Falstaff!

Det går inte att fästa den vid deras höfter, men kanske på halsbandet?

Inte vet jag om det ger någon information av värde. Men det skadar inte att försöka. Och hundarna kan tycka att det är roligt med något som tickar lite lätt för varje steg de tar!



.

Presidentens hund

Det rapporteras från Washington att presidentfamiljen har bestämt sig för hundras: det blir en portugisisk vattenhund som ska heta Bo.

Via diplomatiska kanaler och genom lobbying har vi länge försökt övertala familjen Obama att välja bearded collie, en ras som skulle passa utmärkt i Vita Huset. En eller två beardisar skulle ge glans åt den som innehar USA:s högsta ämbete och aktivt bidra till lösningen av många storpolitiska konflikter och kriser.

Vi erbjöd till och med Barack och Michelle att låna Baron och Falstaff under en tvåveckorsperiod, så att de med egna ögon kunde se vilken härlig, vacker och intelligent hundras bearded collie är.

Men tydligen har specialklubben för portugisisk vattenhund skickligare lobbyister än vår egen specialklubb.

Förresten: vi skulle ändå aldrig vilja avstå från vår egen dagliga samvaro med Baron och Falstaff.

Inte ens för ett korttidslån till Vita Huset!




.

GLAD PÅSK!

Vi påskpryder, under vaket överinseende av Baron och Falstaff.

De deltar uppmärksamt när vi sätter upp (garanterat syntetiska!) påskfjädrar i trädgården.

Med detta önskar vi bloggens alla gäster och Barons och Falstaffs många vänner och beundrare en riktigt

GLAD PÅSK!

Upplevelser

Först och främst: Falstaff ber mig framför ett varmt och hjärtligt TACK till alla kära vänner för gratulationer och välgångsönskningar på hans sjuårsdag.

Födelsedagen firades med en upplevelse för honom och Baron. För den allra bästa presenten för en hund måste väl vara - liksom "årets julklapp" i fjol - en upplevelse.

Den bestod av terminens efterlängtade första kurskväll på klubben: en aktiverad promenad, med platsliggning, förbipassering och fika i solnedgången. Och så trevligt umgänge med ett femtontal andra hundar och människor.

Apropå upplevelser: Baron och Falstaff har varit med om ytterligare två sådana de senaste dagarna:

1. Spårträning med vännerna Pucko och Hjalmar. Resultatet var blandat: Falstaff utmärkt, som vanligt, men Baron missade två apporter, för ovanlighetens skull.

2. Grillpremiär - ett evenemang som hundarna tar intresserat del i. För att inte tala om hur livligt de tar del av resultatet!

Det här var bara början. Vi kan garantera att våren blir fortsatt fylld av upplevelser och evenemang för Baron och Falstaff.

Falstaff sju år!

Lördagen den 6 april 2002 kl. 05.30 föddes vår käre Falstaff hos Kennel Reinlakes i Tygelsjö.

Han var nummer 2 i kullen, och hans födelsevikt var 325 gram.

Idag säger vi HJÄRTLIGT och VARMT GRATTIS till Falstaff, vår härligt underbare glädjespridare, som älskar livet - och som vi älskar.

STOR KRAM från matte och husse - och "storebror" Baron.

Avundsjuka?

Jag kan inte påminna mig något tillfälle när Baron och Falstaff har blivit avundsjuka på varandra.

Kan det vara så att denna känsla är något unikt mänskligt? Det har jag ibland diskuterat med andra hundägare.

Men nu ser jag forskning vid National Academy of Sciences som konstaterar att ...


"... hundar också känner avund och indignation när de blir orättvist behandlade. Troligen är det så att djur som lever i grupp och samarbetar har förmågan att ge uttryck för de här känslorna."


Nu har vi nog aldrig gett Baron och Falstaff anledning att känna sig orättvist behandlade.

Det tänker vi inte göra i fortsättningen heller. I våra ögon är de precis lika mycket värda!




.

Trandans

Baron och Falstaff följde med oss till Hornborgasjön för att se på tranor.

För många år sedan - före Falstaffs tid - var Baron där tillsammans med husse.

Baron - som alltid har gillat action - gav plötsligt till ett skall, vilket hade till följd att ett gäng tranor lyfte och flög iväg.

Några förgrymmade tyska fågelskådare ropade: "Hunde nicht! Hunde nicht!"

Detta uppmuntrade Baron, som skällde ännu en gång, varpå ytterligare ett tjugotal tranor gav sig iväg...

Men under årets besök på trandansen uppförde sig både Baron och Falstaff exemplariskt, utan att skrämma iväg några tranor!