En tillbakablick

Det var vid lunchtid torsdagen den 6 juni 2002. Vi körde in i Tygelsjö och parkerade utanför Kennel Reinlakes.

Där stod han, vår lille Falstaff, tillsammans med sin uppfödare Ulla. Jag fick faktiskt tårar i ögonen: nu skulle vi hämta honom, vi skulle få ytterligare en hund och Baron en ”lillebror”. Inte så konstigt att väldigt många flaggor var hissade den dagen. Fotot är taget en av hans första dagar hemma i vår trädgård.

I fyra år har han nu berett oss alla stor glädje och med liv och lust tagit del i våra aktiviteter. Busat med storebror Baron, tränat spår och agility och gått långa promenader med oss.

Tack, Ulla och Reidar, för denna härliga hund. Och tack, Falstaff, för allt roligt och spännande vi har varit med om tillsammans med dig. Vi ser fram mot och gläder oss åt varje dag med dig och storebror Baron.

Fotbollsfeber

Nu är det bara några dagar kvar till VM i fotboll. Både svenska landslaget och vi själva laddar upp inför några spännande och roliga veckor (eller hur länge nu Sverige är kvar i turneringen).

Baron och Falstaff har också förväntningarna högt ställda. För att värma upp inför VM gick vi på fotboll i Karlshamn för en tid sedan. IFK Karlshamn spelade hemmamatch mot Blåningsmåla IF i div. V.

Hundarna har lite olika inställning till fenomenet fotboll. Falstaff: uppmärksam, följer varje boll, uttrycker ibland sitt missnöje med domare och felpassningar. Han tycker att det är riktigt kul. Baron: tämligen ointresserad och passar på att ta en vilopaus på läktaren.

Man kanske kan förstå honom: det var väl inte precis Zlatan eller Henke som spelade. När dom kommer med blir han säkert engagerad.

Resultatet av matchen? Oavgjort, 2-2.

Om gemensam naturupplevelse

Så här långt är det en GLAD PINGST. I tidig morgon gick vi långa rundan över Uddetorp. Baron och Falstaff fick hålla till godo med enbart husse: matte sjunger i domkyrkokören och måste iväg till övning.

Men det var en skön promenad förbi det nya värmeverket, genom skogen och in på järnvägen. Rapsfälten blommar för fullt, och att gå på stigen genom fältet är som att vara omgiven av en tät och hög häck (kolla Baron på fotot!).

Sen passerade vi Fornbyn vid länsmuseet, och tyvärr hade den inte hunnit öppna. Hundarna tycker annars att det är kul att gå där och hälsa på grisarna och hönsen. Det får bli en annan gång.

Det slår mig att mina och hundarnas upplevelser av naturen skiljer sig åt en aning, men också kompletterar varandra. Själv njuter jag av blommornas färger och dofter. Alltså det som är i luften. Det tror jag väl att Baron och Falstaff också uppskattar, men framför allt är de intresserade av dofterna på marken, som de analyserar noggrant och ofta omständligt.

På det sättet får vi tillsammans en ganska komplett naturupplevelse. Det finns inget, varken i luften eller på marken, som vi missar!

Grillkväll med förhinder

Man kan aldrig lita på väderprognoser!

Enligt samtliga media skulle gårdagen bli solig, relativt lugn och med behaglig försommarvärme. Så vi planerade in en grillkväll. Baron och Falstaff hade inga invändningar: det blir alltid en grillad korv också till dem.

Och hur blev det: mulet, blåsigt och kyligt! Nåja, det var bara att gilla läget. Så vi tände grillen utomhus, under överinseende av matte och Falstaff. På bilden visar Baron än så länge måttligt intresse, men det ligger ju ännu inga korvar på grillen. Sen flyttade vi upp den i vårt uterum på andra våningen, och där gick det utmärkt att grilla vindskyddat under tak.

Resultatet blev mycket gott. Det tror jag säkert att Baron och Falstaff instämmer i. Nygrillad korv har de aldrig något emot!

Om uppletande

När vi tränade agility på Tomtens brukshundklubb i förrgår ”vallade jag av” en sökruta till Falstaff. Han måste ju få någon trevlig sysselsättning medan Baron gick balansbom och gunga.

I sökrutan lade jag en leksak och två toarullar med köttbullar i. Eftersom vi inte har tränat upplet på ett tag fick det ta sin tid innan han satte nosen i marken och började leta.

Jodå, han hittade föremålen och satte förstås i sig köttbullarna. Jag tror att en stor del av toarullarna också slank ner! En ytterligare belöning för väl utfört nosarbete var att han sedan tilläts sätta full fart mot agilityhindren.

På fotot syns han i sitt målmedvetna sökande.

Retrospektivt

Den 1 juni 1998 var det pingstdag. Vi åkte till Bollebygd, och den STORA dagen var inne: vi skulle hämta vår hundvalp, bearded collien Baron (Beastly´s Highland Emperor).

Våra uppfödare, Ingela och Morgan, från Beastlys väntade på oss. De hämtade ut ett litet knyte och lämnade till matte.

Sen dess har han bott hos oss. På fotot är han i färd med att undersöka trädgården, en av de första dagarna, för åtta år sedan.

Tack, Ingela och Morgan, för denna underbara hund. Tack, Baron, för åtta år av oavbruten glädje, gemenskap och lycka. Måtte vi få ännu många härliga år tillsammans!

Om agilityträning

Nej, vi har inte skaffat en hund till! Det är bara Ebba Storpudel som tar varje chans att hoppa in i bilen, i Falstaffs och Barons kupé.

Vi tränade agility igår på Tomtens brukshundklubb, tillsammans med våra tränings-kamrater Ebba (storpudel) och hennes dotter Wilma, och så boxern Lina. Ebba är jämngammal med Baron, och vi har övat tillsammans med henne och Lina i många år. Wilma är ungefär så gammal som Falstaff, och alla hundarna trivs mycket bra med varandra. I konsten att visa livsglädje är de här hundarna ungefär jämbördiga.

Igår fick matte köra både Baron och Falstaff, eftersom husses knä fortfarande spökar. Det är mycket bra att matte efter hand tar över så att hon och hundarna lär sig ”läsa” varandra allt bättre. Husse får nöja sig med att vara coach, åtminstone tills vidare.

Efter träningspasset var hundarna förstås trötta, och som synes tar Ebba och Baron igen sig i bilen.