Äntligen har våren hunnit så långt att det var dags för den första träningen med personspår på över tre månader!

Spårgänget var visserligen decimerat – Veronica med Pucko och Hjalmar var inte med, och inte heller Jonas med Bonzo och Noa.

Men Veronica med Rick var där, och förstås också Falstaff och Baron. Och hundarna har verkligen inte glömt sina färdigheter. Själva spårandet gick utan anmärkning eller tvekan, men möjligen var markeringen av apporterna lite tveksam. Så det får vi träna på. Kanske inte så konstigt: i viltspåren som vi har ägnat oss åt på sistone ligger inga apporter.

På bilden visar Falstaff både glädje (svansen högt!) och målmedvetenhet (nosen rakt i spårkärnan!) rakt framåt.

Axevalla hed är underbar så här års! Vidsträckt, och med nästan ändlösa ytor där hundarna kan springa och där vi människor kan promenera. Under tiden lyssnar vi till lärkornas oavbrutna sång och beskådar vipornas flykt och dykningar.

Falstaff och Baron tar oss ofta dit på långpromenad, och det gäller att passa på: det dröjer inte länge förrän kreaturen släpps ut på grönbete, och då vill vi inte ha hundarna lösa. Åtminstone inte våra vallhundar … Jag vill minnas att det rentav brukar sättas upp skyltar med ”varning för tjurar”, eller något motsvarande.

Men igår var det skönt! Vinden rufsade visserligen i pälsar respektive hår, men det var soligt och kändes inte så kallt. På bilden pausar hundarna med matte – lite kontaktövningar utgör ett hälsosamt avbrott i allt ”hopp-och-lek”!

Dagligen träffar vi många hundkompisar, och Falstaff och Baron blir nästan alltid förtjusta. Igår hälsade de till exempel på golden retrievern Quito, som är jämnårig med Baron. Han är mycket dominant, och de visar honom stor respekt. Roligare var det då att träffa softisen Akila, som de satte igång ett glatt race med. Lilla Lisen – okänd ras – mötte vi för första gången på länge, med återseendet stora ömsesidiga glädje.

Kvällen blev inte så kul: dags för pälsvård! Där ingår kamning och borstning av pälsen, kloklippning, insmörjning av trampdynorna, tandborstning – och kontroll av öronen, med eventuell öronrens. Igår klippte vi också bort lite päls runt ögonen för att befrämja fri och obehindrad sikt för hundarna.

Även om det inte är det roligaste hundarna vet finner de sig bra i den stundom lite omilda behandlingen. De vet mycket väl att när det väl är överståndet väntar var sitt grisöra!

(Hoppsan! Datorns rättstavningsprogram protesterar mot ordet ”grisöra”, och föreslår att jag ändrar till ”grisöga”. Det ignorerar jag förstås, och lägger till det för hundarna betydligt mera aptitliga ”grisöra” i min ordlista!)

Det här fina diplomet har Baron erövrat!

Han gjorde det redan i juni i fjor när han klarade förstapris öppen-klass i viltspår utanför Lundsbrunn. Diplomet utdelades på dreverklubbens årsmöte, och överlämnades till oss igår kväll på spårkursen i Remningstorp.

Så här beskrev domaren provförloppet i protokollet: ”Spårar bra, sicksackar mycket. Ringar i vinkel 2 fram och åter. Klarar alla vinklar och raksträckor utan hjälp. Skottreaktion godkänd.” Det blev inget hederspris för ”särskilt god prestation”, men det tar vi nästa gång. Ett förstapris är inte så dåligt!

Både Falstaff och Baron spårade bra igår. Falstaff har lite brått och är för ivrig i början, men är hela tiden medveten om vad han gör. Vinklar och bloduppehåll är inget som besvärar någon av hundarna, och som alltid får de bära viltklöven i triumf till bilen.

En skön, rolig och spännande kväll, både för matte, husse, Baron och Falstaff!

Det var nästan sommarvärme idag. Vi åkte ut till solbelyst Axevalla hed och gick en sväng, så att hundarna fick springa av sig. Värmen har nog överraskat dem lite, för de blev ganska trötta och framför allt törstiga. Men skönt var det.

