Om en förbudsskylt

Så har vi nu fått en förbudsskylt vid ett av våra ofta frekventerade motionsspår.

Men vad står det egentligen? Får Baron och Falstaff förorena bara de inte är lösa?

Eller får de gärna vara lösa, bara de inte förorenar?

Det står faktiskt så: de får inte var lösa och förorena. Alltså inte både - och.

Fast jag förstår naturligtvis andemeningen, och håller lydigt Baron och Falstaff i tukt och förmaning, i enlighet med skyltens budskap.

Surr i luften?

Nej, Baron och Falstaff spanar inte efter något som surrar i luften.

Inget flygplan eller någon fågel. Det skulle man kunna tro, eftersom de brukar fascineras av luftburna farkoster. Helikoptrar är tydligen särskilt intressanta.

Det är matte som lockar med lite godis, som belöning för något hundarna har presterat. Då gäller det att vara uppmärksam och inte missa godbitarna när tillstånd ges att ta dem.

Om tidningsbud och brevbärare

Det här anslaget fanns avbildat på den roliga sajten tjuvtittat.se

Det satt i en trappuppgång någonstans i Uppsala.

Baron och Falstaff har aldrig stiftat bekantskap med våra tidningsbud, som kommer alldeles för tidigt för att vi och hundarna ska vara vakna.

Däremot har de synnerligen goda relationer till brevbärare, och det lär inte alla hundar ha.

Under den varma årstiden ligger Baron och Falstaff ibland vid brevlådorna. När postbilen kommer piggnar de till och viftar glatt med svansarna. Det händer att våra snälla brevbärare stannar till, hälsar på hundarna och bjuder på lite godis.

Så hos oss är brevbärare inget högriskyrke.

Om schamponering

Idag var det dags igen för något som varken Falstaff eller Baron gillar: bad med schampo-nering.

För hundarna är vatten bra bara till att dricka och att simma i. Inte annars.

De tvekar att gå ut om det regnar alltför ihållande, och särskilt Baron kan gå långa omvägar runt vattenpölar. Han vill inte bli blöt om sina känsliga tassar, något som inte bekymrar Falstaff.

Men att duscha, det hörs ju på namnet: usch! Med husse som gnuggar in hela kroppen med schampo och sprutar öronrens in i öronen!

Nej, det är inte roligt. Men hundarnas belöning efter tålmodigt uthärdat lidande blir var sitt grisöra. Så det får väl gå an!

Inbjudan till lek

Det är nästan alltid Falstaff som bjuder in Baron till hopp-och-lek. Aldrig tvärtom!

Han uppför en krigsdans runt Baron, eller också springer han i full fart rakt mot Baron. Först när han är några meter från viker han av.

Det händer att han "får igång" Baron, och båda hundarna springer ett stycke intill varandra.

Ibland blir Baron trött på honom, drar upp läpparna och visar tänderna, men bara någon enstaka gång har det lett till snabbt övergående bråk.

Oftast struntar Baron i Falstaffs krumbukter och nöjer sig med att betrakta honom med överseende. Man måste ha fördragsamhet med busiga småvalpar!

Om freestyle

Freestyle är en av de grenar av hundsport som Baron och Falstaff aldrig har prövat på.

Inte för att de inte skulle vilja eller kunna. De hade säkert blivit riktigt duktiga. Båda har alla förutsättningar: de är följsamma, glada, charmiga och med en professionell inställning till allt slags arbete.

Men de hade behövt en annan tränare och förare än husse och matte, som inte alls är dansanta och inte på något sätt är lämpliga för freestyle.

Så eftersom jag inte kan visa något foto med Baron och/eller Falstaff i dansens virvlar vill jag i stället tipsa om en alldeles underbar liten film, som visar den skicklige bearded collien Sherlock och hans matte.

Här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=xtsKIId9Cys. Visst är det härligt att se!

Beardisar kan!

Doftsök - eller doft-upplet

Baron och Falstaff samarbetar bra också när de är på jakt efter intressanta lukter.

