Om en aktiv promenad

Egentligen är alla Barons och Falstaffs promenader aktiva.

Men numera särskilt på onsdags-kvällarna. Då träffas vi på brukshundklubben och går en två timmars promenad på fält och stigar i skogen.

I år deltar hela 17 ekipage. De flesta hundarna är nya för varandra. Ändå gick allt mycket lugnt och stilla, första gången i onsdags. Inga hundar bråkade utan alla umgicks med varandra städat och belevat.

Vi rastar lite då och då, för lättare träning: platsliggning eller förbipassering. Och så vill vi förstås fika.

Barons och Falstaffs simträning tidigare på dagen satt i benen och huvudet på dem, så de blev en aning trötta. Men som alltid glada över att få komma ut i skog och mark.

En sån vecka!

Det blev som vi tänkte oss och planerade: en innehållsrik vecka för Falstaff och Baron!

De har inte ens hunnit avlägga rapport till bloggens besökare, och det vill inte säga så lite.

Simning, spårträning, aktiv-promenad-kurs på klubben, långa promenader på Axevalla hed (som på fotot) och mycket mera: allt detta tar sin tid.

(Att husse sedan har kämpat med ny dator och nytt operativsystem gör sitt till att vi tillsammans har försummat bloggen. Vi utlovar bättring!)

"Oj, en sån vecka!

Hur ska nånsin en vecka räcka?"

”Äntligen måndag!”

Nu får Falstaff och Baron ta igen sig en stund i vårsolen på gräsmattan.

Det väntar dem en innehållsrik och rolig vecka. På programmet står bland annat simträning på Tassrelax, spårning i Björstorps-skogen och premiär för vårens aktiv-promenad-kurs på brukshundklubben.

Och så förstås sedvanliga promenader, lite småträning och kanske någon cykeltur.

Samt något som inte är så trevligt: applicering av fästinghalsband. Det är tråkigt att det ska behövas, men det skyddar hundarna mot angrepp. Av två onda ting väljer vi det minst onda.

I den här vårvärmen kan vi riktigt tänka oss hur fästingarna laddar för fullt. Fram ur vinterdvalan och upp på grässtrån, och där väntar de tålmodigt på Baron och Falstaff.

Men tji ska de få!!!

Om grannen Baloo

Vi har fått en ny granne: blandrasvalpen Baloo.

Åtta veckor gammal flyttade han in igår, och har idag beundrats av många i kvarteret.

Baron och Falstaff har förstås ännu inte fått träffa honom. De har bara betraktat honom på avstånd med förundran, och hälsat honom välkommen med respektingivande gläfsanden. Det gäller att från allra första början visa vem det är som bestämmer här i området!

Det är också som ville de säga: "Så där hopplöst små har vi aldrig varit! Det ser ju pinsamt löjligt ut! Stackars liten - det är tur att vi aldrig någonsin har varit valpar. Det skulle vi bara inte ha stått ut med!"

Om ett gammalt rådhus

Igår kunde bloggens gäster se att Baron och Falstaff besökte Läckö.

Låt vara att slottet var förminskat till för hundarna rimliga proportioner. Som vännen Frida mycket riktigt har påpekat i en kommentar: modellen av slottet finns på Skogshyddans golfbana i Lidköping.

På samma plats hittade hundarna också det gamla rådhuset, som är en sevärdhet på Nya Stadens torg i Lidköping. Visst gör de sig bra också framför denna förminskade byggnad!

Om turistansvariga i staden vill använda Baron och Falstaff i sin turistreklam går det bra. De kan säkert bli mycket framgångsrika som dragplåster. De ställer gärna upp, naturligtvis mot rejäl ersättning!

Om Läckö slott

Baron och Falstaff följer gärna med när vi besöker sevärdheter, både här i Västergötland och på andra ställen.

Är det slott och herresäten får hundarna emellertid aldrig följa med in. Men utanför brukar det finnas stora parker, och om ägaren är generös får de strosa omkring där med oss.

Som till exempel Läckö slott. Det är inte bara vackert att se på, utan har en välskött park och många möjligheter till långa promenader i omgivningarna.