Nu har Falstaff också börjat trivas med att ta igen sig vid husets ingångssida. Det har alltid varit Barons favoritplats, medan Falstaff har föredragit trädgården. Han har väl nu kommit på att det händer mera roligt utanför ytterdörren. Mera att titta på: bilar som kör förbi, grannar som kommer och gosar.

Om hundarna vill vara i trädgården eller vid trappan – det beslutet överlåter vi åt dem själva att fatta!

Baron och Falstaff har en trevlig aktiverings-leksak, som heter ”etolådan”. De gillar den, och den sätter lite fart på deras många grå celler.

Det är en trälåda med fyra fack, och de här facken är stängda med olika lock. I ett av facken lägger jag en bit köttbulle, och sen gäller det för Baron eller Falstaff (ja föralldel: en i taget, annars kan det bli oväsen!) att först lista ut i vilket av de fyra facken godbiten ligger och sedan komma på hur det ska öppnas.

Ett lock är lite räfflat, och där ska hunden krafsa ut locket med tassen för att komma åt godiset. Ett annat är försett med en träkloss, som ska lyftas upp med tänderna. Det tredje locket har en repstump med en träbit, som hunden ska ta tag i och lyfta upp.

På bilden, som togs idag på förmiddagen, har Falstaff kommit på att köttbullen ligger bakom ett lock som löper i en skena och han jobbar på att få det att glida upp så att han kommer åt köttbullen. Det kan ta en stund, men ger honom lite välgörande hjärngympa.

Jag kan berätta för bloggens besökare att han lyckades. Det brukar han göra!

Falstaff begär ordet:

”Nej, husse – vet du vad? Nu har du skrutit om storebror Baron i ett par dagar, så nu får det faktiskt räcka!

Du kan väl berätta för det första hur duktig jag var på agilityträningen i Tibro idag! Hur jag tog flera hinder i en följd, med bravur! Och så bra jag följde matte på den bana vi gjorde! Hopphinder, däcket och slalom – en baggis!

Sen kan du väl visa min bloggs besökare någon bild från vår friskvårdssimning på Hundhälsan i Tibro, så får dom se hur duktig jag är. Det är minsann inte bara Baron som gör någonting bra – jag kan också, och när det gäller simning är jag minst lika snabb som han! Så de´ så!!!”

Jag berättade för bloggens besökare om agility-tävlingarna i Mariestad, och om Barons fina insatser med Frida som förare. Baron följsam uppmärksam och glad, Frida ödmjuk, tydlig och flexibel.

Allt positivt jag skrev om ekipaget fick ännu större giltighet under söndagens tävlingar på Tomtens brukshundklubb. Nu var samarbetet ännu mer förbättrat eftersom Frida och Baron hade lärt känna varandra allt bättre för varje lopp. Var och en kan märka att de dessutom gillar varandra. Det var hur roligt som helst att se hur de på kort tid har utvecklats till ett framgångsrikt team och med en fullt synlig utstrålning.

Och resultatet lät inte vänta på sig: de kom förstås runt banan i alla loppen, och i hoppklassen rentav på en mycket hedersam fjärdeplats. Baron var drygt två sekunder från att ta sin första pinne! Priset blev en välförtjänt rosett. Men för Baron var den allra bästa belöningen den glädje han kände och tydligt visade före, under och efter varje lopp.

Jag skulle kunna fylla bloggen med alla intryck från de här båda tävlingsdagarna, men nöjer mig med detta. Bloggens besökare rekommenderas livligt att besöka Fridas hemsida. Där förmedlar hon sina egna intryck, och också många fina foton.

Både i Mariestad och på Tomten var arrangemangen förträffliga, och i detta inkluderar jag det soliga och sköna vädret. En särskild eloge vill jag ge domaren Anders Bergqvist. Han konstruerar inte bara roliga och spännande banor – han har också alltid en glad och positiv relation till alla tävlande, både förare och hundar.

Vilken succé!

Eftersom husse var handikappad genom knäskada var det Frida – Mynthas matte – som ”körde” Baron på dagens agilitytävlingar i Mariestad.