När Baron har gjort något spännande fynd rusar Falstaff genast dit, som en blixt. (Fel: när Falstaff sätter fart står blixten stilla!) Falstaff tänker: "Käre storebror, tack för att du hittade den här doften åt mig."

Men när Falstaff finner något går Baron sakta och sansat dit. Han tar gärna en liten omväg innan han kommer fram. Han vill inte visa sig alltför angelägen.

Det är som om han ville säga: "Käre lillebror, du ska inte inbilla dig annat än att jag hade hittat den doften själv, på egen hand."

Så visar sig hundarnas olika "personligheter" till och med i en så enkel syssla som att leta upp dofter. Falstaff: ivrig och otålig. Baron: lugn och värdig.

Om ett yrväder

Jag läser med förtjusning serien om Fred Basset och hans hund- och människokontakter.

Ofta finner jag slående paralleller med Baron och Falstaff.

Som här, till exempel. Falstaff far runt som en skållad råtta och Baron - cool som alltid - ser på det hela med milt överseende.

Baron: "Falstaff, lugna ner dig! Försök att uppföra dig på ett sätt som anstår din ålder. Vilken den nu kan vara ..."

Lätt träning

Några glimtar från gårdagens i huvudsak lustbetonade och motivationshöjande träning på Tomtens brukshundklubb med Baron, Falstaff och storpudel-vännerna Ebba och Wilma.

Platsliggning. Som framgår av den oskarpa bilden var hundarna bättre på att hålla sig stilla än husse som höll i kameran ...Bordet. Eftersom vi nu - efter VM i Norge - kan hoppas att bordet gör come-back på tävlingar ville vi återknyta bekantskapen med det. Ett glatt återseende, och som synes inga problem för varken Ebba Storpudel eller Baron.

Vi hann med annat också: linförighet, korvrace, upplet. Baron och Falstaff hör- och synbarligen älskar dessa informella och lättsamma träningspass!

Om löptikar

För tillfället vistas en eller flera löptikar i vårt område.

Baron och Falstaff noterar det förstås. Medan vi tar på oss ytterkläderna för att gå ut med dem väntar de otåligt vid ytterdörren, gnäller och ylar.

Det är ingen måtta på deras ivriga nosande, och de kan stanna länge på en och samma fläck och undersöka den noga.

De krafsar i marken, tuggar och klapprar med tänderna. Baron är mest intresserad - han är nästan inte kontaktbar. Falstaff har inte ro att stanna: han vill vidare.

Men ingen av hundarna är så påverkad att han slutar att äta, vilket lär vara fallet med andra hanhundar.

Nåja, fixeringen vid löptikar är ett visserligen återkommande men ändå övergående obehag.

Spår i snön

Baron och Falstaff spårar utan betänkligheter också när marken är täckt av ett tunt lager snö.

Som på träningen häromdagen: hundarnas nosar jobbar lika säkert som vanligt, och det märks att det är luktsinnet de använder och inte synen.

Vi människor ser spårläggarens avtryck i snön, men det är inget som hundarna förlitar sig på. För dem är det alldeles tillräckligt med doftspåren av en människa.

Men visst är det lite roligare och mer spännande att vara förare i spår på barmark. Där vet bara hundarna var spårläggaren har gått.

Baron och Falstaff tycker att det är lika roligt i snö som på barmark. Huvudsaken är att de får spåra!

Fotboll på tv

Baron och Falstaff är fullkomligt ointresserade av fotboll på tv.

Leka med boll själva - det är en höjdare. Men att titta på när andra gör det - och därtill på tv - det ligger inte för dem.

Fast när matte och husse ser på någon match blir det lugnt och fridfullt för hundarna. Då kan de passa på att ta igen sig och sova en stund framför tv:n, utan att störas av några aktiviteter.

På så sätt blir allas behov och önskemål väl tillgodosedda.

OK

Om kroppsvård

Baron och Falstaff har en något ambi-valent inställning till den ordinarie och regel-bundna kroppsvården.

När korgen med utrustning - kammar, borstar, klotång, tass-salva, med mera - tas fram blänger Baron ogillande på den. Han vet så väl vad som ska ske!

