Omstart

Nu är Baron och Falstaff "back in business" igen! Som framgår av fotot väntar de otåligt på att bli omskrivna igen.

Det går inte längre att avstå från att berätta om deras vardag. All uppmuntran och alla glada tillrop från bloggens snälla besökare måste också belönas.

Så välkomna åter att följa hundarnas liv och leverne. Här berättas om stort och smått - att hitta ämnen för inlägg är aldrig svårt med två sådana hundar som Baron och Falstaff. De inspirerar ständigt till rapporter.

Att dela med sig av den dagliga samvaron med hundarna känns som ett måste! Nästan som ett privilegium ...

Punkt - eller time-out

Nu är det nog dags att sätta punkt för Barons och Falstaffs blogg. Eller åtminstone ta time-out.

I över femhundra inlägg har hundarnas liv i helg och söcken beskrivits. Mest har det varit glädjeämnen - och de är många! - men också lite funderingar över livet på fyra tassar. (Förlåt, åtta tassar blir det ju...)

Men nu får rapporteringen ligga nere, åtminstone tills vidare. Inte så att det saknas ämnen. Nej, varje dag med hundarna är innehållsrik, stimulerande och givande. Att berätta om Baron och Falstaff och deras liv och leverne är dessutom bara roligt.

Så vem vet. När skrivarlusten blir mig övermäktig får jag återkomma, förr eller senare.

Varmt tack, alla kända och okända vänner och gäster i bloggen, för era besök, uppmuntrande tillrop och intressanta kommentarer.

Stand by, tills vi är tillbaka!

Om Djurens Dag

Jag såg en tv-reklam igår, där man ställde följande fråga: vilken dag är det den 4 oktober?

Alternativen var: Barnens Dag, Djurens Dag eller Börje Salmings Dag.

Baron och Falstaff vet: den 4 oktober är Sankt Franciscus dag. Och eftersom han är alla djurs skyddshelgon firas den dagen i kyrkan som Djurens Dag.

Det skedde med en liten ceremoni utanför katolska kyrkan i Skövde.

Pater Adam bad:

Gud, räck ut din hand från höjden och välsigna dessa djur, som du givit oss till hjälp och glädje på vår väg.

Baron, Falstaff och de andra hundarna mottog andaktsfullt välsignelse och bestänkning med vigvatten, utan att bråka eller skälla. De var med all rätt tagna av stundens allvar!

Om anonyma hundar

"På nätet märker ingen att jag är en hund", formulerade sig två hundar i Peter Steiners klassiska skämtteckning från år 1993.

Baron och Falstaff är aldrig anonyma, varken på Internet eller någon annanstans.

Särskilt inte här på nätet, i deras egen blogg. Här framträder de fullt öppet, med namns nämnande och med (nästan) full insyn för bloggens alla besökare.

Var och en kan dessutom konstatera att de verkligen är hundar.

Men visst är det en rolig teckning!

Att leta svamp

Dumt nog har vi aldrig lärt Baron och Falstaff att leta svamp.

Det hade vi haft stor glädje av. Med deras fallenhet för nosarbete hade det varit en nyttig och trevlig aktivitet. När vi ändå är så mycket ute i skogarna hade de fått ännu en riktigt givande sysselsättning.

Dessutom hade hundarna på ett utmärkt sätt kompletterat matte och husse: vi hittar nämligen aldrig någon svamp! I varje fall inte någon som går att äta.

Baron har åtminstone funnit flugsvampar. Och Falstaff studerar intresserat kantareller och champinjoner.

På burk!

Om att släpa ...

Falstaff har alltid roat sig med att släpa på pinnar av olika storlek.

Det gör han fortfarande. Nästan varje skogspromenad hittar han någon träbit som han bär på ett tag och sen byter ut mot en annan.

Syftet är oklart. Baron ägnar sig numera sällan åt sådana barnsligheter. Att dra på pinnar är något som Falstaff får syssla med. Och flitiga myror ...

Jag citerar en liten vers av skalden Holmberg ur dagens DN:

Vid stacken

Intill sitt stickiga logi

drar myran på ett strå.

Vad rör sig i dess fantasi?

Vad tänker myror på?

Den frågan tycks den skita i.

Ack, myrors djuppsykologi

är knepig att förstå.

Inte heller hundars djuppsykologi är alltid så lätt att begripa sig på.

Om dominans

Jag får ofta frågan: är det Baron eller Falstaff som är Ledaren?

Eller också: Baron är äldst, så det är väl han som är Dominant och bestämmer!

Jag kan bara svara: ingen av hundarna är ledare, och ingen av dem verkar ha någon lust att dominera över den andre.

Båda hundarna är jämställda. Ingen har högre rang än den andre. De umgås förtroligt, vänskapligt, utan konflikter.

Anders Hallgren skriver om begreppet ledarskap. Han vill helst byta ut det mot lärarskap. Det stämmer bra med Baron och Falstaff. De lär varandra, och lär av varandra.

För oss känns det gamla hierarkiska tänkandet med rangordning mellan individer i en flock irrelevant. Det går inte att tänka i de kategorierna. Det är snarare jämställdhet som karakteriserar umgänget mellan Baron och Falstaff.