GOTT NYTT ÅR!

Baron och Falstaff blickar framåt mot ett nytt och innehållsrikt år. Tänk: 366 dagar, fyllda av lycka och glädje, hopp-och-lek, bus, träning och allt annat som gör livet värt att leva.

Baron och Falstaff med matte och husse önskar nu bloggens alla besökare ett riktigt

GOTT NYTT ÅR 2008

Spårövning

Årets sista (?) spårträning skedde på öppna fält, i lätt regn och på fuktig mark.

Falstaff anser att fält är något man ska springa på, i full fart. Där kan man möjligen träna budföring. Så han var lite okoncentrerad, men hittade alla apporterna. Det går ut på det, tycker han! (Fotot är suddigt, men han är inte lätt att fånga med kameran!)

Baron var en aning fladdrig, till att börja med. Men han visste vad han höll på med, och det var inga problem för honom att hitta sina apporter.

Båda hundarna visade stor spårglädje: ivriga och med svansarna högt burna. Att spåra är bland det roligaste som finns!

Att träna spår i skogar brukar aldrig vara några problem. Men tydligt är att vi måste träna mer på ängar och öppna marker. Så det tänker vi göra!

Om rondelldjur

Fortfarande dyker det upp rondellhundar då och då.

Skara har fått ännu en uppsättning. Det är inte bara en hund, utan dessutom ett alldeles tydligt rondellfår!

Det bör glädja Baron och Falstaff. Som de vallhundar de är har de erfarenhet av hur man beter sig med och hanterar får.

Fast bara ett får, som på bilden, är inte mycket att ha. Det ska vara en hel flock, om Baron och Falstaff ska ha något att hämta, driva och hålla samman.

Dessutom ska det förstås vara riktiga får och absolut inte rondellfår!

Tomteuppdrag

Varje julafton har Baron och Falstaff ett ansvarsfullt uppdrag.

Tillsammans med husse går de på visit hos våra goda grannar. Husse är jultomte, och släpar på en välfylld säck. Hundarna vet att den också innehåller julklappar till dem, så de är mycket förväntansfulla.

Husse har tomteskägg och luva, och Baron och Falstaff är för dagen försedda med halsband som glittrar av guld och silver. De är måttligt förtjusta över sina jul-prydnader, men vad gör man inte för den goda saken.

Och för de ätbara och välsmakande julklappar som väntar!

GOD JUL!

Ännu en färg

Jag trodde att grönt och grått var de färger som skulle dominera Barons och Falstaffs yttervärld under julhelgen.

Men jag glömde vitt! Hundarna såg mycket förvånade ut när de i morse överraskades av ett visserligen tunt men ändå snötäcke i trädgården.

Varken Baron eller Falstaff har något emot det. Tvärtom: snö är gott att äta och roligt att springa i. Bäst att passa på, för den här snön lär inte bli långvarig.

Vi har ju lovat hundarna: grönt, grått eller vitt - jul blir det, oavsett färg.

Grönt och grått

Två färger dominerar Barons och Falstaffs yttervärld denna julhelg: grönt och grått.

Grönt är det på marken: på fält, i parker och längs skogsstigarna.

Grått är det på himlen och i luften.

Strunt samma: Baron och Falstaff är lika glada vilka färger som än omger dem. Det blir jul i alla fall.

Den måste inte vara vit!

Om att skälla

En liten vers av skalden Holmberg ur Dagens Nyheter:








Ergo sum

Att väsnas var och när man vill
- se där bilistens lycka.
Jag tutar, alltså finns jag till,
ser mången ut att tycka.


Ett försök till travesti, med Baron och Falstaff som utgångspunkt:

Att skälla var och när man vill

- se där Barons och Falstaffs lycka.

Vi skäller, alltså finns vi till,

ser båda ut att tycka.

Om dimma och rimfrost

Baron och Falstaff anser att alla väder är bra, bara de får vara ute i dom!

Vi kan hålla med: får vi bara vara ute med hundarna får det gärna vara gråväder, som idag. Ingen sol eller snö som lyser upp landskapet. Bara dis och dimma.

Fast inte enbart. Just idag låg en tjock och tät rimfrost på träd och marker. Vi åkte en tur till Mösseberg, och rimfrosten övervann det som annars kunde ha varit mörkt och dystert.

Baron och Falstaff menade att det var ett alldeles utmärkt väder. Men det hade de tyckt även om det inte lysts upp av rimfrosten!