Nåja, där Falstaff och Baron rastade häromdagen ligger förstås inte det riktiga slottet. Bara en modell som vi hittade på en golfbana utanför Lidköping.

Storleken på "låtsasslottet" är lagom för att hundarna ska komma till sin rätt i förgrunden!

Om vårstämning

Jag tror att Baron och Falstaff känner att det är vår.

De senaste dagarna har de varit mycket vakna och livliga. De har sprungit runt på Axevalla hed, busat i trädgården – och över huvud taget utstrålat glädje och belåtenhet. Ingen märkbar vårtrötthet!

Däremot kan jag inte avgöra om de bryr sig om – eller ens noterar – den växtlighet som börjar spira. Krokusar och snödroppar förnöjer oss människor, men jag tvivlar på att hundarna har något större botaniskt intresse.

Fast vem vet: Falstaff tycks i varje fall undersöka ett bestånd av snödroppar. Vi får följa upp, och se hur han och Baron reagerar för de hästhovar och vitsippor som snart uppenbarar sig.

Baron säger TACK!

Nu vill Baron gärna framföra sitt ljudliga och hjärtliga TACK till alla som gratulerat honom.

Både till förra veckans nyvunna viltspår-championat och på nioårsdagen i söndags.

I mail, på listor och som kommentarer till bloggen har det influtit lyckönskningar och gratulationer.

TACK, alla snälla hundar och människor som har hört av sig! Det har berett hela vår flock stor glädje.

På den trevliga och innehållsrika aktiv-beardis-sidan har Baron fått en alldeles egen plats i champion-galleriet. Klicka på fliken ”viltspår” och sedan på ”champions”. Se, läs och beundra!

Utsikt över Vänern

Idag har vi varit med Baron och Falstaff på en lång promenad utmed Vänerns strand.

Tillsammans njöt vi av att inandas kall och klar vårluft. Fri sikt, nästan hur långt som helst, och alldeles vindstilla.

På fotot mediterar hundarna över utsikten, till ackompanjemang av intensiv fågelsång. I bakgrunden kan man nästan skymta Kinnekulle.

En högt belägen plats, med utsikt över öppet vatten: det är något som passar Baron och Falstaff.

Flaggan i topp

Barons födelsedag firades igår på vanligt sätt, utan större åthävor.

Grisöron och diverse godsaker hör till. Och så är det förstås allmän och påbjuden flaggdag här hemma. Visst är det något kungligt – förlåt, kejserligt över honom när han hälsar fanan. (Han heter ju Beastly´s Highland Emperor!)

Falstaff blev inte lottlös. Baron som är en generös natur delade gärna med sig till honom av grisöron och godis.

Det är en givmildhet som snart lär återgäldas. Om några veckor fyller nämligen Falstaff år, och då blir rollerna ombytta. Oavsett vem som fyller år: det blir uppvaktning och flaggning för båda!

Baron nio år

Ja, må han leva,
ja, må han leva,
ja, må han leva många lyckliga år!

Javisst ska han leva,
javisst ska han leva,
javisst ska han leva många lyckliga år!

Och när han har levat,
när han har levat,
när han har levat många lyckliga år


Ja, då ska han leva,
då ska han leva,
då ska han leva där änglarna bor!


Käre Baron: GRATTIS på nioårsdagen från matte, husse och ”lillebror” Falstaff

Inget särskilt?

Det finns dagar då det inte händer något speciellt.

Vi går våra promenader med Falstaff och Baron. De får roa sig med lite hopp-och-lek, springa runt och nosa – men det händer inget anmärkningsvärt.

Tror vi, ja! För hundarna är det kanske helt annorlunda. Att det inte är något särskilt på programmet behöver inte betyda att de har tråkigt eller att det är händelselöst.

Deras doftvärld är så mycket rikare än vår. De möter en värld av sensationer under en helt vanlig skogspromenad. För dem rullas en film av händelser upp: allt möjligt som de lägger märke till och noterar med sina känsliga nosar.

Varje enkel promenad är som en tv-serie eller "såpa" för hundarna. Vad har hänt sedan sist? Vem har gått här? Vad ska ske lite längre fram på den här stigen?

Baron och Falstaff väntar med spänning på nästa avsnitt!

