Om skakningar

Falstaff och Baron har många goda egenskaper som jag saknar.

Till exempel ett kvalificerat luktsinne. Det demonstrerade de båda senast igår, när vi tränade spår i skogen. Som vanligt gick de lugnt och målmedvetet i spåret, nästan hela tiden i kärnan. I triumf och nöjda med sin insats kom de tillbaka med apporterna.

En annan förmåga som jag nästan avundas hundarna är att de kan ruska sig! När de är våta, eller har gått i skogen bland buskar och träd och samlat på sig löv och kvistar, då skakar de av sig vatten eller löv. Hela kroppen, huvudet, benen, svansen: allt skakas i en enda följd, på en enda gång och samtidigt.

Det vore bra att kunna, efter en dusch eller ett bad. Dessutom skulle det se roligt ut. Baron och Falstaff har försökt lära mig, och jag har tränat. Men det bara går inte!

Om fästingar - IGEN!

Det här hade jag hoppats att jag skulle slippa skriva så här års: fästingarna anfaller på nytt!

Efter gårdagens skogspromenad plockade vi en pigg och alert fästing på Baron. Den 28 november 2006!

Man får tycka vad man vill om denna årstid, vad man nu ska kalla den: höst eller vinter eller mittemellan. Men att den rådande tiogradiga värmen har lockat fram fästingar är inte roligt.

Nu önskar Baron och Falstaff att det snart ska bli som i vintras: härlig vit snö att busa i och några uppfriskande minusgrader. Så här såg det ut då. Härliga tider - strålande tider!

Ett lyxhotell för hundar

I centrala Köpenhamn ligger ett lyxhotell som mer än gärna välkomnar hundar!

Hundarna får en särskild välkomst-present. De får sova i designade hundkorgar, äta ur likaså speciella matskålar. Vill man sedan köpa med sig hem skålar och korgar går det att göra i en online-butik. Ja, hundarna behandlas helt och hållet som hotellets tvåbenta gäster.

Menyn på room-service är anpassad till hundarna och de får hembakade kex med sina namn på. Kocken lagar utvalda rätter med hänsyn till ömtåliga hundmagar och till överviktiga hundar serveras särskilda rätter.

Hotellet erbjuder också en 24-timmars service för rastning av hundarna. Det finns till och med personal med utbildning i hundpsykologi! Det är alltså ett mycket genomtänkt och allsidigt program för gästande hundar.

Kanske det vore något för Baron och Falstaff att prova? Njae, det tror jag ändå inte. Kolla rumspriset! Jag tror nog också att de trivs bäst hemma i sin invanda miljö.

(Tack till vännen Arne, som tipsade mig om detta intressanta resmål.)

Om beröring

Falstaff och Baron har lite olika attityder till beröring.

Falstaff: ”Gosa med mig, husse eller matte! Det gör detsamma vem av er. Men oj, så skönt det känns med era varma och mjuka händer. Jag lägger mig på rygg så att ni lättare kommer åt magen. Jag brummar och grymtar: så talar jag om för er att jag njuter. – Massage: OK, men håll inte på för länge …”

Baron: ”Ska ni gosa med mig nu igen? Kan jag inte få vara ifred! Då går jag min väg och sätter mig i säkerhet. – Massage: Jaså, ja det var nåt helt annat! Bara massera, husse eller matte: det är jätteskönt. Jag blir dåsig och sömning, och kan inte få nog. Mera, mera!”

Däremot är matte och husse överens: bara att känna närheten till hundarna är skönt. Det gör detsamma om det är bara är gosande eller regelrätt massage.

Om resursanvändning

Falstaff och Baron är mästare i konsten att maximalt utnyttja de resurser som tilldelas dem. De gör dessutom gärna en insats för miljön.

Till exempel: när de har ätit upp godis har de stor glädje också av kartongen. Den är inget man tanklöst slänger bort. Först får de leta upp den, och sen gäller det att demolera den. Att tugga sönder den i småbitar.

