Vår kära vän Frida är borta. Idag på sin 26-årsdag insomnade hon lugnt och stilla, med sina nära och kära vid sin sida.Vi lärde känna henne på vår brukshundklubb för mer än tio år sedan. Otaliga är de tillfällen när vi sedan har tränat och tävlat agility tillsammans, i en alltid lika glad gemenskap och samvaro.
När husses knä satte stopp för fortsatt tävlande med vår Baron var det Frida som tog hand om honom och tävlade med honom.
Fridas ödmjukhet, värme och kunskap och den tillgivenhet och det förtroende som Baron visade henne gjorde dem till ett härligt ekipage.
Tack, kära Frida. För alltid ska du leva i våra minnen och tankar.
Det liv är icke längst som längst har varat.
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, vilken mest har sparat.
Nej, den är rikast som har givit mest.
Naima Jakobsson
7 kommentarer:
Kära Beardis-ligan,
så fint ni skrivet. Så sant.
kram från Puckhjalls
Vad orättvist livet är ibland - så ung med så mycket kvar att ge av livet...
Kände inte Frida men läste hennes blogg med jämna mellanrum...
Så otroligt sorgligt! Jag träffade bara Frida och hennes Fluffbollar en gång när hustrun och jag planerade för ett framtida sheltie-köp. Jättefina hundar och matte.
Lars
Everything went from bad to worse, money never changed a thing
Death kept following, tracking us down, at least I heard the bluebird sing
(B. Dylan: Up To Me)
En ängel kom.
Log och vände om
Hon kommer alltid finnas i våran minnen som en ljuspunkt
Visst är det fruktansvärt sorgligt! Men hon kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan!
Kram
Vad fruktansvärt tråkigt.Beklagar sorgen.Kommer ihåg när jag pratade sist med er,Baron och Frida rävlade den dagen.
Tänker på er.
Mvh Elin Gilenmyr.(med sheltien Mascot.)
.....kram....
Kathi
Skicka en kommentar