Idag har vi varit på hundutställning i Larv. Bara lugn, kära bloggbesökare: vi har förstås inte ställt ut Falstaff och Baron, men vi tycker att det är kul att titta på och handla lite hundprylar. Men framför allt är det roligt att möta nya och gamla vänner, både människor och hundar.

Så vi har köpt grisöron, Plaque Off, spårapporter och en ny halkfri filt som hundarna ska ha på skötbordet. Vi har gått runt bland ringarna och tälten, och naturligtvis har vi alldeles särskilt spanat in beardisarna.

Flera sidor på bloggen skulle kunna fyllas med att berätta om alla vi har träffat, och det går ju inte. Så jag nöjer mig med att nämna familjen Toftevall från Kungsbacka och deras två beardistikar Mimmi och Fanny. Liksom våra hundar kommer deras också från kennlarna Beastlys och Reinlakes. Mimmi heter Beastly´s Final Time och har samma pappa som Baron – de är alltså halvsyskon. Fannys namn är Reinlake´s My Sweet Pina Colada.

Se på fotot: vilka trevliga och vackra beardisar! Precis som Falstaff och Baron …

Vår lördags-utflykt gick idag till Vänerns strand, och till vännerna Gun-Brith och Rune i deras sommarstuga i Truve. Skönt att andas lite frisk sjöluft, och medan matte och husse fikade intog Baron och Falstaff en strategisk position vid flaggstången. Mullvadar hade grävt åtskilliga sår i gräsmattan, men naturligtvis vågade ingen visa sig så att hundarna – efter önskemål från värdarna – fick tillfälle att jaga bort någon.

På hemvägen släppte matte av husse och hundarna så att de fick gå en rejäl och lössläppt promenad ovanför Uddetorp, till stor del på järnvägen. Bloggens gäster kan vara lugna: det är en museijärnväg, så risken att möta ett X2000-tåg är försumbar. Så här års har inte ens ångloken startat sina resor. Skylten med texten ”Livsfarligt att beträda spårområdet” ignorerade vi, och trotsade alltså livsfaran!

För ett ögonblick förflyttar vi oss några veckor tillbaka i tiden.

Platsen är Tomtens brukshundklubb och agilitytävling. Det är vår vän Frida som kör Baron, och nu är det slutspurt i hoppklassen. Allt har gått bra och Baron har noll fel. Nu är bara upploppet kvar: tre hopphinder. Ge nu järnet, Baron! Han flyger över hindren i full speed och går i mål på en bra tid. Frida och Baron klappar om varandra och båda vet att de har gjort en storartad prestation tillsammans.

Det mästerliga fotot av Baron över de sista hindren har Daniel Andersson tagit, och jag visar det på min blogg med hans tillstånd.

För ovanlighetens skull får bloggens besökare se ett foto utan Baron och Falstaff!

Så här ligger det till: igår kväll avslutades vår viltspårkurs med korvgrillning. Vi började förstås med att lägga spår åt varandras hundar, och sen promenerade vi till Bockön – en mycket naturskön plats intill en liten sjö – och satte igång grillen. Medan spåren mognade och låg till sig fick Baron och Falstaff ta igen sig i bilen: ladda upp inför det väntande nosarbetet. Så på bilden ses spårgänget njuta av kvällssol och nygrillade korvar. Jag hoppas att Baron och Falstaff INTE får veta att på deras blogg syns en drever, en spaniel och huvudet på en Coton de Tuléar!

Sen var det dags. Falstaff först ut, och eftersom matte inte kunde vara med fick han visa husse vägen. Spåret var kvalificerat, långt och med bloduppehåll och flera vinklar. Men han klarade det galant och med glädje. En gång blev han otålig på husse, och skällde irriterat, men sedan var det raka spåret (!) till den väntande belöningen: rådjursklöven.

Så var det Barons tur. En liten snurr strax i början, men tog sedan an spåret och löste alla svårigheter på sitt vanliga lugna och eftertänksamma sätt. I triumf hemförde han den avslutande rådjursklöven.

Igår tränade vi också skott, och det är inga bekymmer för hundarna. Visst är de berörda, men som det heter i det omdöme de båda har fått i mentalbeskrivningen: ”Avtagande reaktioner på skotten/riktar intresse mot skytten/återgår till aktivitet/passivitet.” Särkilt Falstaff ”riktar intresse mot skytten”. Det är som om han vill säga: ”Vem sjutton är det som skjuter och väsnas!!! Honom ska jag kolla!”

Det har varit en nyttig, rolig och givande kurs, och det är riktigt synd att den redan är slut. Men Baron och Falstaff kommer igen: senare i vår väntar öppen-klass-prov!

Den lilla trädgård vi har är underbar för hundarna. Den räcker till för hopp och lek, men också som lugn och rofylld oas.

Baron och Falstaff har utsett var sin favoritplats, som fotona här illustrerar. Barons bästa läge är alldeles nedanför den lilla rosenrabatten. Där får han lugn och ro, och kan spana in det som händer i närområdet.

Falstaff föredrar längst ner, intill häcken och under en vinbärsbuske. Han har på eget initiativ grävt en liten grop, och när han ligger i den är han skyddad, och kan dessutom på nära håll kolla vad som händer på gatan: vilka som går förbi och eventuellt hotar hans revir.

Så här mår de bra. Det är idealiskt för nyfikna och vetgiriga hundar, och ändå utrymme tillräckligt för att ibland rasa ut.

Också idag har vi gått en runda på Axevalla hed. Det blir soligare, varmare och grönare för varje gång vi är där.

På hela det vidsträckta området finns – såvitt jag vet – bara en enda sten ovanför markytan. Falstaff älskar den! Så fort vi närmar oss och han får syn på den rusar han dit som skjuten ur en kanon. Sen ställer han sig på bakbenen, spanar ut över heden och väntar på att vi ska komma fram. Baron har inte brått – han förstår inte riktigt Falstaffs ohämmade förtjusning över den här stenen. Framför allt går det inte riktigt lika fort för matte och husse.

Visst ja – jag berättade igår om Barons fullständiga namn enligt registreringsbeviset. Idag är det dags för Falstaffs: ”Reinlake´s Alive and Full of Magic”. Inget namn kunde bättre överensstämma med hans personlighet. ”Alive” – synnerligen livfull! ”Full of Magic” – förtrollande charmfull! Falstaffs registrerade namn säger allt.

Igår: valborgsmässo-afton och kungens 60-årsdag. Med lite kreativt räknesätt skulle man kunna säga att Baron och kungen är lika gamla! Baron är drygt åtta år gammal, och det sägs ju att varje år i en hunds liv motsvarar sju ”människoår”. 7 x 8 = 56, och det går väl att tänja ända till 60 … Jag medger att matematiken är tämligen flexibel, men varför inte? Jämförelsen mellan Baron och kungen kan utsträckas: Baron heter ”Beastly´s Highland Emperor”, alltså KEJSARE!

Falstaff, då? Han är lite drygt fyra år gammal, och vi räknar: 7 x 4 = 28. Det betyder att han är ungefär jämnårig med kronprinsessan Victoria. Eftersom han är uppkallad efter Shakespeare´s figur ”Sir John Falstaff” är det inte alltför långsökt att säga att han åtminstone är adlig.

Idag, första maj, gick vi en regnblöt och småruggig tur i Petersburg, första delen av Flian-leden. Det är lätt att gå vilse i ruskvädret, men till all lycka har vi en erfaren kartläsare och vägvisare med oss - Baron! På fotot studerar han kartan för att sedan ange färdriktningen.