Godis

Hundar gillar godis, och Baron och Falstaff är inga undantag.

Det ska förstås vara nyttiga och hundanpassade godbitar, till belöning eller uppmuntran.

Det gör inte saken sämre om godiset ligger i elegant lyxförpackning. Och visst är det kul när att läckerbitarna är skojigt utformande.

Men varken Baron eller Falstaff ser till utanverket. Det kvittar dem lika om det är presentförpackat eller förvaras i en snusdosa.

Huvudsaken är naturligtvis att det smakar gott!

.

Utsikter

Jag tror inte att Baron och Falstaff är så mycket för att beundra utsikter.

Att en klar dag se ut över ett vidsträckt område från en lämplig höjd - är det något som hundarna uppskattar? Knappast.

Häromdagen for vi längs Billingen och såg ut över Hornborgasjön, med Mösseberg på avstånd till vänster och Kinnekulle till höger.

Det är nog en skönhetsupplevelse som Baron och Falstaff inte sätter så stort värde på.

Särskilt inte när fri sikt - som på fotot - hindras av ett trästaket ...

.

Livfullt

I veckan har Baron och Falstaff haft besök av sin schnauzerkompis Vega.

Det livar alltid upp dem. Hon är bra på att hålla igång, särskilt Falstaff.

Vega och Falstaff dansar runt i trädgården, lyckliga över att få rasa ut och busa med varandra.

Baron deltar inte i deras övningar. Med ålderns rätt nöjer han sig med att betrakta ungdomarna med milt överseende. Men han ser till att övningarna aldrig går över styr.

Blir det alltför livfullt dämpar han dem och lugnar ner dem med auktoritet och polisiär mildhet.

.

Nybadade

Idag har Baron och Falstaff badats och schamponerats.

Syns det? Nä, det förstås. Ett foto kan inte förmedla den väldoft som hundarna utstrålar, och inte heller skönheten i deras nyduschade pälsar.

Nåja, väldoft? Jag tror inte att Baron eller Falstaff uppskattar att lukta schampo.

Men proceduren är lyckligt överstökad, och det dröjer inte länge förrän de har återtagit sin riktiga lukt.

Till deras egen och hundkompisarnas belåtenhet.

.

Whisky

Varken Baron eller Falstaff bryr sig om att njuta av alla de många blommande rosorna i vår trädgård.

För hundarna är de bara växter, att likställa med buskar, häck och äppelträd.

På bilden ser det ut som om Falstaff intresserar sig för den ros som heter Whisky.

Det kan inte bero på att namnet hos honom väcker någon form av associationer. Hur skulle det kunna göra det?

Det är bara det att han - liksom Baron - ibland råkar passera just den rosen.

.

Omvårdnad

Att dona med Baron och Falstaff är alltid lika roligt och välgörande.

Möjligheterna är obegränsade. Vad hundarna själva tycker är beroende av vad vi gör med dem.

Den regelbundna pälsvården är inte så uppskattad.

Annat är det med massage! Då njuter de, och det märks påtagligt vilken nytta det gör.

Eftersom Barons ögon lätt blir torra och irriterade behandlar vi nu med Tears Naturale, ett tårsubstitut som liknar den naturliga tårvätskan.

Att droppa i hans ögon är inget som besvärar honom.

Falstaff har inga problem med ögonen. Så han får nöja sig med att nyfiket betrakta hur "storebror" Baron behandlas.

.

Röda bär

Nu är trädgårdens vinbär nästan mogna. Det gick att plocka några - lagom att baka i muffins.

Egentligen är det underligt att de röda vinbären klarar sig. Det är nämligen omkring den busken som Falstaff har gjort sina utgrävningar, vilket har till följd att vinbärsbusken nästan ser ut att sväva fritt i luften.

Baron har aldrig gett prov på några betydande anlag i grävningskonst. Varma dagar nöjer han sig med skuggiga platser, och har inget behov av att söka svalka i jorden.

Men både Baron och Falstaff har en förkärlek för de röda vinbären - inte de svarta.

De äter inte av bären. Kanske tycker de att den röda färgen ser gladare ut!

.

Lyssnare

"Många vill ha någon de kan tala med om allt - som regel skaffar de hund."

Så lyder en av Stig Johanssons aforismer.

Baron och Falstaff är utomordentligt goda och uppmärksamma lyssnare. Se bara på bilden: öronen är på helspänn, och de anstränger sig att förstå.

Det är lätt att tala med dem om allting, utan att de avbryter.

Men det är inte nödvändigt att prata. Det går också alldeles utmärkt att vara tyst tillsammans med dem.

Baron och Falstaff är oftast tysta själva och faller oss sällan i talet.

Men nog händer det att de visar sig ha ljud i skällan!

.

Teckenspråk

Så här ser det ut, tecknet för HUND, i de dövas teckenspråk.

Beskrivningen lyder så här, enligt Svenskt teckenspråkslexikon:

"Flata handen, nedåtriktad och inåtvänd, upprepade kontakter med benet."

Det är bra att kunna. Nu gäller det bara att lära sig hur man tecknar hundarnas namn, BARON och FALSTAFF. Gärna också rasen, BEARDED COLLIE.

Också det blir en nyttig kunskap.

Det vore roligt att kunna presentera Baron och Falstaff, också för dem som kommunicerar med hjälp av teckenspråk.





.

"Små grodorna ..."

Grodor lär vara "lustiga att se".

Men det tycker varken Baron eller Falstaff.

Åtminstone inte när det studsar en groda framför dem. Hundarna verkar inte särskilt roade - bara likgiltiga.

"Ej öron, ej öron, ej svansar hava de ..."

Varelser som - i motsats till hundar - varken har öron eller svansar är inget att bry sig om. Sen må de hoppa aldrig så mycket.

Alltså fortsätter Baron och Falstaff sin promenad med värdighet.

.

En föreställning i repris

Ännu ett intensivt åskväder med tillhörande ösregn (38 mm på några timmar) har dragit över oss.

Baron och Falstaff intog sina platser på första radens fond (uterummet på andra våningen), och betraktade skådespelet.

Men efter en stund tröttnade de. Förmodligen börjar de tycka att det är enahanda och tjatigt.

Eftersom det var sent på kvällen gick de och lade sig. Deras kvällspromenad var ju redan avklarad.

Om åskan kommer tillbaka i kväll tror jag inte att de bryr sig. Baron och Falstaff vet redan vad de behöver veta om åskväder. Ytterligare kunskaper om denna företeelse anser de säkert som överflödiga.

.

Åska

Gårdagen blev dramatisk för Baron och Falstaff.

Ett intensivt åskväder drog förbi, med massor av blixt och dunder och ett veritabelt skyfall: 30 mm på några timmar!

Fascinerade upplevde vi skådespelet. Hundarna iakttog uppmärksamt hur vädrets makter hänsynslöst drog över oss.

Men vi hade tur, och kunde hålla oss inomhus i säkerhet hela tiden.

Baron och Falstaff skällde ilsket på oväsendet. Och de hade framgång: efter några timmar hade de lyckats "skälla bort" ovädret!

.