Om vattenhundar

Under gårdagens tur till Vänerns strand fanns mycket att upptäcka för Baron och Falstaff.

Vattnet visade sig vara fullt drickbart, rentav godare än det som bjuds i deras vattenskålar hemma. För Falstaff erbjöds dessutom en extra dimension genom att han kunde vada och plaska i samma vatten som han också slurpade i sig.

Baron upptäckte något som kanske var hornen på ett Väner-odjur. Vad kunde det vara? Nyfiken men försiktig närmade han sig, men allt eftersom det blev djupare återvände han för säkerhets skull till fast mark.

Han hade säkert redan insett att det bara var en gren som stack upp ovanför ytan. Men det är bäst att undersöka. Man kan ju aldrig veta vad som döljs i vattnet.