När skötbordet bärs fram sätter sig Falstaff bredvid det och bevakar det. Så snart det har fällts upp hoppar han upp - han vill alltid vara den förste att bli omskött.

Båda hundarna finner sig väl i den stundom omilda och närgångna behandlingen. De har blivit så vana vid kamning, tandborstning och tass-skötsel att det inte utgör något dramatiskt inslag i deras liv.

Efter avslutad genomgång får Baron och Falstaff alltid en belöning: var sitt grisöra!

Den första snön

Det behövs inte särskilt mycket snö för att göra Baron och Falstaff lyckliga.

Det räcker med att marken blir lite pudrad för att de ska bli upprymda. Full fart i snörace, många nya dofter och behaglig kyla för tassarna.

Dessutom minns hundarna från tidigare vintrar hur gott det är att äta snö. Det borde inte vara så nyttigt att få kall substans i magen, men vi har aldrig märkt att de har mått dåligt av det.

Alla håller väl inte med, men Baron och Falstaff önskar sig en lång och snörik vinter.

Att rikligt med snö och kyla ibland ger dem köldkramp och tyngande snöbollar på tassarna - ja, det har de glömt!

z...z...z...

Ni måste faktiskt ursäkta oss idag ...

z...z...z...

... vi är ganska trötta ...

z...z...z...

Vi ses i morgon!

Hej då! Baron och Falstaff

En skogsstol

Vilka fynd man kan göra i skogen!

Intill motionsspåret hittade vi en liten trästol. Mycket liten, men händigt utformad och försedd med fyra ben och ett ordentligt ryggstöd.

Baron betraktar den förundrad. Kanske han - liksom vi - undrar vem den är avsedd för. Den är så liten att en människa knappast kan sitta på den. Det finns kanske gåtfulla väsen i skogen som har ställt dit den och som använder den.

Det får bli en gåta. Men om man som vi aldrig hittar någon svamp får man nöja sig med en och annan fabricerad överraskning.

Söndag morgon

Det är söndag morgon. Fyra - fem minusgrader. Frost på marken. Soluppgång. Vindstilla. Klar luft. Ingen trafik.

Alla sover. Utom Baron och Falstaff.

En sådan morgon älskar de. Med matte och husse går de på långpromenad. Fyllda av livslust och upptäckarglädje går de alt. småspringer alt. rusar över fält och på skogsstigar.

De formligen utstrålar lycka och glädje.

Livet är fullt av söndagsmorgnar!

Om konstigheter

Mycket bisarrt och motbjudande har rapporterats om hundar på senaste tiden.

Jag ser en video om hundar som får lära sig att härma sina människor i att säga ord och meningar som "run around", "hello" och "I love my mama".

Eller jag läser om hur rådande perukmode anpassas till hundar: www.ruthreginawigs.com/.

Det skulle aldrig falla oss in att försöka lära Baron och Falstaff något som strider mot deras natur. Eller göra något som förlöjligar dem.

De är HUNDAR, och en hund är en hund. Inte en människa med svans och fyra ben.

Baron och Falstaff har sin värdighet, sin personlighet och sin integritet. Det är vi rädda om!

Om BORDET

Bordet är tillbaka i agilityn!

Jag läser ett reportage i tidskriften Brukshunden om agility-VM i Norge:

"Bordet gjorde en comeback under VM och fanns med i samtliga lagagilitylopp."

Ingen kan hälsa detta med större glädje än Baron. Bordet var alltid hans favorithinder, där det aldrig blev fel. Vigt hoppade han upp på det, kastade sig ner och låg snällt kvar tills han fick tillåtelse att fortsätta. Och husse fick en välbehövlig andhämtningspaus.

Så välkommen tillbaka, kära bord! Om något hinder ska bort bör det vara slalom.

En aktivitetsdag

Några glimtar (foto: Ulf Söderberg) från aktiviteterna på Tomtens brukshundklubb härom dagen:

Platsliggning - nåja, hundarna hade dispens från "liggning" på det kalla gräset. "Sittning" godkändes också.

