När Falstaff hör den väcks något till liv i hans undermedvetna. Han minns den forntid när han var en varg och tillhörde en vargflock (förmodligen som alfahanne ...).
Falstaff besvarar signalen. Han sträcker upp huvudet och utstöter ett tydligt och utdraget ylande:
"Här är jag, mina kamrater i flocken! Hör ni mig? Bra, det gör ni, eftersom ni svarar. Har jakten varit framgångsrik?"
Baron, då? Han skäller lite på sirenerna, men bryr sig inte. Förmodligen har han blivit alltigenom domesticerad ...
(Hunden intill Falstaff som undrar vad han håller på med är vår gäst Vega.)
2 kommentarer:
Hihi, vad sött ändå. Vore kul att se fenomenet :D Jag börjar bli litet nyfiken på hur han fick sitt namn.
Hej Bengt!
Vad häftigt! Urhunden djupt inom honom kommer alltså fram, kram Kathi
Skicka en kommentar