Höstsol och höstskog

Vad gör man tillsammans med Baron och Falstaff en kristallklar, solig och kylig höstdag?

Åker till skogen, förstås! Det är bäst att passa på att träna personspår nu. Tiden för älgjakten närmar sig, och då får vi hålla oss borta av säkerhetsskäl.

Visst syns det en liten solstrimma under träden. Falstaff spårade så målmedvetet och intresserat att det inte var lätt att fånga på bild. Så fotot blev därefter.

När Baron spårar liknar det numera mest en skön och avspänd skogspromenad. Det är nog också så han ser på det själv. Men apporterna hittar han, och det är ju egentligen det som är syftet. Eller hur?

Så har vi njutit och haft roligt ännu en septemberdag innan oktober månad drabbar oss!

.

Varning för tåg!

Vi går ofta och gärna med Baron och Falstaff på järnvägsspåret genom skogarna.

Eftersom det är en smalspårig museijärnväg som bara trafikeras sommartid känner vi oss trygga så här års, och tror oss inte riskera att bli överkörda.

Trodde vi, ja! Igår promenerade vi som vanligt på spåret. Baron och Falstaff sprang omkring i full frihet.

Plötsligt hör vi signaler från en järnvägsövergång! Snabbt in med hundarna i skogen, och strax dök tåget upp: ett ånglok med några vagnar.

Nu var det inte svårt att hinna undan - det är ju inte precis i X2000-fart som det gamla loket tuffar fram.

Glada passagerare vinkade, och Baron och Falstaff hälsade tillbaka och överröstade lokets frustande med ljudliga skall.

.

Varning för hunden!

Baron och Falstaff blir aldrig några vakthundar.

Sådana egenskaper ligger inte i deras gener, och de har aldrig tränats att vakta något.

Under veckan har vi haft besök av elektriker ett antal gånger. De har moderniserat vårt fläktsystem och har själva berett sig tillträde med huvudnyckel.

Dessa besök har inte intresserat Baron eller Falstaff. De har på sin höjd lyft sina huvuden och lyssnat, men inte alls brytt sig om att undersöka vem som kommer eller i vilket ärende. De har legat kvar på gräsmattan utan att låta sig störas.

Jag hoppas att inga inbrottstjuvar läser det här och tar det som en inbjudan.

Vi har effektiva lås och bom, även om inte Baron och Falstaff är något bra stöldskydd.

.

Sjukvårdsupplysning

Jag läser en trevlig nyhet i ett TT-telegram:

"En sjukvårdsupplysning ska inrättas för landets djurägare. Via en jourtelefon ska djurägarna både kunna få rådgivning och kontakt med veterinär.

Efter regeringssammanträdet lämnades uppdraget att ta fram systemet till Jordbruksverket."

Låt oss hoppas att det är en service som vi inte behöver anlita alltför ofta för Baron och Falstaff. Även om de är sunda och friska hundar kan man aldrig veta, och olyckan kan vara framme.

Det är alltså mycket bra att man startar en kvalificerad sjukvårdsupplysning.

Det kan Baron och Falstaff meditera över och glädjas åt, när de tar igen sig på gräsmattan.

.

Fiender

Baron och Falstaff har inte många fiender - eller ens ovänner.

Men tyvärr finns det några "ormar i paradiset".

Fästingar (Ixodes ricinus) råkar de ut för då och då, trots försiktighetsåtgärder.

Getingar (Vespula vulgaris) är ilskna och lättretliga, men tursamt nog har ingen av hundarna hittills lyckats fånga någon med munnen.

Så på det hela taget lever Baron och Falstaff i fred och harmoni med hela tillvaron, både människor och andra djur.

Det kunde vara värre. Vi behöver inte vara rädda för glupska tigrar eller lejon.

Krokodiler och skallerormar är det också ont om.

.

Kojan/lyan än en gång

Jodå, det var Barons tass som var förevigad i det förra inlägget.

Här träder han fram i egen hög person, med draperiet som ett huckle om huvudet.

Gummor i huckle hörde man talas om förr i tiden, men här kan vi för första gången presentera en livs levande hund i denna utstyrsel.

Nu gäller det att fotografera Falstaff i motsvarande pose.

Det ska inte bli så svårt, eftersom han också gärna tar plats i diskmaskinsbåset.

.

Hundkoja/varglya

Baron och Falstaff är glada att vi inte har någon diskmaskin.

Det bås där arkitekten hade tänkt att det skulle stå en diskmaskin är ett kärt krypin för dem. Det får bara plats en hund i taget, men de samsas om utrymmet och turas om att ta plats där.

Ett förhänge gör att det bildas en komplett hundkoja, med väggar på alla fyra sidor och tak.

Att de trivs i denna lya beror nog också på att det ofta lagas mat i närheten, och luften därmed fylls av angenäma aptitretande dofter.

På fotot sticker en tass fram under skynket, och jag kan överlåta åt bloggens besökare att gissa vems det är:

Barons eller Falstaffs?

.