I vårsolens glans

Idag har Baron och Falstaff tillbringat en stor del av förmiddagen framför husets ingång.

Det är första gången på länge. Idag lyste vårsolen på dem och de kunde ha det riktigt lugnt och skönt. De älskar att vara där och registrera allt som äger rum. Bilar passerar och människor kommer förbi och hälsar på dem. Det händer något hela tiden.

Det har varit en innehållsrik vecka. Simträning, viltspår, personspår, långa promenader. Så Baron och Falstaff har gjort sig förtjänta av några dagars relativt lugn.

Fast inte så länge till. Snart är de åter vårystra, med benen fulla av spring och hjärnorna motiverade till nya roliga aktiviteter.

STARKT JOBBAT, BARON!

Idag har vår käre Baron – Beastly´s Highland Emperor – tagit sitt tredje första-pris, rörligt viltspårprov. Så här står det i protokollet:

Spårningsförmåga: utmärkt

Tempo: lämpligt

Självständighet: endast stöd från föraren och inget domaringripande

Skottreaktion: godkänd

Provförloppet beskrivs så här av domaren:

”Hunden tar an spåret och spårar hela vägen, med mindre ringningar vid vinkel 2 med återgång och vid vinkel 3. Klarar sedan resten av spåret. Skottprov utan anmärkning.”

STARKT JOBBAT, BARON! Husse och matte är oerhört stolta över dig. Tack för den stora glädje du ALLTID bereder oss!

Och nu, käre Falstaff: du ska nog snart visa att du inte är sämre än storebror ...

Om trädgårdsarbete

Våren innebär mycket som Baron och Falstaff tycker är roligt.

Att hjälpa matte och husse i trädgården hör dit. Buskar och träd ska beskäras, och särskilt Falstaff är ivrig att ta hand om det avfall som ramlar ner på gräsmattan. Han är en mycket effektiv flistugg.

Rabatter ska rensas, och en massa dofter kommer upp i dagen med ogräsens rötter.

Det gäller att hålla noggrann koll på människornas agerande. Vad ska de göra med just den hackan – krattan – sekatören – spaden?

Och så ser de till att ingen obehörig kommer in. Varje förbipasserande hund utsätts för varnande blickar och skall: HÄR HAR NI INTE ATT GÖRA!!! VI JOBBAR!

Baron och Falstaff är således till stor hjälp. Hur skulle vi klara vårbruket utan deras kompetenta insatser?

Om vattenhundar

Under gårdagens tur till Vänerns strand fanns mycket att upptäcka för Baron och Falstaff.

Vattnet visade sig vara fullt drickbart, rentav godare än det som bjuds i deras vattenskålar hemma. För Falstaff erbjöds dessutom en extra dimension genom att han kunde vada och plaska i samma vatten som han också slurpade i sig.

Baron upptäckte något som kanske var hornen på ett Väner-odjur. Vad kunde det vara? Nyfiken men försiktig närmade han sig, men allt eftersom det blev djupare återvände han för säkerhets skull till fast mark.

Han hade säkert redan insett att det bara var en gren som stack upp ovanför ytan. Men det är bäst att undersöka. Man kan ju aldrig veta vad som döljs i vattnet.

Om öppna landskap

”Utsikter för måndagen, Vänerområdet: Minskad molnighet och på dagen ganska soligt. 5 – 10 grader.”

För ovanlig-hetens skull stämde prognosen: det blev en riktig vårdag. Så vad kunde vara bättre än att göra en utflykt med Falstaff och Baron till Vänerstranden.

Solen värmde och fläktarna var friska. Det var lätt att andas och ljuset som det ibland kan vara på våren: lätt dis, som inte skymmer sikten men som mjukar upp alltför skarpt solsken.

Baron och Falstaff ” … trivs bäst i öppna landskap där vindarna får fart, där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart."

En vårdikt

Vårfantasi


Vår Herre måste bestämt vara dum
som likt ett glatt evangelium
med ständig monotoni
upprepar detta slöseri
att erbjuda människorna år efter år
detta enorma som kallas vår.

