Om en decimerad flock

Tidigt i morse åkte matte till kyrkomötet i Uppsala.

Och det kom som ett brev på posten: Baron blev sjuk! Samma gamla vanliga symptom: han darrar, ser ynklig ut och gnäller, utan att få någon ro. Hela hans kroppsspråk visar tydligt hur dåligt han mår. Betecknande är också att han vill sitta högt: på ett bord eller upp i husses knä. Idag hoppade han till och med upp på diskbänken.

Det började egentligen redan i går kväll. Matte packade sin väska, och Baron och Falstaff fattade genast: nu tänker hon lämna flocken! Ingen av dem ville äta, inte ens annars så matglade Falstaff.

Nu på eftermiddagen har det gått över. Båda hundarna är fortfarande ”låga”, men de har varit ute på promenad i ösregnet.

Jag tror alltmer att Barons återkommande opasslighet är psykosomatisk, och alltså egentligen har mentala orsaker. När någon för längre tid är borta från flocken blir han deprimerad, och det får fysiska följder. Bara när hela hans flock är samlad känner han sig riktigt harmonisk.

Nåja, han vänjer sig, och matte kommer åter på fredag. Men ingen av hundarna vill idag ställa upp på en bild. Så bloggens gäster får hålla tillgodo med att vila ögonen på höstfägring.

I morgon är vi tillbaka!