Inte bara när det är dags för julmat. Även annars, året runt.
Ibland erbjuds han också en och annan godbit.
En favorit är när vi vispar grädde.
Då slickar han begärligt i sig de rester som är kvar på visparna.
Baron, jultid 2006:
"Baron och Falstaff väntar tåligt under matbordet. Kanske det faller ner något ätbart."
(Ur dagboken)
.
3 kommentarer:
Jag trodde verkligen att julklappar var till för att göras sönder. För säkerhets skull tuggade jag sönder Leos först men han blev allt annat än glad så nu har han fått min HELA å jag får hålla till godo med hans trasiga.
HM!
Hälsningar Marrón,
ja, å Leo hälsar oxå, å alla de andra...
Ja men så där gör vi med, hänger i köket när det grejas där och hoppas ivrigt på diverse smakbitar!
Köket är bästa platsen!!! Jag lägger mig gärna runt fötterna på människorna så att det hamnar hos mig om de skulle tappa! För det är sällan de ger mig nåt! I alla fall i mina ögon sätt! Lykos dig Falstaff! Visparna kommer jag aldrig åt... Voff från Tía
Skicka en kommentar