Han kan väl förstå att vi inte har tid
gå ut i naturen och finna frid,
vi har ju lagstadgad arbetstid.
Det är inte så lätt att rycka sig loss
Men tänk om den inte var avsedd för oss …
Han kanske vill glädja kråkan som skrek
eller hjälpa gäddan med hennes lek.

På våren kanske Vår Herre är vek.
Han tänker på alla små krälande djur
som finns i Vår Herres fria natur.
Naturen behöver ju inte vi.
Vi har ju vår ordnade ekonomi
och utvecklingsbara industri.


Astrid Johansson
Ur diktsamlingen ”Det vackraste”


Jag är säker på att Vår Herre också ägnar sina favorithundar Baron och Falstaff en tanke.

Han vill glädja dem med att deras skål med friskt vatten står i trädgården. Att de får springa på leriga marker och dra in hur mycket grus de vill. Att ljuset inspirerar dem att vakna ännu tidigare.

Att det nu är barmark så att de kan få spåra och träna agility, upplet och sök. Och att de får gå långa promenader i skogen, när matte och husse har med sig fika och engångsgrill.

Om "genomsnittshunden"

Jag läser i tidningen:

”Den genom-snittliga svenska hunden är stockholmare av rasen schäfer eller labrador, bor hos en barnfamilj, heter Ronja eller Bamse och är fem år gammal. Det framgår av statistik från SCB och Svenska kennelklubben.”

Det är inte mycket som stämmer in på Falstaff eller Baron. Men så är de sannerligen inga genomsnittshundar! De är starka personligheter och i allra högsta grad individer med var sina unika egenskaper.

Jag tror inte att de skulle vilja byta plats med någon schäfer eller labrador i Stockholm.

Och framför allt skulle vi aldrig vilja byta Baron eller Falstaff mot någon Bamse eller Ronja.

Om tandsten

På fotot sover en mycket trött Baron.

Så såg det ut hela eftermiddagen igår. Vi behövde nämligen för första gången låta ta bort tandsten på honom.

Tandstenen har sakta men säkert ökat på honom, och för att inte riskera inflammationer i tandköttet var det nu nödvändigt att göra något åt det.

Baron blev förstås sövd och låg i djup dvala medan veterinären rengjorde hans tänder. De är nu vita som på en unghund, och hans andedräkt är varm och behaglig.

Men det tog sin tid för honom att vakna upp. Han var länge riktigt groggy och omtumlad, och hämtade sig först sent på kvällen.

Falstaff visade klok och taktfull hänsyn. Han förstod att det hade hänt något med Baron, som inte alls var sig lik. Därför höll han sig på respektfullt avstånd och var noga med att inte störa eller irritera ”storebror”.

Mera funktionell träning

I funktions-analysen har vi fått många goda råd för att träna Barons och Falstaffs smidighet.

Falstaff får sträcka ut ordentligt genom att stå på bakbenen mot en stor sten. Det är något han gör mycket gärna: han har alltid strävat efter att komma upp sig här i livet!

I den dagliga promenaden tränar båda hundarna cirklar och serpentiner i långsamt tempo, på lätt och mjukt underlag.

Baron och Falstaff är redan mycket rörliga och smidiga. Vi vill ju att de så länge som möjligt ska behålla de goda egenskaperna.

”På en byväg om våren …

… är det lerigt och dant. Men ojojoj, vad det är grant!"

En inte obetydlig del av leriga byvägar tar Baron och Falstaff med sig in. Det hjälper inte hur noggrant vi torkar av deras tassar och magar. Efter hand ramlar allt grus av på golven här i huset. Så daglig sopning är ett måste.

Men det lever vi så gärna med. Hundarna har roligt, och om vi hade prioriterat ett välstädat hem hade vi inte kunnat ha hund. I varje fall inga levnadsglada och friluftsälskande bearded collies.



Mars

Marken sparkar av sig snön
men drar den över sig igen

Isen går upp, lägger sig, går upp
som en som inte kan sova.

(Leif Nylén)

Om apporter

Idag har Falstaff och Baron fått jobba med personspår!

Jag har nämnt det förut: det är något av det roligaste hundarna vet. Och de är duktiga. Falstaff är säker, med nosen i spårkärnan. Han missar sällan någon apport. Om han bara inte hade så bråttom …

Baron är mer eftertänksam, men idag missade han en av apporterna. För ovanlighetens skull var han lite för ivrig.

