Ännu mera sällan får de se ut över en öppen havsvidd. Jag kan tänka mig att de saknar det. Jag vet hur roligt de tycker det är när vi går längs Blekinge-kusten och de fascineras av vågspelet och njuter av hur vindarna rufsar om i pälsarna.
Till vardags får vi nöja oss med att gå runt den lilla Hindsbosjön i vårt närområde. Det är alltid något, även om det aldrig kan ersätta stora sjöar och hav.
Ändå kan hundarna meditera en stund inför vattnet. Kanske ser de en och annan karp under vattenytan, eller några änder som landar med ett plaskande.
Man får ta vara på också de små glädjeämnena!
2 kommentarer:
Man tager vad man haver, som sagt. Bor man på Skaraslätten så är det ej så lätt få havsutsikt! Ej heller i Skultörp kan veta.
Kram Kathi
Va e Rimini mot en spann bier på Ribban?!
Carl J. Francke citerar Jacques Werup
Skicka en kommentar