Det är inte bara tuggandet som roar dem. Det finns alltid några smulor eller rester kvar, som smakar gott.

För sophanteringen är det idealiskt. En otuggad kartong hade varit skrymmande i soppåsen, men efter hundarnas omsorgsfulla bearbetning tar den nästan ingen plats alls.

Tänk om vi människor hade varit lika omsorgsfulla i vår återvinning av sopor. Då skulle vi inte haft ett sopberg, utan på sin höjd en liten sopkulle ...

Om bordskick

Det är ett stort nöje att se och lyssna på Baron och Falstaff när de äter.

Först nosar de noggrant över allt som finns i matskålen. Sen griper de sig för det mesta an läckerheterna. Men de är kräsna, särskilt Baron. Det är inte alltid som de omedelbart accepterar det som serveras.

Som det låter om dem! De knaprar, smaskar och spiller omkring sig. Slickar sig om munnen, dricker vatten med ljudligt sörplande – och sen ut i trädgården för att torka nosarna.

Tänk om någon av våra mänskliga gäster eller vi själva hade visat ett sådant bordskick! Det hade jag inte kunnat stå ut med.

Men när Baron och Falstaff sätter i sig mat och dryck tycker jag att det låter riktigt trevligt. Det är både hörvärt och sevärt. Jag störs inte alls av deras – med mänskliga mått mätt – dåliga bordskick. Tvärtom: jag riktigt njuter av det!

En doft av falukorv

Häromdagen lagade vi falukorv till middag.

Ugnsstekt och skivad med ostbitar emellan. Till detta serverades rotmos, och så förstås tomatketchup.

Det är en lika enkel som god vardagsrätt. Det tycker inte bara vi människor, utan naturligtvis får både Falstaff och Baron också smaka på. Fast bara några korvbitar, inget mos och ingen ketchup. Stor förtjusning uppstår.

Under tillagningsprocessen är hundarna mycket intresserade, och de håller sig i köket hela tiden. De turas om att bevaka ugnen från en närliggande position. Deras vaksamma blickar och känsliga nosar registrerar varje del av proceduren.

På bilden är det Baron som har "vakten".

Om en höjdare

Falstaff har alltid strävat att komma sig upp här i världen.

Han sitter gärna på en pall, och stenar i skogen är helt oemotståndliga. Så småningom kanske vi ska lära honom att balansera en boll på nosen ...

Baron betraktar honom med överseende: att ägna sig åt sådant ungdomligt trams håller han sig för god för.

För övrigt hoppas jag att alla bloggens besökare nu har surfat runt på vår klubbs nya hemsida. Den är värd besök, inte bara ett utan flera.

Och om det någon dag inte finns något foto av Baron och/eller Falstaff på bloggen går det att se dem på flera bilder på Götene-klubbens hemsida. Klicka till exempel på "ekipagegalleri"!

Chester in memoriam

Vår gamle vän bearded collien Chester (Quarry´s John Jubileum) är borta.

Vi träffade honom första gången år 1998, när Baron bara var ett halvår gammal. Tillsammans har vi därefter upplevt mycket roligt: agility, promenader och träffar med distriktets bearded collies. Vi var till och med i Blekinge och testade fårvallning.

Chester och Baron – sedermera också Falstaff – trivdes alltid med varandra, utan minsta rivalitet eller missämja.

Det är nu länge sedan vi mötte Chester, eftersom han flyttade med sina människor från Skara för en tid sedan. Men vi har många ljusa och glada minnen av honom.

Vi saknar en av våra och hundarnas allra bästa beardis-kompisar genom tiderna. Chester finns för alltid i våra hjärtan, och vi är glada och tacksamma att ha fått lära känna honom!

Chester blev elva år gammal.

Om en rondellhund

Så har också Skara fått en rondellhund!