Och det var ett lyckokast. I agilityklassen kom ekipaget i mål på en mycket hedersam 14:e plats. I hoppklass blev det visserligen diskning, men trots det genomförde de ett mycket bra lopp.

Det var roligt att se! Baron glad, följsam och uppmärksam, Frida tydlig, flexibel och med en oerhörd förmåga att ”läsa” Baron. Visserligen känner de varandra sedan gammalt och gillar varandra, men förut har de inte ens tränat tillsammans, än mindre tävlat. Deras samarbete var imponerande och på banan var de en enhet, ett riktigt ”team”.

Läs gärna vad Frida själv tyckte på hennes hemsida! Där finns också några action-fyllda foton. Att sen Frida gjorde ett storartat lopp med sin egen hund Myntha fulländade denna soliga och spännande agilitydag.

Över huvud taget var det en stor dag för Götene brukshundklubb. Jag har inte alla resultat, men Monica med Brindisia, Gunilla med Enya, Sanna med Skip och Bea med Ebba – alla nådde de framstående positioner och flera ”pinnar”. Tänk om det hade varit en lagtävling!

Tro nu inte att vi glömde lille snygge charmören Falstaff! Nej, nej – som Barons främste supporter hejade han på med ivriga skall, och sen fick han ett intensivt träningspass på framhoppningsbanan med några hopphinder, gungan och slalom. Den dag han lugnar ner sig och stressar av – ja, vad månde bliva?

Förresten: jag hoppas att bloggens besökare har sett att Baron och Falstaff har ett eget fotoalbum på Fridas hemsida. Klicka på ”Galleriet” – ”Övrigt” – ”Kompisar” – sen hittar ni Barons och Falstaffs fotoalbum. Vilka bilder!

Vi blir alltid väldigt glada när vi förstår att någon besöker vår blogg och lämnar någon kommentar. Idag såg vi att vännerna Linda och Veronica hade kollat in den – och det ända från Irland! Det uppmuntrar oss!

Dagens rundtur förlades till Axevalla hed, och Baron och Falstaff fick springa av sig ordentligt. Kolla vilken action Falstaff har! Baron är inte dålig heller, men han laddar mest inför morgondagens agilitytävling i Mariestad. Eftersom husse är knäskadad får han där hjälp runt banan av Frida, Mynthas matte – en av våra bästisar på tränings- och tävlingsbanan.

Vi återkommer med rapport efter racet i morgon!

Här är Baron och Falstaff med sitt byte från gårdagens viltspårträning: var sin rådjursklöv! Tyvärr lyckades jag inte fotografera dem när de med stolt kroppshållning och hög svansföring bär tillbaka klöven.

Båda spårade utmärkt, och ändå var de här spåren längre och svårare, med både vinklar och bloduppehåll. För Falstaff rentav två bloduppehåll, vilket han klarade utan några som helst bekymmer. Han blev bara lite irriterad när spårlinan fastnade i en rishög. ”Matte, varför stannar vi? Spåret är ju inte slut här och jag vill gå vidare NU!!!”

Baron var som vanligt målmedveten och säker – lite fladdrig kan det synas, men det är hans sätt att arbeta: att pejla in spåret och sedan gå med nosen i spårkärnan.

Nästa gång ska vi ge hundarna ytterligare utmaningar: ännu längre spår och så en ”återgång”. Eftersom det är ett tag sedan de fick jobba med det ska det bli roligt att se dem friska upp minnet.

Ett mindre trevligt inslag: årets första fästing kröp på Falstaff. Så nu blir det fästinghalsband!

Med bilden här intill vill Baron och Falstaff hälsa till bloggens besökare: ”Vi samsas jättebra i en och samma fåtölj. Var husse ska sitta får bli hans bekymmer!”

Jag har idag läst färdigt Anders Hallgrens senaste bok, ”Alfasyndromet”. Utomordentligt välskriven, lättläst, intressant, och med idéer som jag helhjärtat tycker är sympatiska. Även om ingen bearded collie ingår i bildmaterialet är också illustrationerna av högsta klass.

Som i andra böcker av Anders Hallgren är det genomgående temat att vi ska ta mindre hårt på vår roll som ledare och mer koncentrera oss på att bli bra som lärare och tränare. ”Vi ska byta ledarskap mot lärarskap och rangordning mot kamratskap”, som han skriver.

