Väldoft - eller ...?

Baron och Falstaff har innehållsrika dagar bakom sig.

I onsdags var det stor lögardag, med bad, schamponering och åtföljande pälsvård. Båda hundarna luktade gott, åtminstone för människonäsor.

Två dagar senare hittade Falstaff i skogen något onämnbart och intensivt illaluktande, som han med välbehag rullade sig i. Så blev det förnyat duschande, vilket han inte är så road av.

Igår blev båda hundarna klippta, och är nu rena, fina och välfriserade.

Vi får se hur länge det varar! Här väntar de otåligt vid ytterdörren på en utflykt.

Kanske kan Baron och/eller Falstaff återigen hitta något som luktar gott i hundnosar!

.

Höstsysslor

Tillsammans med Baron och Falstaff höststädar vi trädgården.

Buskar och rosor ska klippas, löv och annat skräp krattas upp och fraktas bort.

Hundarna deltar med livligt intresse.

Baron har tagit på sig rollen som arbetsledare, och övervakar alla mått och steg.

I Falstaff har vi en alldeles egen och självständigt arbetande flistugg. Han gör vad han kan för att pulvrisera kvistar och grenar. På så sätt underlättar han borttransporterna.

Luften är kall och klar, det är så gott som vindstilla.

Under sådana omständigheter är det nästan riktigt roligt med trädgårdsarbete. Det tycker i varje fall Baron och Falstaff.

.

Brittsommar ...

... eller "indiansommar", som det av någon anledning också kallas.

Baron och Falstaff kan nästan dagligen njuta av solsken och någorlunda ljumma vindar.

Den här veckan är vi restriktiva med skogspromenader och spårträning. Älgjakten har börjat och det är inte säkert att alla jägare kan skilja på en älg och en bearded collie.

Men trädgården duger gott. Ännu har inte alla löv fallit, utan sitter kvar på träden i stor och sevärd färgprakt.

Jag vet inte om Baron och Falstaff uppskattar symfonin av höstfärger. För dem räcker det gott att ta till sig solljus. Det skadar inte att de fyller på depåerna av vitamin D.

.

En ramp

Baron och Falstaff har fått ett nytt hjälpmedel: en hopfällbar ramp, som underlättar för dem att komma upp i och ut ur bilen.

I första hand tänker vi på Baron. Hans leder är en aning stela, och vi har märkt att det är med viss möda han hoppar upp i bilen. Att hoppa ut innebär också ett visst slitage.

Utan ramp slinter hundarna lätt på den hala stötfångaren, och det finns risk att de ska göra sig illa.

Redan nu ser vi hur Baron och Falstaff uppskattar den här rampen. Glatt och villigt travar de upp och ned. När de är klara fäller vi lätt ihop rampen och stuvar in den i bilen.

Riktigt smart!

.

Geting

Häromdagen råkade Falstaff ut för en malör: han blev stucken av en geting!

På vår morgonpromenad började han plötsligt fäkta med framtassen mot huvudet och ögonen.

Vi förstod först inte vad det berodde på - försökte han få bort ett strå eller något annat ur pälsen?

Först när vi kom hem såg vi en rejält svullen rodnad över högra ögat.

En stund senare ramlade en geting av hans päls. Han hade tagit den med sig hem!

Någon smärta kände han tydligen inte, och stinget utlöste ingen allergisk reaktion. Svullnaden lade sig också efter några timmar.

Kära Baron och Falstaff - ni får se upp i fortsättningen, och inte sticka nosen i allsköns växtlighet i skog och mark!

.

Välsignade hundar

Den 4 oktober firas S:t Franciskus´ dag. Eftersom den helige Franciskus (bilden) är alla djurs skyddshelgon firar vi då DJURENS DAG.

Varje år blir Baron, Falstaff och flera andra hundar högtidligen välsignade av kyrkan, med följande bön:

Gud, allt som du har gjort är gjort i kärlek och vishet:

räck ut din hand från höjden och välsigna dessa hundar

som du givit oss till hjälp och glädje på vår väg.

Det är ord som passar mycket bra för Baron och Falstaff, som på alla sätt är "till hjälp och glädje på vår väg".

.

Mat och dryck

Baron och Falstaff har ett bordskick som nog lämnar en del övrigt att önska.

De glufsar i sig maten med krasande och smackande. Fast egentligen låter det ganska gott och varför skulle man kräva ett fint sätt av hundar med människors mått? Vi är ju glada att de har god aptit.

En iakttagelse: både Baron och Falstaff äter först sin fasta föda, och de dricker ingenting förrän de har ätit helt färdigt.

Det händer aldrig att de sköljer ner torrfodret med en slurk vatten, eller dricker något mellan tuggorna.

På så sätt renodlar Baron och Falstaff sitt födointag. Inget hattande mellan matskål och vattenskål.

Rejäla avgränsningar. Var sak har sin tid!

.