En vårdikt

Vårfantasi


Vår Herre måste bestämt vara dum
som likt ett glatt evangelium
med ständig monotoni
upprepar detta slöseri
att erbjuda människorna år efter år
detta enorma som kallas vår.

Han kan väl förstå att vi inte har tid
gå ut i naturen och finna frid,
vi har ju lagstadgad arbetstid.
Det är inte så lätt att rycka sig loss
Men tänk om den inte var avsedd för oss …
Han kanske vill glädja kråkan som skrek
eller hjälpa gäddan med hennes lek.

På våren kanske Vår Herre är vek.
Han tänker på alla små krälande djur
som finns i Vår Herres fria natur.
Naturen behöver ju inte vi.
Vi har ju vår ordnade ekonomi
och utvecklingsbara industri.


Astrid Johansson
Ur diktsamlingen ”Det vackraste”


Jag är säker på att Vår Herre också ägnar sina favorithundar Baron och Falstaff en tanke.

Han vill glädja dem med att deras skål med friskt vatten står i trädgården. Att de får springa på leriga marker och dra in hur mycket grus de vill. Att ljuset inspirerar dem att vakna ännu tidigare.

Att det nu är barmark så att de kan få spåra och träna agility, upplet och sök. Och att de får gå långa promenader i skogen, när matte och husse har med sig fika och engångsgrill.