På Skaraborgs-gatan vid avfarten mot Coop Forum står han (ja, för det är väl en han???) med vaksam blick och hög svansföring. Outtröttligt bevakar han biltrafiken och kollar så att ingen smiter in i rondellen på ett olagligt sätt.

Orörlig, väluppfostrad och medveten om sin uppgift och sin värdighet. Hans blotta uppenbarelse får bilarna att sakta in och ta det lugnt i rondellen.

Rondellhundar har blivit populära. En sökning på Internet på ”rondellhundar” ger över en halv miljon träff! Läs till exempel en krönika i Göteborgs-Posten.

Baron och Falstaff undrar: att stå som trafikvakt på en cirkulationsplats – kan det vara ett lönande extraknäck? Vi kan jobba i skift och avlösa varandra! Arvodet är säkert ansenligt, särskilt om det är ett svartjobb! Matte och husse behöver nog inte betala arbetsgivaravgifter.

Tänk så förvånade alla bilister skulle bli! Kolla – där står inte bara en skulptur, utan i högsta grad en RIKTIG hund! Inte bara det, utan rentav en BEARDED COLLIE!!!

Grattis, Emma!

Idag ägnar vi inlägget åt en hyllning av Barons mamma, Emma (Ch Alistair´s Just A Zweetie).

Förra veckan fyllde hon tolv år och vi skickar ett STORT GRATTIS och önskar henne allt gott för kommande år! Särskilt ivrig och högljudd i sina hurra-rop är förstås Emmas son Baron.

Så här står det om Emma på Kennel Beastly´s hemsida:

"Emma vem är väl som Du? Ingen! Clownen i flocken och "The leading lady" har hon varit sen vi hämtade hem henne från Hammarö! Full av upptåg, vilket hon nedärvt i rakt nedstigande led till barn och barnbarn."

På fotot ser vi Emma i full färd med att valla (foto: Ingela Sandström). Visst är hon lik Baron, som i allra högsta grad har ärvt hennes anlag för vallning - liksom för övrigt mängder av andra goda egenskaper.

En dag på klubben

Idag har den avgående agility-sektorn i Götene brukshundklubb haft sitt sista möte.

Med förenade krafter har vi tagit in alla hinder för vinterförvaring. Vi har också gjort vår verksamhets-berättelse och ätit en gemensam salladslunch.

Men naturligtvis har hundarna fått sitt: en långpromenad i skogen. Ann med Bianca, Tia och My, Tommy med Izzy - årets distriktsmästare i agility large! - och Sanna med Mikko och Skip.

Och så naturligtvis husse med Falstaff och Baron!

Under många år har vi haft ett mycket givande samarbete och en fin gemenskap i sektorn. Och även om vi nu avgår ses vi ofta i fortsättningen också, på träning och tävling. Ann, Sanna, Frida och Monica - det är roligt att veta, och det gläder vi oss åt!

Om collien Colin

Jag har ibland presenterat några av Barons och Falstaffs många kompisar och goda vänner. Katten som figurerade i gårdagens inlägg räknas inte dit!

Nej, alla dessa härliga hundar som vi möter och har träffat under årens lopp, i alla möjliga sammanhang, på och utanför vår klubb.

Hundarna tränar agility med en grupp, går personspår med ett annat gäng. Vi är några som tränar viltspår – och så finns det hundar som bara helt enkelt följer med oss ut på promenad. Eller att vi följer med dem, hur man nu vill ha det … Det finns faktiskt också dagar då vi inte träffar någon hundkompis!

Colin heter en mycket trevlig collie, som bor här i grannskapet, och som vi möter flera gånger i veckan. Tillsammans med honom och hans matte tränar vi lite enkel vardagslydnad: platsliggning, förbipasserande, inkallning. Förresten: Colin – vilket bra namn på en collie!

Det är alltid roligt att möta honom, och framför allt är det nyttigt för Baron och Falstaff att få tillfälle till lite lydnadsträning. Det är ett område som vi har försummat alldeles för mycket!

