Siri-terrier

Siri heter en liten australisk terrier, som ofta är på visit hos Baron och Falstaff.

Hon är en glad och livfull kompis, som till och med har (låt vara tidsbegränsat) tillstånd att låna Falstaffs leksaker. Det säger en del om vilket förtroende hon åtnjuter.

Igår var hon här hela dagen, och det är inte så underligt att de här tre hundarna kommer bra överens.

Som framgår av fotot har de nämligen vissa gemensamma intressen ...

Vega-schnauzer

Igår hade Baron och Falstaff återigen besök av en av våra stamgäster, schnauzertiken Vega.

Hundarna trivs mycket bra tillsammans och med varandra, och både Baron och Falstaff är någorlunda artiga värdar. Åtminstone utifrån de umgängesregler som gäller för hundar ...

Vega följde med på kvällens spårträning i Björstorp-skogarna. Liksom de andra hundarna i vårt spårgäng tränade också hon: ett kort spår, med två vinklar och två apporter, och det klarade hon galant.

Läs mera om vår spårövning på Puckos och Hjalmars blogg!

Baron villade bort sig efter andra apporten, men hittade så småningom tillbaka till spåret. Han börjar nog bli en aning disträ ...

Falstaff var överambitiös och ivrig, som vanligt, men med säker känsla för var spårkärnan ligger och översvallande i sin glädje över att få jobba.

Vi har ju inga tävlingsambitioner. Det är bara så oerhört skönt och roligt att komma ut i skogen, något som Baron, Falstaff och Vega helhjärtat och ljudligt instämmer i.

Om hundmat

Jag har förstått att bloggens samtliga besökare är intensivt nyfikna på vad Baron och Falstaff äter. Eller hur?

Baron - kräsen och med en något känslig mage - får Hill´s Sensitive Stomach. Matvraket Falstaff får en version av Nutra Nuggets.

Båda dessa huvudfoder fungerar utmärkt på hundarna. Av allt att döma mår de alldeles förträffligt, och deras magar är i bästa ordning.

Ska sanningen fram kryddas ofta deras torrfoder med smakförhöjande tillsatser: köttfärs, kokt fisk eller något annat smått och gott.

Baron och Falstaff är väl värda att bli lite bortskämda!

Vår aktivitetsbana

På vår klubb har vi en liten "hinder-bana" för hundarna.

Några olika stora cementrör, som de kan krypa igenom eller hoppa över.

En balansbom, med bräder av olika bredd. En plåtbit, som skramlar lite när hundarna går på den. Ett agilitybord, att hoppa upp på eller krypa under.

På fotot är Baron i färd med att ta sig upp och ner för en trappa med genombrutna steg.

Vi tränar gärna hundarna på de här aktivitetshindren. De tycker att det är roligt, och det är bra både som fysisk och som mental träning.

Baron och Falstaff ställs inte inför några svårare prov, men de uppskattar varje form av aktivitet, även om den inte är så krävande eller märkvärdig.

En vargflock

Några gånger om året provas en varningssignal över hela landet, enligt fastställt schema och på en bestämd tid.

När Falstaff hör den väcks något till liv i hans undermedvetna. Han minns den forntid när han var en varg och tillhörde en vargflock (förmodligen som alfahanne ...).

Falstaff besvarar signalen. Han sträcker upp huvudet och utstöter ett tydligt och utdraget ylande:

"Här är jag, mina kamrater i flocken! Hör ni mig? Bra, det gör ni, eftersom ni svarar. Har jakten varit framgångsrik?"

Baron, då? Han skäller lite på sirenerna, men bryr sig inte. Förmodligen har han blivit alltigenom domesticerad ...

(Hunden intill Falstaff som undrar vad han håller på med är vår gäst Vega.)

Våra spårkompisar

Igår träffades vi som tränar spårning med våra hundar.

Det har vi gjort regelbundet, ända sedan vi gick den första spårkursen tillsammans, år 2000.

Baron och Falstaff älskar dessa träffar. Att komma ut i skog och mark, och dessutom arbeta med nosarna: det hör till glädjeämnena i deras liv. Och därmed också i mattes och husses!

Puckos och Hjalmars matte fotograferade och monterade fotona så här bra. De återges med hennes tillåtelse.

Så nu kan ni se, kära bloggbesökare, vilka som har huvudrollerna i vårt härliga SPÅRGÄNG!

Ånglok

Igår gick sommarens sista tur på museijärnvägen mellan Skara och Lundsbrunn.

Baron och Falstaff är väl förtrogna med ånglok och vagnar, även om de tittar förundrat och inte riktigt vet hur de ska placera detta monster i sin tillvaro.

Plingandet vid övergångarna och lokets stånkande irriterar dem en aning.

Det är nog inte så många hundar nuförtiden som - likt Baron och Falstaff - är miljötränade i närheten av "järnhästar" (som ångloken kallades förr i tiden).