Om julklappar

Idag får vännen Fred Basset (på svenska Laban) och hans husse gästspela på Barons och Falstaffs blogg:
Vi har varit ute på stan och handlat julklappar, och hundarna har varit med som smakdomare och rådgivare.

De ska naturligtvis själva få och öppna ett antal paket, om vars innehåll de ännu svävar i okunnighet.

Men i motsats till Fred Basset behöver inte Baron och Falstaff oroa sig för att husse bara köper klappar till sig själv. Också matte ska få!

En avslutad kur

Barons ögon-inflammation är nu botad. Ögonen är inte längre röda och de rinner inte heller.

Under Falstaffs överinseende har han fått ögonsalva två-tre gånger om dagen. Tålmodigt och utan att blinka har han låtit husse droppa salva i ögonen. Det enda som nu skvallrar om att han har haft en inflammation är lite rester av torkat var i pälsen, men det ska vi snart ta bort.


Jag beundrar Barons saktmod och lugn. Om det hade varit husse som haft ögoninflammation och matte skulle behandla honom med salva i ögonen hade husse sannolikt fått sövas eller kedjas fast!

En decemberdag

Att en dag i december kan vara så fulländad!

Sol, vindstilla, några minusgrader och barmark. Med andra ord: idealiska förhållanden för spårträning med Baron och Falstaff.

På fotot väntar de otåligt på att spåren ska "ligga till sig".

Trots pågående jakt och andra människor i skogarna lyckades spårningen riktigt bra för alla hundarna, också för vännerna Exena (rottweiler) och Bonzo (malinois).

Baron och Falstaff gjorde några små avvikelser från spårkärnan, men hittade tillbaka igen och levererade alla apporterna.

Visst blir det roligt med snö, men det får gärna vänta lite till. Så att vi hinner med ytterligare några spårövningar.

En glad tjej

Vi åkte ut och hälsade på hos Skara hund-pensionat igår.

Inte för att inackordera Baron och Falstaff. Men det är alltid roligt att komma dit och träffa de hundar som bor där, permanent eller tillfälligt.

Och ser man på: beardis-tiken VILMA levde ett gott pensionatsliv för några dagar!

Hundarna blev förstås förtjusta. Vilken trevlig tjej, pigg på lek och upptåg! Dessutom är hon en brun bearded collie, vilket särskilt Baron sätter värde på.

Också hon fattade tycke för Baron och Falstaff. Så när vi skulle åka hem hoppade alla tre in i bilen, och det var inte alldeles lätt att få ut Vilma.

Hon hade gärna följt med oss hem, och jag kan försäkra att våra hundar inte hade haft några som helst invändningar!

Det doftar jul ...

Förberedel-serna inför julen har börjat, med Baron och Falstaff som engagerade deltagare och iakttagare.

Idag bakade vi pepparkakor, och huset fylldes av väldoft. Det tyckte åtminstone vi människor. Men hundarna verkade inte särskilt sugna. Deras uppmärksamhet var bara förströdd. Ändå använde vi en alldeles speciell pepparkaksform, som föreställer en bearded collie.

Annat blir det när skinka, köttbullar, revben och prinskorv görs i ordning. Då tänker Baron och Falstaff vara på hugget. Eller på bettet. Bokstavligen!

I stället för diskmaskin

Vi har ingen diskmaskin. Det bås under köksbänken där en sådan är tänkt att stå är i stället ett favorit-tillhåll för Baron och Falstaff. Eller rättare sagt: för Baron eller Falstaff. Båset är för litet för att båda ska få plats samtidigt.

Från sin position där kan de hålla utkik över de aktiviteter som bedrivs i samband med matlagning. Utkik är fel ord: draperiet skymmer Barons utsikt. Men det stör honom inte: med eminent hörsel och väl utvecklat luktsinne har han rätt bra koll i alla fall.

Men några effektiva diskmaskiner är varken Baron eller Falstaff. Det är sällan de slickar rent i sina matskålar - lite rester blir alltid kvar. Det som är kvar får matte eller husse diska bort.

Manuellt!

Mögelhundar

Vad är det som luktar? Vi har väl inte fått in mögel här i huset??? Hemska tanke!

Baron och Falstaff: kan ni kolla? Var kommer den här omisskännliga mögellukten från? Källaren? Balkongen? LETA!!!