Den vita katten

Katten på fotot ser vi ofta när vi är ute på vår morgonrunda.

Oftast ligger den och trycker stilla i gräset, uppmärksam och med vakande ögon på Baron och Falstaff, som inte bevärdigar den med en blick.

Men ibland tar den sin tillflykt till ett träd, sätter sig i en klyka och observerar oss. Där känner den sig trygg och säker, och det är den ju också. Ingen av hundarna har hittills visat någon lust eller begåvning för trädklättring. (För säkerhets skull vill jag tillägga: det är inte Baron eller Falstaff som har jagat upp den!)

Jag funderar: vore det en hund som låg i gräset och betraktade oss, eller som satt i ett träd någon meter upp i luften - då hade Baron och Falstaff varit intresserade till hundra procent. Men en katt - det är som om hundarna inte kände av någon vittring, i varje fall så länge den inte rör sig.

Fast det kan ju vara så att de helt ignorerar katten. Och om man låtsas att den inte finns så existerar den inte heller!

Om en ny hemsida

Vår klubb - Götene brukshundklubb - har fått en ny hemsida!

Det är något som vi är väldigt glada för. Den är fräsch, lättnavigerad och sober. Den är mycket läs- och sevärd, och ju fler uppgifter som läggs in desto fylligare och mera innehållsrik blir den. För oss aktiva medlemmar är det roligt att visa för varandra och för omvärlden vad vi gör, planerar och roar oss med.

Alla som gästar Barons och Falstaffs blogg är välkomna till ett besök på vår klubbs hemsida. Surfa runt en stund och glöm inte att foga länken till era "favoriter" eller "bokmärken": http://www.gotenebk.com/

Stort tack till Frida och Christel - våra webbmasters - som har lagt ner så skickligt arbete på sidan! Er insats har resulterat i en produkt av högsta klass.

Ha överseende med att varken Baron eller Falstaff finns med på något foto i dagens blogg. De går att hitta på klubbens hemsida!

Ännu flera spår

Ibland har vi tur.

Vi åkte till Björstorp igår för att Baron och Falstaff skulle få ägna sig åt det som just nu är deras älsklingsjobb: att spåra. Det ösregnade hela vägen, men nederbörden upphörde just när vi hade kommit fram och det var dags att lägga spåren. Det var till och med nära att solen hade tittat fram.

På bilden väntar hundarna i bilen med förväntan, den timme det tar för att spåren ska "mogna". De vet utmärkt väl vad det är fråga om. Deras spårkompisar rottweilern Rick och malinois Bonzo är också på plats. Människorna går ut och lägger spår, kommer tillbaka och fikar - och sen är det dags.

Det är roligt att se deras glädje när vi sätter på spårsele och lina. Falstaff väntar snällt men är full av återhållen arbetsglädje. Baron viftar lätt på svansen och kan nästan inte behärska sig. Båda tycks tänka: "Skynda er, matte och husse! Låt oss börja NU!"

Stolta kommer de tillbaka med apporterna, och både de själva och husse och matte är mycket nöjda med dagens arbetsinsats.

Falstaffs krypin

För en tid sedan berättade jag att Baron gärna kryper in i det bås där det egentligen skulle stå en diskmaskin.

Men också Falstaff har sitt krypin och sin tillflykt. I källarplanet har matte en klädkammare. Där hänger hennes kläder och där står också ett skoställ. Det är mörkt, avskilt, tyst och luktar gott. Det blir som en lya, där hans anfader vargen hade sitt tillhåll.

Dit går Falstaff när han är trött och vill vara i fred. Med nosen flyttar han undan skostället, och sen kryper han in under klänningarna och lägger sig omgiven av vägg och skoställ. Syns han på fotot? Nätt och jämnt!

Han blir bara störd och vaknar när husse kommer med kameran!

Om Axevalla hed

ÄNTLIGEN - Axevalla hed har öppnat!