Sick-sack - Daisy går fint mellan Wilma och Baron.

Agility - Falstaff klättrar målmedvetet över A-et.

Vänskap - Baron fjäskar för Daisy.

Jovisst, vi fikade också, även om det inte finns dokumenterat ...

Vintertecken

Flera morgnar har det nu varit några minusgrader.

Vattenpölarna är täckta av en tunn ishinna. Baron och Falstaff kommer lätt åt det under-liggande kalla och friska vattnet genom att skrapa på isen och slicka i sig vattnet.

Det är som ett drinkrecept för hundar: "On the rocks" - isbitar och vatten, kryddat med höstlöv.

Det är inte bara kylan som förebådar vintern. När vi tränade agility och lydnad igår på Tomtens brukshundklubb kunde man - med lite god vilja - urskilja några snöflingor i regnet.

Ännu en vintrig association: för Baron och Falstaff var det rena julafton att få träna, leka och busa tillsammans med tjejkompisarna Ebba, Wilma och Daisy.

Om lampan Baron

Jag ser i en reklam-broschyr att det finns en serie lampor som heter Baron.

Det är både "Baron golvlampa" och "Baron bordslampa". För all del: de ser rätt trevliga ut, och jag kan förstå att man väljer ett säljande namn som Baron. Han utstrålar sannerligen "rätt ljus".

Men inte liknar hunden Baron en lampa - jämför bilderna! När jag så ser att det är lågenergilampor tycker jag att det passar ännu sämre.

Visserligen händer det att Baron utvecklar låg energi, men det är inte så ofta utmärkande för honom.

Spår i höstsol

Barons och Falstaffs helg har innehållit sol, kyla, och rikligt med intag av frisk luft.

Spårträning var en av ingredienserna, och nu är hundarna i högform. Om det finns något som heter spårglädje så är det just det som de visade.

Falstaff är som alltid målmedveten och tvekar inte: levererar stolt apporterna och har nosen i spårkärnan. Han är inte lätt att fotografera, men jag lovar: han finns någonstans på bilden!

Också Baron var koncentrerad och nu i helgen visade han ingen tveksamhet eller distraktion. Han jobbade utmärkt och med hög svansföring.

Det var kanske det härliga höstvädret som inspirerade hundarna till bra arbetsinsatser.

Om halloween

Baron och Falstaff har inga särskilda känslor för halloween-helgen.

Vi avstår själva från att bidra med kusligheter och hemskheter. Och de spöken vi möter eller som ringer på dörren är inget som skrämmer hundarna.

Inte ens en stor skräck-injagande spindel är något som oroar dem. Falstaff nosar förstrött på den, och Baron vänder inte ens på huvudet när den kryper på honom.

Hundarna genomskådar direkt dem som är utklädda och har masker. Att spindeln bara är av plast fattar de genast.

Nej, Halloween är inget som intresserar hundarna. Men föralldel: om människor vill tramsa och fåna sig så får de väl göra det!

In memoriam

Adam Amigo Björne

Chester Cesar Crassie

Daisy Dixie Edna

Emma Emma Frasse Gizzmo

Goliath Herman Ida

Kandy Kickan Lina

Madicken Milton Noa

Ockra Rick Sally

Sigge Tom Trixie

Uffe Winston Ärtan

... och många andra av våra vänner under åren som nu är borta. Vi minns er - och ni lever i våra hjärtan!

Baron och Falstaff

"You think there will be no dogs in heaven? I tell you, they will be there before any of us." (R.L. Stevenson)

Två "energigivare"

Jag läser på ett mjölkpaket:

"Känner du någon som du blir väldigt glad av att vara med? Som du mår extra bra av att träffa, blir pigg av och känner dig trygg med? Då är det säkert en energigivare.

Vissa har en speciell förmåga att ge kraft till andra och få dem att må bra. Man brukar säga att de har karisma eller positiv utstrålning."

Vilken träffande beskrivning av Baron och Falstaff: karismatiska, och med positiv utstrålning.

Låt oss nu bara hoppas att de, som får oss att må så bra, också får positiv energi tillbaka!