Falstaff kommer med sin boll, en av hans otaliga leksaker. Den ligger ofta ute i trädgården, men nu har han släpat in den.

Jaha, där var alltså doftkällan! Bollen har samlat på och i sig vatten och fukt och börjat mögla.

Falstaff får säga vad han vill: hans kära boll är nu förvisad till trädgården så länge den lever. BARA DÄR är det från och med nu tillåtet att leka med den!

Mycket på en gång

Det finns dagar då inget särskilt händer. Å andra sidan är det ibland dagar då mycket händer. På så sätt bibehålls jämvikten!

Idag började det med att Falstaff brände sig på elstängslet vid hästhagen. Han skrek till, men hämtade sig snabbt från denna obehagliga upplevelse.

Sen var vi ute i skogen, och där hittade samme Falstaff något alldeles otroligt äckligt och stinkande att rulla sig i. Eftersom han strök sig mot (i tur och ordning) storebror Baron, filtarna i bilen och husse vidtog en omfattande sanering.

På eftermiddagen spydde Baron upp hela sitt maginnehåll på mattan. Dags för ny rengöring!

Allt har sina fördelar. Nu har vi nybadade hundar och husse, rena filtar i bilen, en rengjord matta, förhoppningsvis en hungrig Baron - och en Falstaff som möjligen har lärt sig att inte gå för nära elstängsel.

Men dagen är inte slut riktigt ännu!

TV-stjärnor

Barons och Falstaffs säsongsdebut på Axevalla hed häromdagen följdes som väntat av ett massivt mediauppbåd.

Undra på det. Att se hundarna sträcka ut i frihet är en upplevlse fylld av action, fart, stil och skönhet.

TV-kanalen Eurodogsport hade - i tävlan med flera kommersiella kanaler - förvärvat ensamrätt till direktsändning.

Men på kvällen kunde vi själva se repriser, eftersom flera kanaler - bland annat TV4 Hundsport, Canal+ Canis och Viasat Dog Sport - visade evenemanget i efterhand och i sammandrag.

Det är inte första gången som Baron och Falstaff medverkar i tv. Men sällan har uppmärksamheten varit så omfattade.

Premiär på heden

Igår var det dags för efterlängtad säsongs-premiär.

För första gången på ett halvår kunde vi gå en promenad med Baron och Falstaff på Axevalla hed.

Hundarna älskar detta vidsträckta och springvänliga område. Det är stängt för dem under den varma årstiden, eftersom det då är betesfält för stora boskapshjordar. Och sådana vill vi helst inte konfronteras med, för att inte tala om deras lämningar ...

Men nu är det öppet och fritt. Hundarna är lyckliga när de får sträcka ut i de markerna, där underlaget är mjukt, torrt och behagligt för tassarna.

Baron och Falstaff kände väl igen sig: de mindes exakt vilken runda vi brukar gå.

Från och med nu blir vi flitiga gäster på Axevalla hed!

Om en inflammation

Baron och Falstaff är två kärnfriska hundar.

Veterinär-besöken har nästan bara gällt regel-bunden vaccination, och vi har aldrig behövt använda oss av hundarnas försäkringar.

Nu har Baron fått en lätt ögoninflammation. Inget som besvärar honom, inget som syns på bilden, och det lär snart vara botat. Vi behandlar honom med ögonsalva (chloromycetin), och vi vet sedan tidigare att det är effektivt.

Vi har noggrant läst produktbladet för salvan för att gardera oss mot eventuella biverkningar. Där står också en trafikvarning: "Ögonsalvan förväntas inte påverka förmågan att framföra fordon eller använda maskiner."

Bra, Baron. Då kan vi köra på som vanligt!

Viloläge

Baron och Falstaff intar de mest varierande positioner när de sover eller vilar.

Det ser inte alltid så bekvämt ut, men jag antar att det är skönt: det är ju de själva som väljer hur tillkrånglat de vill lägga sig.

Ofta ligger de på rygg med ett eller flera ben spretande rakt upp i luften. Eller också knycklar de ihop sig så att man nästan inte kan se vad som är fram och bak. Det går också att "fläta in" bakbenen mellan frambenen som Baron på bilden.

Tydligen är det lägen som passar dem. För de tycks njuta - och utvilade blir de!

Ensamma hemma

Det har aldrig varit svårt att lämna Baron och/eller Falstaff hemma på egen hand.

