Om en reducerad flock

Den här veckan har matte varit bortrest. Hundarna och jag körde henne till Skövde redan i söndags, och sedan dess har vi fått klara oss själva.

Och visst har det gått. Det största bekymret var förstås att Baron blev kortvarigt opasslig i måndags. Men båda hundarna har ätit och sovit bra. Vi har varit på brukshundklubben i Skara och tränat, och igår åkte vi ut till Händene-skogen och roade oss bland annat med ganska långa spår. Där har vi varit idag också, men utan spårande.

Men det har märkts mycket tydligt att den vanliga inre kretsen av flocken inte har varit fulltalig. Baron och Falstaff har varit märkbart loja och håglösa. Det är som om ingenting var riktigt roligt när det saknas en medlem i flocken.



Mest har de legat och vilat, och när de är inaktiva längre stunder uppsöker de gärna sina favoritplatser. Falstaff längst in bakom soffan - där är han omsluten och trygg. Baron hoppar upp i husses (obäddade!) säng - där är mjukt och gott om plats.

Ikväll hämtar vi matte vid tåget i Skövde, och ordningen och glädjen blir återställd!