Baron har alltid gärna legat där, och numera trivs också Falstaff på den platsen. Det händer mycket mera där än i trädgården. Det passerar människor hela tiden, och med lite tur är det någon som vill hälsa på hundarna och klappa om dem.
Det är särskilt Baron som gillar det. Är det några han känner som närmar sig stampar han otåligt och skäller innan de har hunnit fram till honom.
Falstaff är mer reserverad. Han konstaterar vem som kommer, hälsar avmätt och går sedan och lägger sig igen. Inget fjäsk från honom!
Såtillvida är hundarna olika. Baron är social, sällskaplig och tillgänglig. Falstaff håller sig gärna på sin kant - artig men försiktigt avvaktande.
1 kommentar:
Godkväll! Om vi hade bott i samma stad, hade jag gärna gått förbi ert hus och stannat och fjäskat för Baron och Falstaff. Kanske till och med blivit en Frolic-kvinna...
Kram Kathi
Skicka en kommentar