Ja, öppen är den alltid - men nu är det tillåtet med aktiviteter där för Baron och Falstaff. De stora besättningarna av kreatur har flyttat in för vintern.

Vi behöver alltså inte riskera att bli stångade av någon argsint tjur. Eller att våra vallhundar sätter igång och driva eller fösa korna. Det vore inte så hälsosamt, varken för oss eller för Baron och Falstaff.

Heden är en härlig plats. Stora, öppna ytor - och oavsett hur mycket det regnar är det nästan alltid torrt. Vattnet rinner fort undan i den sandiga jorden.

Där är det bra att lägga spår och göra en sökruta för upplets-träning. För att inte tala om de nästan obegränsade möjligheterna för hundarna att sträcka ut i fullaste karriär.

Fast jag tror att vi väntar några veckor. Efter hela den varma årstiden har djuren släppt ifrån sig ett och annat som Baron och/eller Falstaff kunde få för sig att rulla sig i. Och det hade inte varit någon väldoft ...

Spårträning

Gårdagens spårträning var lika lyckad som rolig. Spår-läggningens ösregn upphörde helt plötsligt, och när det var dags att gå spåret sken solen (nästan ...).

Falstaff är koncentrerad, säker - och nu har han blivit riktigt klar över att han ska ta upp apporterna och lämna dem till matte. Belöningen uteblir förstås inte!

Baron, som vanligt eftertänksam, men efter första apporten hände det: tre rådjur sprang fram och tillbaka i skogen. Så vad göra? Han undersöker marken noga, finkammar området där rådjuren hade rört sig. Han lämnar troligen spåret helt och hållet för att kolla var viltet hade varit.

Till slut inser han: det var ju inte för att leta rådjur som jag var här. Jag hade ju ett spår att följa! Så efter en stund letar han sig tillbaka - och följer sedan spåret utan tvekan eller avvikelser, hittar och kommer med återstående apporter.

Jag är mycket imponerad! OK att Baron följer spåret hela vägen fram till mål utan störningar. Men att han distraheras, och ändå vet vad som är hans uppgift och kommer tillbaka till den!

Det tycker jag är MYCKET bra!

Om fotbollsklubbar

Som alla bloggens gäster vet och gläds åt var det IF Elfsborg som vann allsvenskan i fotboll, med Solna-laget AIK på andra plats. I morgon möts de båda för övrigt i Royal League.

Vad har nu detta med Falstaff och Baron att göra? Jo, som alla vet är Falstaff svart, med vita tecken. Det är AIK:s färger! Men nu vill Falstaff bestämt dementera alla rykten att han skulle vara AIK-supporter, även om han på bilden ser ut lite som en fotbollshuligan, med påken i högsta beredskap.

Baron är brun, och det är liksom svart en godkänd färg enligt rasstandarden. En bearded collie får också vara blå, även om det inte är så vanligt. Om Baron – eller för den delen Falstaff – hade varit blåa kunde de ha varit anhängare av Malmö FF, "di blåe"!

Som det nu är delar de sina sympatier mellan Elfsborg och Malmö FF. Det är helt naturligt. Båda hundarna är uppfödda i Skåne och det allsvenska lag som vi har närmast till nu är Elfsborg.

Hemmakväll vid tv:n

Det är lika bra att erkänna: det är Falstaff och Baron som intar heders-platserna i det här huset!

För som på bilden ser det ofta ut här hemma under en tv-kväll. Hundarna tronar i var sin fåtölj medan husse och matte placerar sig på skinnkuddarna framför.

Det är nog inte så förskräckligt som det kan se ut. Alla finner arrangemanget bekvämt och mysigt. Baron och Falstaff ligger skönt och stadigt mellan armstöden.

Matte och husse sitter på lagom avstånd från tv:n. Framför allt har vi nära till hundarna, vi kan gosa med dem, ge dem lite välgörande massage och må bra intill dem.

Det är ändå nästan aldrig något sevärt på tv. I varje fall inget som kan ersätta samvaron med Baron och Falstaff!

