Axevalla hed är underbar så här års! Vidsträckt, och med nästan ändlösa ytor där hundarna kan springa och där vi människor kan promenera. Under tiden lyssnar vi till lärkornas oavbrutna sång och beskådar vipornas flykt och dykningar.
Falstaff och Baron tar oss ofta dit på långpromenad, och det gäller att passa på: det dröjer inte länge förrän kreaturen släpps ut på grönbete, och då vill vi inte ha hundarna lösa. Åtminstone inte våra vallhundar … Jag vill minnas att det rentav brukar sättas upp skyltar med ”varning för tjurar”, eller något motsvarande.
Men igår var det skönt! Vinden rufsade visserligen i pälsar respektive hår, men det var soligt och kändes inte så kallt. På bilden pausar hundarna med matte – lite kontaktövningar utgör ett hälsosamt avbrott i allt ”hopp-och-lek”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar