Hallonstigen kallar vi den: en gammal järnvägsbank längs skogsbrynet ovanför Uddetorp där vi går nästan dagligen med Baron och Falstaff.
Så här års är den kantad av vilda hallonbuskar, och tydligen är det ett "hallonår": vi kan plocka nästan hur mycket vi vill och orkar äta. Nästa dag har ännu fler mognat.
På försök bjöd vi hundarna på lite av skörden. Baron avböjde som väntat, vänligt men beslutsamt.
Men Falstaff lät sig utomordentligt väl smaka, till vår förvåning. Och nu har han fått smak på hallon och går och plockar själv i dikeskanten. Vilket födgeni!
1 kommentar:
Ser underbart härligt ut! Vilka gåvor, och bara att hämta! Kram syster K
Skicka en kommentar