Om kompisar

Det går inte att presentera Barons och Falstaffs alla vänner och bekanta. Så mycket utrymme står nog inte till buds på bloggen. Alla tänkbara raser, storlekar och åldrar.

En av deras favoriter är den lilla softis-tiken Akila. Vi träffas då och då på våra utflykter och promenader - senast igår - och återseendet är alltid lika glatt och trevligt.

Särskilt Falstaff är förtjust i henne. Men det är näst intill omöjligt att fotografera deras ystra lekar och ömsesidiga tillgivenhet. De är inte stilla en enda sekund!

Baron ser på deras håll-i-gång med distans och överseende. Fast det händer att han låter sig ryckas med.

För övrigt läser jag om Kina i dagens DN: "Nu införs i huvudstaden Peking regeln ´en hund per familj´. De som håller sig med flera hundar bötfälls."

Falstaff och Baron har alltid tyckt att det är bra att inte vara hund i Kina. Det håller matte och husse fullständigt med om!

Att hämta en tidning

Efter morgon-promenaden, sex gånger i veckan, hämtar vi gårdagens lokaltidning i vår grannes brevlåda. Baron och Falstaff är så vana vid att vi ska gå dit, att de påminner oss, om vi skulle glömma det.

Tidningen är visserligen dygnsgammal, men kan vara rolig att bläddra igenom under vår frukost.

Falstaff är särskilt intresserad av vad som finns i brevlådan. Även om det bara är en gammal tidning tycker han att det är kul att kolla lådan. Vem vet: det kunde ju hända att där finns godis också. Även om han hittills aldrig har hittat något.

Baron tycker att uppehållet är onödigt: han vill helst fortsätta promenaden.

Det påminner mig om den här historien:

- Min hund hämtar alltid tidningen på morgnarna.
- Jaha, men det gör väl många hundar?
- Jo, men jag prenumererar inte på någon ...

Årets julklapp?

Jag läser om "årets julklapp" i ett färgglatt reklamblad: ”Uppfostra din hund från valp till fullvuxen”. Det låter förstås intressant.

Men så ser jag: ”Din bästa vän i den virtuella världen – byt mellan golden retriever, schäfer eller yorkshire terrier.” Alltså ingen bearded collie!

Aha, det är ett dataspel! Det går att spela direkt på en modul eller också kopplar man den till tv:n. Den är dessutom bärbar: ”ta med dig din hund”.

På en display finns en ”hundbana”, där man kan träna. ”Lär din hund massor av nya tricks”, heter det. Hunden ska utfodras med komplett och näringsriktig kost, väl sammansatt: ”Se till att din hund är glad och frisk.”

Och så går det att välja kläder: ”Klä din hund i hundsalongen.”

Nej, för oss blir det här inte "årets julklapp". På alla sätt föredrar vi de i högsta grad LEVANDE, RIKTIGA hundarna Baron och Falstaff.

Om trädgårdspyssel

Igår återuppstod delar av den trevliga "aktiv-promenad"-kursen på vår brukshundklubb. Fast vi valde att förlägga den till långa rundan vid Planteringen i Skara. Milt höstväder, och med Disa storpudel som Barons och Falstaffs självklara favorit.

Idag var det hög tid att göra lite nytta i trädgården.

Den ska ställas i någorlunda ordning inför vintern. Rosorna klipps ner, löv krattas upp, lökar planteras och de robusta trädgårdsmöblerna lindas in i skyddande presenning.

Baron och Falstaff deltar med liv och lust. De ger goda råd angående skötseln och hjälper till med höstgrävningen.

Fast de vill gärna bjuda upp till lek och bus. Lite varstans har de strött ut sina bollar, pipdockor och andra leksaker. Så de är aldrig långt från något som de kan plocka upp och försöka få matte och husse – helst båda – att ta del i leken.

Om en matglad fisk

Dagligen går vi på promenad utmed den lilla Hindsbosjön.