Så var den här påskhelgen i det närmaste över. Innehållsrik, förstås, med åtskilliga promenader i växlande väder och några bilturer med åtföljande sight-seeing. Idag, annandag påsk, har vi kört runt Hornborgasjön, där det fortfarande är riklig med såväl tranor som fågelskådare. De senare troligen i majoritet. Trandansen vid Hornborgasjön kallas inte för inte ”fågelskådningens McDonald’s” – lättillgänglig och färdigtuggad!

Det blev förstås en del påsksmällande, men hundarna tog det bra utan att det gav dem någon värre skräckupplevelse. Baron blir arg och skäller, och Falstaff går och lägger sig. Det tråkiga är att smällandet sprider sig över helgdagarna, börjar på långfredagen och fortsätter med enstaka avfyrningar in på annandagen. Om alla smällarfreaks ändå kunde nöja sig med påskafton!

Bus i trädgården hör till varje dags program. På fotot är matte i fullgång och leker med hundarna, eller om det nu är tvärtom …

Innan påsken bryter ut för fullt vill jag förmedla en illustrerad vårrapport från vår trädgård till bloggens läsare. Det råder påskafton, med sol, lite uppfriskande blåst och cirka tio grader.

Krokusen blommar, och den skarpögde kan notera den lilla nässelfjärilen, som äter sig mätt i en vit krokus nere till höger. Bon appetit!

Nu våras det, åtminstone får vi tro det. Då är det vårrengöring inte bara i trädgårdar och hus – också klubbens agility-hinder mår väl av att fräschas upp. Särskilt i år, när vi i Götene-klubben arrangerar vår första officiella tävling, den 10 juni.

Så igår, på långfredagen, träffades ett glatt gäng för att göra i ordning åtminstone en del av det som behöver åtgärdas. Arbetsglädjen var det inget fel på – se på bilden av Sanna, Ann och Monica, i färd med att måla ribbor till hopphindren. Det syns inte, men de blev en aning vitmålade själva också.

Rött blir däremot ramen till däcket. Flera lager gammal målarfärg skrapade vi bort, och sedan var det bara att kleta på vackert lysande färg.

Vi glömde förstås inte bort hundarna. Baron och Falstaff fick några rejäla promenader, och för Falstaffs del var det första gången han sprang lös sedan förra helgen. Sträckningen i höger bakmuskel känns nu så bra att påbudet om några dagars lugn nu kan hävas.

Idag, påskafton, har vi varit på en långtur på Axevalla hed, och där har hundarna fått springa av sig ordentligt i vårsolens glans. Det blev lite av ”Axevalla Horse Show”, för två hästar med ryttarinnor närmade sig. Baron och Falstaff rusade nyfiket fram i full fart, tills de tvärstannade ett tiotal meter intill hästarna. ”Oj då, är de SÅ stora. Säkrast att lufsa tillbaka till matte och husse!”

Nu önskar vi bloggens besökare en riktigt GLAD PÅSK, med så få påsksmällare som möjligt.

Candy är död.

Baron och Falstaff har alltid känt henne och tyckt om henne. Hon var en mycket trevlig golden-tik: lugn, snäll och glad. Otaliga gånger har vi träffats, alltid med glada svansviftningar, hälsningar och ibland lite bus. Baron var inte gammal när han en gång stack iväg, bortom synhåll för husse och matte. Målet: en löpsk Candy, nästan en kilometer bort! På gamla dar drabbades hon av flera epilepsianfall, och efter en mycket intensiv attack för en vecka sedan fick hon somna in. Fotot är taget för tre veckor sedan.

Candy blev tretton och ett halvt år. Vi minns henne och saknar henne!

I dagens inlägg vill jag börja med ett VARMT TACK och STORT BERÖM till Frida som hjälpt mig att snygga till Barons och Falstaffs blogg! Alla kan se hur sobert proffsig den är, och det är helt och hållet Fridas förtjänst. Frida är inte bara duktig med sin sheltie-flicka Myntha utan också oerhört kunnig på IT. Kolla hennes hemsida, http://www.fridasplace.com/ – den bär syn för sägen! Alltså: tack, Frida, för värdefull hjälp och uppmuntran!