De blänger surt på oss när vi går, men jag kan tänka mig att de lägger sig och mediterar, lyssnar på radions P1, tuggar på något eller vad de nu kan ha för sig. Vi har grannarnas ord på att de aldrig skäller eller bråkar, och vi ser när vi kommer hem att de inte har rivit huset.

Vi tycker aldrig att det är roligt att behöva lämna dem. Men jag undrar vad Baron och Falstaff själva tänker. De kanske rentav uppskattar att få vara för sig själva några timmar.

Vem vet. Fast det är inte att ta miste på deras hör- och synbara förtjusning när vi kommer tillbaka.

Ännu en solig dag

Enligt allmän uppfattning ansågs den första december-dagen som mörk, dyster och kulen, med lite regn av och till.

Så vad gör man? Ja, med Baron och Falstaff är det inte svårt att lysa upp den gråaste höstdag.

Ett bra sätt är att åka ut i skogen och träna personspår.

Med denna spännande och livgivande aktivitet känns inte vädret som något deprimerande. Tvärtom: hundarna jobbade med största glädje, och själva njöt vi av uppfriskande skogsluft.

Tillsammans med Baron och Falstaff har vi hittills aldrig upplevt någon mörk, dyster eller kulen dag. Med sin iver, optimism, arbetsglädje och tillgivenhet ser de till att solen alltid lyser upp hela vår tillvaro!

Om en förbudsskylt

Så har vi nu fått en förbudsskylt vid ett av våra ofta frekventerade motionsspår.

Men vad står det egentligen? Får Baron och Falstaff förorena bara de inte är lösa?

Eller får de gärna vara lösa, bara de inte förorenar?

Det står faktiskt så: de får inte var lösa och förorena. Alltså inte både - och.

Fast jag förstår naturligtvis andemeningen, och håller lydigt Baron och Falstaff i tukt och förmaning, i enlighet med skyltens budskap.

Surr i luften?

Nej, Baron och Falstaff spanar inte efter något som surrar i luften.

Inget flygplan eller någon fågel. Det skulle man kunna tro, eftersom de brukar fascineras av luftburna farkoster. Helikoptrar är tydligen särskilt intressanta.

Det är matte som lockar med lite godis, som belöning för något hundarna har presterat. Då gäller det att vara uppmärksam och inte missa godbitarna när tillstånd ges att ta dem.

Om tidningsbud och brevbärare

Det här anslaget fanns avbildat på den roliga sajten tjuvtittat.se

Det satt i en trappuppgång någonstans i Uppsala.

Baron och Falstaff har aldrig stiftat bekantskap med våra tidningsbud, som kommer alldeles för tidigt för att vi och hundarna ska vara vakna.

Däremot har de synnerligen goda relationer till brevbärare, och det lär inte alla hundar ha.

Under den varma årstiden ligger Baron och Falstaff ibland vid brevlådorna. När postbilen kommer piggnar de till och viftar glatt med svansarna. Det händer att våra snälla brevbärare stannar till, hälsar på hundarna och bjuder på lite godis.

Så hos oss är brevbärare inget högriskyrke.

Om schamponering

Idag var det dags igen för något som varken Falstaff eller Baron gillar: bad med schampo-nering.

För hundarna är vatten bra bara till att dricka och att simma i. Inte annars.

De tvekar att gå ut om det regnar alltför ihållande, och särskilt Baron kan gå långa omvägar runt vattenpölar. Han vill inte bli blöt om sina känsliga tassar, något som inte bekymrar Falstaff.

Men att duscha, det hörs ju på namnet: usch! Med husse som gnuggar in hela kroppen med schampo och sprutar öronrens in i öronen!

Nej, det är inte roligt. Men hundarnas belöning efter tålmodigt uthärdat lidande blir var sitt grisöra. Så det får väl gå an!

Inbjudan till lek

Det är nästan alltid Falstaff som bjuder in Baron till hopp-och-lek. Aldrig tvärtom!

Han uppför en krigsdans runt Baron, eller också springer han i full fart rakt mot Baron. Först när han är några meter från viker han av.

Det händer att han "får igång" Baron, och båda hundarna springer ett stycke intill varandra.

Ibland blir Baron trött på honom, drar upp läpparna och visar tänderna, men bara någon enstaka gång har det lett till snabbt övergående bråk.

Oftast struntar Baron i Falstaffs krumbukter och nöjer sig med att betrakta honom med överseende. Man måste ha fördragsamhet med busiga småvalpar!