Nu är hundarna trötta. Deras koncentration och målmedvetenhet är maximal, och då undrar jag inte på att de är lite utmattade.

Att träna spårning är roligt. Det är en spännande aktivitet – också för oss som håller i spårlinan. Och så är det så skönt att komma ut i skogen.

Dessutom är det något som Falstaff och Baron kan hålla på med långt upp i åren. Nosarbete blir de nog aldrig för gamla för.

Om vårtecken

Tillsammans med Falstaff och Baron har vi idag haft en mycket angenäm upplevelse.

Under vår promenad på Axevalla hed både hörde och såg vi SÅNGLÄRKAN slå sina drillar högt i skyn, för första gången i år. Det är ett vårljud, som lämnar hundarna helt oberörda, men som vi människor njuter av.

Dessutom har TOFSVIPAN kommit. Inte heller dess akrobatiska flykt var något som Baron eller Falstaff visade något intresse för.

Hundarna struntar blankt i att våren är på väg. Så länge det finns växtlighet att nosa på och fria ytor att röra sig över är det dem fullkomligt likgiltigt vilken årstid det är.

Så bra vi kompletterar varandra! Själva gläds vi åt fåglarnas aktiviteter i luften, medan Baron och Falstaff ägnar sig åt sådant som är mera jordnära.

Snö-gourmeter

Baron och Falstaff tycker mycket om snö.

Inte bara att springa i, utan kanske allra mest att äta! De passar gärna på att stanna vid någon snödriva och tugga i sig lite av den vita varan.

Snö är kanske för dem som viner är för oss. Inte all snö smakar lika bra. Det beror på lagring, temperatur, mognad. Eller var snön har fallit. Snö i Skövde smakar annorlunda än i Skara.

Baron och Falstaff nosar omsorgsfullt på snödrivorna. De är finsmakare, och om de godkänner doft och smak sätter de i sig några tuggor.

Deras kroppsspråk visar oss vilket betyg de sätter på en viss snömängd. Allt mellan fyndsnö och avskyvärt ingår i deras bedömning.

Om mat-ro

När jag gick valpkurs med Falstaff ville instruktören att vi skulle träna hundarna hemma genom att då och då ta matskålen ifrån dem medan de äter.

Syftet var att förstärka ledarskapet och visa vem som bestämmer.

Jag har aldrig någonsin gjort det! När Baron och Falstaff äter och när de sover ska de vara helt fredade. Då får ingenting störa dem.

Ändå är deras måltider förenade med lite ceremonier. När jag sätter ner deras matskål får de sitta och vänta lite innan de börjar äta. De får inte gå fram förrän det ges tillåtelse: varsågod!

Ibland kan jag tillägga: smaklig måltid!

Om närhet

När jag sitter vid datorn vill Baron gärna vara hos mig.

Han ligger på sin filt, alldeles intill hyllan med cd-skivor. Även om han är nära mig vill han inte komma alltför nära. Skulle jag röra honom går han sin väg!

Det är skönt att ha honom där. Det känns behagligt att han ligger där och snusar, och jag njuter av det. Baron ger mig värme, lugn och trygghet. Jag hoppas att det är ömsesidigt.

Falstaff går inte gärna in i mitt arbetsrum. Det ligger nämligen vägg i vägg med duschrummet, och man vet aldrig: husse kan få för sig att duscha och shamponera honom. Säkrast att stanna i bottenvåningen!

På sätt och vis finns han ändå med på fotot. Cd-boxen med Verdis opera ”Falstaff” står på hyllan. Och det är efter det verket som han har fått sitt namn.

Spår i snön

Nu är snart all snö borta från våra trakter. För den här gången!

Så det är bäst att snarast ge exempel på Falstaffs och Barons framfart i trädgården. Så här såg det ut igår.

Hos alla våra grannar har snön legat vit och orörd. Bara spår efter några matfriande fåglar.

I Barons och Falstaffs trädgård är det tvärtom. Inga småfåglar eller kajor vågar sig dit. Och snön är tätt försedd med spår av tassar.OK