Om en aktiv promenad

Egentligen är alla Barons och Falstaffs promenader aktiva.

Men numera särskilt på onsdags-kvällarna. Då träffas vi på brukshundklubben och går en två timmars promenad på fält och stigar i skogen.

I år deltar hela 17 ekipage. De flesta hundarna är nya för varandra. Ändå gick allt mycket lugnt och stilla, första gången i onsdags. Inga hundar bråkade utan alla umgicks med varandra städat och belevat.

Vi rastar lite då och då, för lättare träning: platsliggning eller förbipassering. Och så vill vi förstås fika.

Barons och Falstaffs simträning tidigare på dagen satt i benen och huvudet på dem, så de blev en aning trötta. Men som alltid glada över att få komma ut i skog och mark.

En sån vecka!

Det blev som vi tänkte oss och planerade: en innehållsrik vecka för Falstaff och Baron!

De har inte ens hunnit avlägga rapport till bloggens besökare, och det vill inte säga så lite.

Simning, spårträning, aktiv-promenad-kurs på klubben, långa promenader på Axevalla hed (som på fotot) och mycket mera: allt detta tar sin tid.

(Att husse sedan har kämpat med ny dator och nytt operativsystem gör sitt till att vi tillsammans har försummat bloggen. Vi utlovar bättring!)

"Oj, en sån vecka!

Hur ska nånsin en vecka räcka?"

”Äntligen måndag!”

Nu får Falstaff och Baron ta igen sig en stund i vårsolen på gräsmattan.

Det väntar dem en innehållsrik och rolig vecka. På programmet står bland annat simträning på Tassrelax, spårning i Björstorps-skogen och premiär för vårens aktiv-promenad-kurs på brukshundklubben.

Och så förstås sedvanliga promenader, lite småträning och kanske någon cykeltur.

Samt något som inte är så trevligt: applicering av fästinghalsband. Det är tråkigt att det ska behövas, men det skyddar hundarna mot angrepp. Av två onda ting väljer vi det minst onda.

I den här vårvärmen kan vi riktigt tänka oss hur fästingarna laddar för fullt. Fram ur vinterdvalan och upp på grässtrån, och där väntar de tålmodigt på Baron och Falstaff.

Men tji ska de få!!!

Om grannen Baloo

Vi har fått en ny granne: blandrasvalpen Baloo.

Åtta veckor gammal flyttade han in igår, och har idag beundrats av många i kvarteret.

Baron och Falstaff har förstås ännu inte fått träffa honom. De har bara betraktat honom på avstånd med förundran, och hälsat honom välkommen med respektingivande gläfsanden. Det gäller att från allra första början visa vem det är som bestämmer här i området!

Det är också som ville de säga: "Så där hopplöst små har vi aldrig varit! Det ser ju pinsamt löjligt ut! Stackars liten - det är tur att vi aldrig någonsin har varit valpar. Det skulle vi bara inte ha stått ut med!"

Om ett gammalt rådhus

Igår kunde bloggens gäster se att Baron och Falstaff besökte Läckö.

Låt vara att slottet var förminskat till för hundarna rimliga proportioner. Som vännen Frida mycket riktigt har påpekat i en kommentar: modellen av slottet finns på Skogshyddans golfbana i Lidköping.

På samma plats hittade hundarna också det gamla rådhuset, som är en sevärdhet på Nya Stadens torg i Lidköping. Visst gör de sig bra också framför denna förminskade byggnad!

Om turistansvariga i staden vill använda Baron och Falstaff i sin turistreklam går det bra. De kan säkert bli mycket framgångsrika som dragplåster. De ställer gärna upp, naturligtvis mot rejäl ersättning!

Om Läckö slott

Baron och Falstaff följer gärna med när vi besöker sevärdheter, både här i Västergötland och på andra ställen.

Är det slott och herresäten får hundarna emellertid aldrig följa med in. Men utanför brukar det finnas stora parker, och om ägaren är generös får de strosa omkring där med oss.

Som till exempel Läckö slott. Det är inte bara vackert att se på, utan har en välskött park och många möjligheter till långa promenader i omgivningarna.

Nåja, där Falstaff och Baron rastade häromdagen ligger förstås inte det riktiga slottet. Bara en modell som vi hittade på en golfbana utanför Lidköping.

Storleken på "låtsasslottet" är lagom för att hundarna ska komma till sin rätt i förgrunden!

Om vårstämning

Jag tror att Baron och Falstaff känner att det är vår.

De senaste dagarna har de varit mycket vakna och livliga. De har sprungit runt på Axevalla hed, busat i trädgården – och över huvud taget utstrålat glädje och belåtenhet. Ingen märkbar vårtrötthet!

Däremot kan jag inte avgöra om de bryr sig om – eller ens noterar – den växtlighet som börjar spira. Krokusar och snödroppar förnöjer oss människor, men jag tvivlar på att hundarna har något större botaniskt intresse.

Fast vem vet: Falstaff tycks i varje fall undersöka ett bestånd av snödroppar. Vi får följa upp, och se hur han och Baron reagerar för de hästhovar och vitsippor som snart uppenbarar sig.