Om freestyle

Freestyle är en av de grenar av hundsport som Baron och Falstaff aldrig har prövat på.

Inte för att de inte skulle vilja eller kunna. De hade säkert blivit riktigt duktiga. Båda har alla förutsättningar: de är följsamma, glada, charmiga och med en professionell inställning till allt slags arbete.

Men de hade behövt en annan tränare och förare än husse och matte, som inte alls är dansanta och inte på något sätt är lämpliga för freestyle.

Så eftersom jag inte kan visa något foto med Baron och/eller Falstaff i dansens virvlar vill jag i stället tipsa om en alldeles underbar liten film, som visar den skicklige bearded collien Sherlock och hans matte.

Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=xtsKIId9Cys. Visst är det härligt att se!

Beardisar kan!

Doftsök - eller doft-upplet

Baron och Falstaff samarbetar bra också när de är på jakt efter intressanta lukter.

När Baron har gjort något spännande fynd rusar Falstaff genast dit, som en blixt. (Fel: när Falstaff sätter fart står blixten stilla!) Falstaff tänker: "Käre storebror, tack för att du hittade den här doften åt mig."

Men när Falstaff finner något går Baron sakta och sansat dit. Han tar gärna en liten omväg innan han kommer fram. Han vill inte visa sig alltför angelägen.

Det är som om han ville säga: "Käre lillebror, du ska inte inbilla dig annat än att jag hade hittat den doften själv, på egen hand."

Så visar sig hundarnas olika "personligheter" till och med i en så enkel syssla som att leta upp dofter. Falstaff: ivrig och otålig. Baron: lugn och värdig.

Om ett yrväder

Jag läser med förtjusning serien om Fred Basset och hans hund- och människokontakter.

Ofta finner jag slående paralleller med Baron och Falstaff.

Som här, till exempel. Falstaff far runt som en skållad råtta och Baron - cool som alltid - ser på det hela med milt överseende.

Baron: "Falstaff, lugna ner dig! Försök att uppföra dig på ett sätt som anstår din ålder. Vilken den nu kan vara ..."

Lätt träning

Några glimtar från gårdagens i huvudsak lustbetonade och motivationshöjande träning på Tomtens brukshundklubb med Baron, Falstaff och storpudel-vännerna Ebba och Wilma.

Platsliggning. Som framgår av den oskarpa bilden var hundarna bättre på att hålla sig stilla än husse som höll i kameran ...Bordet. Eftersom vi nu - efter VM i Norge - kan hoppas att bordet gör come-back på tävlingar ville vi återknyta bekantskapen med det. Ett glatt återseende, och som synes inga problem för varken Ebba Storpudel eller Baron.

Vi hann med annat också: linförighet, korvrace, upplet. Baron och Falstaff hör- och synbarligen älskar dessa informella och lättsamma träningspass!

Om löptikar

För tillfället vistas en eller flera löptikar i vårt område.

Baron och Falstaff noterar det förstås. Medan vi tar på oss ytterkläderna för att gå ut med dem väntar de otåligt vid ytterdörren, gnäller och ylar.

Det är ingen måtta på deras ivriga nosande, och de kan stanna länge på en och samma fläck och undersöka den noga.

De krafsar i marken, tuggar och klapprar med tänderna. Baron är mest intresserad - han är nästan inte kontaktbar. Falstaff har inte ro att stanna: han vill vidare.

Men ingen av hundarna är så påverkad att han slutar att äta, vilket lär vara fallet med andra hanhundar.

Nåja, fixeringen vid löptikar är ett visserligen återkommande men ändå övergående obehag.

Spår i snön

Baron och Falstaff spårar utan betänkligheter också när marken är täckt av ett tunt lager snö.

Som på träningen häromdagen: hundarnas nosar jobbar lika säkert som vanligt, och det märks att det är luktsinnet de använder och inte synen.

Vi människor ser spårläggarens avtryck i snön, men det är inget som hundarna förlitar sig på. För dem är det alldeles tillräckligt med doftspåren av en människa.

Men visst är det lite roligare och mer spännande att vara förare i spår på barmark. Där vet bara hundarna var spårläggaren har gått.

Baron och Falstaff tycker att det är lika roligt i snö som på barmark. Huvudsaken är att de får spåra!

Fotboll på tv

Baron och Falstaff är fullkomligt ointresserade av fotboll på tv.