I normala fall är den stilla och orörlig, och vattenytan störs sällan av något mera imponerande vågsvall.

Men de senaste åren har den slammat igen, växterna har tagit över och lukten har inte varit behaglig. Så det är tur att varken Baron eller Falstaff har kastat sig i, för det hade inte varit så trevligt.

Nu har man börjat uppröjningsarbetet. Det ser inte så vackert ut: gyttja, dy och lera. Men slutresultatet blir bra. Sen ska man plantera in gräskarp, en matglad och nyttig fisk som tuggar i sig så mycket den orkar av alger och vattenväxter.

Till våren ska det vara klart, och tillsammans med Baron och Falstaff kan vi återigen njuta av den lilla insjön. Bor man inte vid havet får man ta vara på de glädjeämnen och den svalka som står till buds ...

Om förskräckelse?

Så här i halloween-tider kan allt hända!

Skräckinjagande gäster och dörrknackare dyker upp. På tv visas allehanda hemskheter. Vad det nu ska tjäna till!

Men ingenting skrämmer Baron eller Falstaff. Inte kusliga masker på besökare eller någon skräckfilm på tv.

Spindlar är många rädda för, av någon anledning. Inte Falstaff - som gärna nosar på och undersöker. Efter noggrant övervägande konstaterar han att den är ofarlig.

Inte heller Baron - som tålmodig och orädd låter spindeln krypa på sig. Den här spindeln är bara på låtsas - inget att bry sig om!

I alla fall: hundarna lever sig igenom halloween med allra största jämnmod. Det är inget farligt. Bara människorna med sina tramsiga och larviga påhitt!

Bus eller godis?

Den här frågan får vi nästan varje gång vi öppnar dörren, nu i allhelgonatid: BUS eller GODIS?

Frågar vi Baron och Falstaff blir svaret: Ja tack! Både bus och godis!!!

Fast de här dagarna är de inte särskilt intresserade av någotdera. Det är nämligen LÖPTIKAR i vårt grannskap. Då är det svårt att locka med något annat. Våra promenader tar en evighetslång tid, eftersom de ska stanna och nosa i det oändliga där en tik har passerat.

Baron är värst! Vi fryser nästan fast när vi ska vänta på honom. Falstaff är ivrigare - han nosar färdigt snabbt, och sen vill han så fort som möjligt fram till nästa ställe, där en tik har avsatt spår.

Det visar lite skillnaden i karaktär mellan Baron och Falstaff. Baron: noggrann, grundlig, lämnar inte stället förrän det är färdignosat. Falstaff: ständigt på jakt efter nya upplevelser och doft-sensationer.

In memoriam

Adam Amigo Björne
Cesar Daisy Dixie
Edna Gizzmo Goliath Ida
Kandy Kickan Madicken
Ockra Rocky Sigge
Trixie Uffe Winston Ärtan

... och många andra av våra vänner som nu är borta. Vi minns er - och ni finns i våra hjärtan!


Baron och Falstaff


"You think there will be no dogs in heaven? I tell you, they will be there before any of us." (R.L. Stevenson)

Om en tillflykt

Vi har ingen diskmaskin. Det behövs inte i ett hushåll som bara består av Baron, Falstaff, matte och husse.

Och hundarna är mycket glada för det. Det lediga utrymmet under vasken har de utnämnt till ett av sina favorittillhåll. Där ligger en bekväm kudde, och bakom förhänget kan de ha det riktigt mysigt. Som i en lya.

Mörkt blir det, och de är inneslutna från alla håll. Fast det får bara plats en i taget. På bilden är det Baron som har tagit sin tillflykt till båset, och bara framtassarna sticker fram.

För övrigt är hundarna lyckliga idag: det har kommit snö! Vad bryr de sig om trafik-svårigheter, elavbrott och tågförseningar! Och att deras vattenskål är nedisad gör inget. Snön går ju att äta!