Spårträning

Gårdagens spårträning var lika lyckad som rolig. Spår-läggningens ösregn upphörde helt plötsligt, och när det var dags att gå spåret sken solen (nästan ...).

Falstaff är koncentrerad, säker - och nu har han blivit riktigt klar över att han ska ta upp apporterna och lämna dem till matte. Belöningen uteblir förstås inte!

Baron, som vanligt eftertänksam, men efter första apporten hände det: tre rådjur sprang fram och tillbaka i skogen. Så vad göra? Han undersöker marken noga, finkammar området där rådjuren hade rört sig. Han lämnar troligen spåret helt och hållet för att kolla var viltet hade varit.

Till slut inser han: det var ju inte för att leta rådjur som jag var här. Jag hade ju ett spår att följa! Så efter en stund letar han sig tillbaka - och följer sedan spåret utan tvekan eller avvikelser, hittar och kommer med återstående apporter.

Jag är mycket imponerad! OK att Baron följer spåret hela vägen fram till mål utan störningar. Men att han distraheras, och ändå vet vad som är hans uppgift och kommer tillbaka till den!

Det tycker jag är MYCKET bra!