Dragkamp

Falstaffs "lillasyster" Vega är på besök.

De har ohämmat roligt med varandra, och även för oss är Vega upplivande och något av en tröst, nu när Baron är borta.

Falstaff och Vega är bra på att sysselsätta varandra.

De leker snällt, och hittar själva på diverse aktiviteter.

Som till exempel dragkamp. En tävling där ingen av dem vinner och ingen förlorar!

.

Baron tisdagen den 30 juni 1998:

"Efter att ha varit hos oss en månad vågar Baron sig allt längre ut på sina upptäcktsfärder. Han kollar och nosar över omgivningarna, och mutar antagligen in sitt revir."

(Ur dagboken)

.

Majstång

Under midsommarhelgen har Falstaff följt med på våra små bilutflykter.

Vi har sett oss omkring i närområdet, och inkluderat ett antal promenader på lämpliga rastställen.

Ett antal majstänger gav oss sommarkänsla. Den här miniatyren hittade Falstaff på Mösseberg, och vi tyckte att storleken var väl avpassad till honom.

Men hans sinne för midsommartraditioner är inte så utvecklat. Han är glad, bara han får vara ute, springa omkring och känna nya dofter.

.

Baron, onsdagen den 29 juni 2006:

"Päls-, tand-, klo- och tassvård. Medan den pågår får vi besök av beardisen Nala - Barons flickvän! - och dalmatinern Fanny. Vi går en promenad med dem."

(Ur dagboken)

.

Andhämtning

Falstaff saknar förmåga att hushålla med sina krafter.

Det är högsta fart och intensitet från allra första början, tills han utmattad faller ihop och bara flämtar, med tungan långt utanför nosen.

Som häromdagen. Varmt och soligt - och hur roligt som helst att lös och ledig få leva loppan.

Efter att ha härjat och bråkat med agilityhindren och rusat runt som en galning behövde han en god stund och såar med vatten för att ta igen sig.

Trött men nöjd!!!

.

Baron söndagen den 22 juni 2008:

"Morgonrunda med Baron, Falstaff och gästande Tooticky. Ny promenad mitt på dagen. Regn hela eftermiddagen."

(Ur dagboken)

.

Sjöutsikt

Häromdagen tog vi en tur med bilen till Spikens fiskeläge vid Vänern.

Att Falstaff följde med är överflödigt att nämna, eftersom han alltid är med.

Han gillade resmålet! Att skåda ut över vattnet och känna doften av nyfångad fisk är något som han tycker om.

Bytet som vi förde med oss hem var nyrökt Väner-sik. Falstaff får naturligtvis en smakbit.

Men i övrigt är det bäst att han håller sig till sin vanliga mat. Den är mycket mera hälsosam för honom!

.

Baron onsdagen den 20 juli 2007:

"Morgonpromenad runt Uddetorp. Till Truve för födelsedagsuppvaktning. Dagen avslutas med spår i Björstorp. Torra marker och många fästingar."

(Ur dagboken)

Tåg

Nej, käre Falstaff, det är ingen risk att vi blir påkörda av något tåg.

I varje fall inte av något snabbgående X2000.

Men det gäller att se upp. För nu under sommaren går både ordinarie och oregelbundna turer på museijärnvägen med ånglok och rälsbuss.

Fast de hörs på långt håll, så det är gott om tid att sätta sig i säkerhet.

Så lufsa du lugnt vidare, Falstaff!

Baron torsdagen den 17 juni 2004:

"Barons och Falstaffs sovfiltar och täcken tvättade. Två grytor! Päls-, klo- och tandvård i sen kväll. Trampdynorna insmorda med salva."

(Ur dagboken)

Ensam-hund

För första gången under sina åtta år är nu Falstaff "ensam-hund".

Han får klara sig utan "storebror" Baron, som nu är borta.

Det ska nog gå bra. Baron och Falstaff har aldrig direkt varit beroende av varandra. De har tyckt om varandra och sällan bråkat, men båda har alltid varit självständiga.

Så Falstaffs liv går vidare!

.

Men aldrig glömmer vi vår Baron!

.

Baron söndagen den 15 juni 2008:

"Baron och Falstaff går uddetorpsrundan med matte och husse på morgonen. Kvällspromenad med husse. Hjalmar och Pucko startar bloggen puckhjall."

(Ur dagboken)

.

Baron

Varmt tack - alla kära vänner - för omtänksamhet, tröstande kommentarer och goda tankar.

Här är en kort sammanfattning av vad som hände:

Sedan några veckor hade Baron av och till besvärats av hälta, och de senaste veckorna gick han bara korta promenader. Efter något hundratal meter ville han vända och gå hem eller till bilen.

Under vår vecka i Blekinge försämrades hans hälsa snabbt. De sista dagarna hade han allt svårare att röra sig. Han hade också ont, och fick smärtlindrande medicin.

Han simtränade bra och med god rörlighet, men behövde stöd av simdyna.

Lördagen den 29 maj kl. 17.50 somnade Baron in för alltid, lugnt och stilla och med matte och husse vid sin sida. Också Falstaff tog farväl av sin “storebror”.

Den huvudsakliga orsaken och roten till det onda var hans gamla skada i rygg och länd, ett slitage som till slut ledde till smärta och obotlig orörlighet.

Nu är han borta. Men för alltid lever han i våra hjärtan, minnen och tankar, som den härligt underbara, levnadsglada, kloka och älskade hund han var. Under sina tolv år beredde han oss varje dag och stund en fullständigt oerhörd glädje och lycka.

Det är så vi minns och tänker på honom. Käre Baron - vi ses på Regnbågsbron!

　
“You think there will be no dogs in heaven? I tell you, they will be there before any of us.” (Robert Louis Stevenson)


.
　
.

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron,
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…

.


.