Igår kväll var det dags för premiären på vårens viltspårkurs i Remningstorp. Kursledare var som vanligt Roland Warnemark och Rune Holmqvist från Skaraborgs dreverklubb.

Vi hade tur: regnet uteblev, och även om kvällen var lite grå och kylig var det skönt för Baron och Falstaff att äntligen, efter den långa vintern, få ägna sig åt nosarbete. Vi jobbade parvis, och matte fick lägga spår åt lilla tiomånaderstiken Hessi (reservation för stavningen) medan husse lade spår åt ettåriga spanieln Tindra.

Spåren fick ligga till sig medan hussar och mattar fikade och hundarna laddade upp inför sina arbetspass. Och för att vara första gången på åtskilliga månader var resultatet klart godkänt. Det gick inte att ta miste på Barons och Falstaffs arbetsglädje: till och med Baron var så ivrig att sätta igång att jag knappt fick på honom spårselen. Sen spårade han målmedvetet, en aning fladdrigt, men lugnt och säkert. Falstaff hade som vanligt väl bråttom, men hela tiden med nosen i spårkärnan. Och när hundarna kommer fram till rådjursklöven är det inte lönt att försöka med godis: att hitta viltdelen och bära den till bilen är belöning nog!

Sen blir man förstås trött av att spåra (se bilden!).

Så nu ser vi fram emot de kommande onsdagarna, då vi ökar svårighetsgraden varje gång. Målet är förstås öppen-klass-prov senare under våren!

Så var det måndag i stilla veckan (”blåmåndag” enligt gammal tradition), 10 april. Nåja, så stilla blir den inte, och den här dagen var en heldag med resa till Kungsbacka och Stefan Andreasson på Hälsa & Helhet. Den här gången hade vi med oss Veronica och Thomas med hundarna Pucko och Hjalmar, våra tränings- och spårkamrater.

Allt gick programenligt och vi hann också med ett besök på IKEA i Kålltorp, även om det inte var en anhalt som hundarna hade någon större glädje av. Det är oerhört värdefullt att få hälsokontroll av Baron och Falstaff, så att vi får ordinationer om massage, eventuell medicinering med mera.

Baron har en svullnad på höger bakben, ovanför knäet, vilket gör att han lägger över vikten på vänster sida. Dessutom är han stel på vänster sida av nacken och i vänster överarm – också det en konsekvens av att han kompenserar att höger bak inte är så spänstig. Flitig massage ordineras, och han älskar att få massage, så det blir inga problem.

Falstaff har en kraftig sträckning i högra låret, som känns särskilt på insidan, och där får han lätt kramp och det smärtar rejält för honom. Dessutom går han lite snett på handlederna, och där får vi vara extra noga med massage.

Båda hundarna fick skön och behaglig laserbehandling, och får numera ett fodertillskott som – utöver vanligt glukosamin – också innehåller M.S.M., som är välgörande för muskler och ligament. Kära läsare av min blogg: jag ska ta reda på mera om M.S.M., för det är faktiskt första gången jag hör talas om det. På förpackningen står ”fodertillskott till häst”, och det låter förskräckligt, men doseringen vi har är anpassad till hundar.

Ja, det här låter som om Baron och Falstaff är illa däran, men så är alls inte fallet. Inget av det som Stefan diagnosticerade är av allvarlig natur, utan går snart över med rätt behandling. Det gäller också våra kompisar Pucko och Hjalmar, som jag tror var mycket glada för dagen.

Så åkte vi tillbaka till Skara en lite annan väg, och naturligtvis gjorde vi täta pauser, med rastning av hundar och fika. Tillbaka vid 18-tiden, ”trötta men nöjda” som det brukade heta i skoluppsatser.


Tisdag 11 april: simträning på Hundhälsan i Tibro är ett idealiskt komplement till gårdagens undersökningar i Kungsbacka.

Vi körde det vanliga programmet med Falstaff och Baron: uppvärmning i bassängen, sedan lite snabbsimning (aerob träning, som det så vackert heter), simning med motstånd (anaerob träning) och sen en bra stund att varva ner i bassängen. En halvtimme för varje hund, och sedan välgörande stretching.