Leka med boll själva - det är en höjdare. Men att titta på när andra gör det - och därtill på tv - det ligger inte för dem.

Fast när matte och husse ser på någon match blir det lugnt och fridfullt för hundarna. Då kan de passa på att ta igen sig och sova en stund framför tv:n, utan att störas av några aktiviteter.

På så sätt blir allas behov och önskemål väl tillgodosedda.

OK

Om kroppsvård

Baron och Falstaff har en något ambi-valent inställning till den ordinarie och regel-bundna kroppsvården.

När korgen med utrustning - kammar, borstar, klotång, tass-salva, med mera - tas fram blänger Baron ogillande på den. Han vet så väl vad som ska ske!

När skötbordet bärs fram sätter sig Falstaff bredvid det och bevakar det. Så snart det har fällts upp hoppar han upp - han vill alltid vara den förste att bli omskött.

Båda hundarna finner sig väl i den stundom omilda och närgångna behandlingen. De har blivit så vana vid kamning, tandborstning och tass-skötsel att det inte utgör något dramatiskt inslag i deras liv.

Efter avslutad genomgång får Baron och Falstaff alltid en belöning: var sitt grisöra!

Den första snön

Det behövs inte särskilt mycket snö för att göra Baron och Falstaff lyckliga.

Det räcker med att marken blir lite pudrad för att de ska bli upprymda. Full fart i snörace, många nya dofter och behaglig kyla för tassarna.

Dessutom minns hundarna från tidigare vintrar hur gott det är att äta snö. Det borde inte vara så nyttigt att få kall substans i magen, men vi har aldrig märkt att de har mått dåligt av det.

Alla håller väl inte med, men Baron och Falstaff önskar sig en lång och snörik vinter.

Att rikligt med snö och kyla ibland ger dem köldkramp och tyngande snöbollar på tassarna - ja, det har de glömt!

z...z...z...

Ni måste faktiskt ursäkta oss idag ...

z...z...z...

... vi är ganska trötta ...

z...z...z...

Vi ses i morgon!

Hej då! Baron och Falstaff

En skogsstol

Vilka fynd man kan göra i skogen!

Intill motionsspåret hittade vi en liten trästol. Mycket liten, men händigt utformad och försedd med fyra ben och ett ordentligt ryggstöd.

Baron betraktar den förundrad. Kanske han - liksom vi - undrar vem den är avsedd för. Den är så liten att en människa knappast kan sitta på den. Det finns kanske gåtfulla väsen i skogen som har ställt dit den och som använder den.

Det får bli en gåta. Men om man som vi aldrig hittar någon svamp får man nöja sig med en och annan fabricerad överraskning.

Söndag morgon

Det är söndag morgon. Fyra - fem minusgrader. Frost på marken. Soluppgång. Vindstilla. Klar luft. Ingen trafik.

Alla sover. Utom Baron och Falstaff.

En sådan morgon älskar de. Med matte och husse går de på långpromenad. Fyllda av livslust och upptäckarglädje går de alt. småspringer alt. rusar över fält och på skogsstigar.

De formligen utstrålar lycka och glädje.

Livet är fullt av söndagsmorgnar!

Om konstigheter

Mycket bisarrt och motbjudande har rapporterats om hundar på senaste tiden.

Jag ser en video om hundar som får lära sig att härma sina människor i att säga ord och meningar som "run around", "hello" och "I love my mama".

Eller jag läser om hur rådande perukmode anpassas till hundar: www.ruthreginawigs.com/.

Det skulle aldrig falla oss in att försöka lära Baron och Falstaff något som strider mot deras natur. Eller göra något som förlöjligar dem.

De är HUNDAR, och en hund är en hund. Inte en människa med svans och fyra ben.

Baron och Falstaff har sin värdighet, sin personlighet och sin integritet. Det är vi rädda om!

Om BORDET

Bordet är tillbaka i agilityn!

Jag läser ett reportage i tidskriften Brukshunden om agility-VM i Norge:

"Bordet gjorde en comeback under VM och fanns med i samtliga lagagilitylopp."

Ingen kan hälsa detta med större glädje än Baron. Bordet var alltid hans favorithinder, där det aldrig blev fel. Vigt hoppade han upp på det, kastade sig ner och låg snällt kvar tills han fick tillåtelse att fortsätta. Och husse fick en välbehövlig andhämtningspaus.

Så välkommen tillbaka, kära bord! Om något hinder ska bort bör det vara slalom.