Hundarna älskar det: Falstaff ivrig och lite hetsig, Baron lugnt, metodiskt och njutningsfullt. Jag förstår bara inte riktigt varför de skäller under simningen – så var det inte i början, men jag tolkar det så att simningen är så rolig att de inte kan låta bli. De simmar bra och träningen i bassängen gör stor nytta, så om de vill väsnas så får de väl hållas.

Efter simningen: på med den härliga Obtrack-kostymen, rastning och sen hemresa – och ikväll: rejält trötta.

Två innehållsrika dagar är över, och nu blir det vila och återhämtning tills i morgon.

Det kan vara dags att summera något av det som har hänt under vecka 14. Visserligen är det bara lördag, men jag får väl komplettera med det som eventuellt inträffar i morgon.

(En parentes: jag lyckas aldrig lära mig att ange tiden efter veckonummer. Vecka 14 säger mig väldigt lite, så jag föredrar att uttrycka det med datum: 3 – 9 april!)

Snön har i stort sett försvunnit. Det ligger bara kvar lite oaptitliga högar här och var, men nu går det utmärkt att ta sig fram på våra vanliga skogspromenader. Ett undantag är Petersburg, där skidåkare och vandrare har tryckt till snön på elljusspåren så att vi fortfarande får ta det försiktigt.

Men igår var vi ute i Händene-skogen för första gången på flera månader. Stigarna är härligt mjuka både för människofötter och hundtassar, och vi blev riktigt sugna på att återuppta spårningen efter långt uppehåll.

Veckans höjdpunkt blev ändå onsdagskvällens ”aktiverad hundpromenad” på Götene brukshundklubb. Ett femtontal hundar av olika storlek, ras och kön vandrade i mestadels god sämja minst en halvmil genom skogarna med sina ägare. I pausen tränade vi platsliggning i grupp – mycket bra, Falstaff och Baron! Sen hade vi fikapaus, också det en nyttig övning för hundarna: att förhålla sig någorlunda passiva medan hussar och mattar förtär medhavda drycker och smörgåsar. Det var en rolig och hälsosam kväll, under Ulla Janssons och Carin Almgrens omtänksamma ledning.

Vi har otur som tyvärr måste hoppa av detta trevliga arrangemang efter bara två gånger. Nästa vecka börjar nämligen viltspårkursen i Remningstorp, typiskt nog också den på onsdagar. En svår prioritering, men det kan inte hjälpas: viltspårträning känns just nu viktig för oss.

I tisdags begick vi ytterligare en ”nypremiär”: en lång runda på Axevalla hed! Vi försökte oss på det för någon månad sedan, men snön låg så djup att det var svårt att ta sig fram. Nu gick det utmärkt, för även om det var blåsigt fick hundarna rikligt utlopp för sitt ”spring-i-benen”.

Så vi åkte till heden också i torsdags, och det var ett trevligt sätt att fira Falstaff på hans fyraårsdag. Gratulationerna fortsatte på kvällen, dessvärre med pälsvård, men i gengäld med grisöron både till Falstaff och till Baron.

Med anledning av Falstaffs födelsedag gick jag igenom den mapp där vi förvarar alla intyg, diplom och andra värdehandlingar. Jag läser i ett blad från uppfödaren, Reinlakes, följande: ”Falstaff föddes som nummer 2 i kullen klockan 05.30 den 6 april 2002. Födelsevikt 325 gram.” Han har vuxit till sig, och väger nu runt 22 kilo, något mer än Baron, som emellertid kompenserar sin relativa litenhet med auktoritet!

Notiser: i går iakttogs årets första sädesärla! – Baron och Falstaff ensamma hemma hela kvällen. Skönt att slippa matte och husse några timmar.


Det var några höjdpunkter från veckan som gick. Nu laddar vi för nästa vecka, som blir intensiv: resa till Kungsbacka och vår osteopat Stefan Andreasson, simträning i Tibro, viltspårkurs och så på långfredagen hinderfixande på brukshundklubben. Innehållsrikt och spännande: vi ser fram emot vecka 15, förlåt: 10 – 16 april!