Ett boktips

Idag vill jag dela med mig lite läsglädje, en alldeles ny hundbok: “Hundessäer - sista skriket från vildmarken” av Emily von Sydow.

Den handlar om hennes liv bland hundar, hundälskare och hundhatare, och består av en samling mycket roliga och tänkvärda kåserier om hundar.

Ibland kan jag nästan tycka att boken handlar om Baron och Falstaff. Så träffande beskrivs hundarna och deras relationer.

"Våra hundar, kanske för att de lever i flock hemma, är relativt ointresserade av att umgås med artfränder och människor när de är ute i naturen. Det finns djur de tycker ganska illa om, för att de aldrig växer upp till mogna varelser med sansade rörelsemönster. Rent allmänt tycks hundarna läsa av varandras beteendee mer i rörelsemönster än i lukter."

Eller boken kanske rentav handlar om mig själv:

“I varje natursceneri placerar jag hundar, tänker att här skulle jag kunna släppa dem, och i den lunden skulle vi dra oss upp bort ifrån vägen, på dessa klippor skulle de slipa ner sina klor. Varje damm, varje fält och skogsdunge blir i mitt synfält omvandlat till områden för vandringar med hundar.”

En mycket annorlunda hundbok.

Om slagkraftig reklam

Nästa helg, den 8-9 september, arrangeras expon Häst & Hund i Skaraborg.

Tibro är platsen, och under två dagar blir det rasparader, hunduppvisningar och mycket annat.

En affisch om evenemanget har distribuerats över hela länet. Titta noga på den. Mycket noga! Gärna med förstoringsglas. För överst till vänster finns ett frimärksstort foto av en hund som elegant hoppar över ett agilityhinder.

Men vänta nu ... Det är ju en bearded collie! Javisst, och inte vilken beardis som helst: det är BARON!

Fotot togs av vännen Calle Svensson på en tävling för två år sedan. Eftersom det är nästan omöjligt att urskilja det på affischen får bloggens besökare det här i full version.

Det är klokt av arrangörerna att använda Baron som reklam. En så berömd och välkänd hund måste dra mängder med besökare till expon!

Lika många som Leif "Loket" Olsson!

Om ett träningspass

Igår fick Baron och Falstaff en omväxlande träning av lydnad, upplet och agility på Tomtens brukshundklubb.

Falstaff är något lugnare nu på agility-banan, och igår var han riktigt duktig. Det återstår mycket innan han är tävlingsmogen, och det ser tyvärr ut som om Barons sega slalom har smittat av sig på honom. Men glädjen är det inget fel på!

Baron tränade försiktig agility, men hans specialitet är upplet. Det är dessutom ett arbete som passar hans ålder bättre. Han är lugn, uthållig, men en aning osystematisk i sitt nosande. Han ger sig inte förrän han har letat upp apporterna och levererat dem.

Som vanligt trivdes vi mycket bra med våra träningskompisar. Alla hundarna belönas förstås också med lite hopp-och-lek ...

Om en aktiv promenad

Falstaff och Baron har - liksom vi själva - otåligt väntat på de "aktiverade promenaderna" på vår klubb.

Igår var det dags för den första vandringen. Vi gav oss iväg omgivna av mörkblå åskmoln på himlen och blixt och dunder alldeles innan vi startade.

Loffe, July, Snobben, Disa - och så förstås Baron och Falstaff. Vi blir fler nästa gång, för många deltagare skrämdes nog bort av hotfulla väderutsikter.

Genom skogar och över fält - inte en regndroppe! Hundarna klarade med glädje promenad, träning av förbipassering och platsliggning utan större möda.

Om badplatser

Baron och Falstaff gillar öppna vyer, landskap och utsikt över vatten.

Allra bäst tycker de om kusten och att springa omkring på klipporna vid havet.

Men i brist på det får de hålla tillgodo med någon av de talrika sjöarna i vårt närområde. Hundarna är lyckligt lottade: vi bor i något som sägs vara den insjörikaste trakten i landet.

Enligt allemansrätten får de också bada - bara inte på de allmänna badplatserna. Det här är vad som gäller:

"Generellt har man rätt att vistas och bada med hund överallt där det inte är uttryckligen förbjudet. Varken markägaren eller någon annan får hindra människor från att vistas och bada med sin hund. Om en markägare vill utestänga hundar, dvs delvis upphäva allemansrätten, måste han/hon göra badplatsen till en allmän badplats och uppfylla de krav som då ställs på vattenprovtagning, skyltning, livräddningsutrustning mm."

Baron och Falstaff förklarar sig nöjda med detta!

Om en agilitytävling

På lördagen åkte vi till Tibros agilitytävling.

Varken Baron eller Falstaff tävlar. Baron vill vi skona: hans gamla skada gör sig påmind, och vi måste vara försiktiga med honom. Falstaff är ännu inte tävlingsmogen: det går ju inte att ta ALLA hinder på EN GÅNG, samtidigt, och i den ordning han bestämmer!

Fast vi kan inte hålla oss borta från tävlingarna. Alla underbara människor och deras lika härliga hundar, som vi har lärt känna under årens lopp - dem vill vi fortsätta att träffa!

Men det är också roligt att vara med, från "ringside"! Att heja på våra klubbkompisar och alla andra vi känner, att gratulera dem och att glädjas åt deras framgångar och lyckade resultat.

Både vi och hundarna älskar dessa tävlingar. Vi tänker fortsätta att vara ivrigt påhejande supporters också i fortsättningen!

P.S. Kolla fotot! Synd att bordet inte längre ingår! Det var alltid Barons bästa och säkraste hinder. Kunde man inte ta bort slalom i stället???

Vad Falstaff beträffar: går det inte att göra en speciell klass med bara tunnlar och säcken???

Om högsommarvärme

Baron och Falstaff låter hälsa: idag orkar vi inte agera eller posera på bloggen!

Det är inte mycket annat hundarna orkar. Värmen är fuktig och tryckande. Det känns som om vi bor i Amazonas djungler eller i någon brasiliansk regnskog!

Så Baron och Falstaff nöjer sig med att slappa i trädgården. De kommer igen med aktiviteter när det har blivit lite mänskligare - förlåt, hundligare heter det - väderförhållanden.

Hej då!

Om nya bollar

Baron och Falstaff har fått var sin nya leksak: bollar!

Nåja, "var sin" - det är upp till dem själva att bestämma. För tillfället går det inte att avgöra vilken boll som tillhör vilken hund. Det växlar hela tiden.

Bollarna sägs vara handsydda och vara av "official weight and size". De är alltså inte annorlunda än de bollar som Zlatan och Johan Elmander någorlunda framgångsrikt hanterar. Men så kostade de också tjugo kronor styck!

Fast så här långt är hundarnas entusiasm måttlig, som framgår av fotot. Värme och hög luftfuktighet inskränker märkbart deras leklust.

Men så småningom blir det nog fart på Baron och Falstaff. Och då lär bollarnas livslängd bli begränsad.

Bollar är inte bara till för att leka med: de är bra att tugga på också!

Mera simträning

Falstaff och Baron har idag varit och simtränat på Tassrelax.

Det går undan i bassängen, och alla foton blev skamligt oskarpa. Men här är det svängar, raksträckor och cirklar i högsta fart. Inte alltid så lätt att hänga med för en fotograf med en enkel kompaktkamera.

Som vanligt: nyttigt och roligt! Hundarna skakar och skäller av förväntan innan de får ta bassängen i besittning.

Vi vet inte hur det blir med fortsättningen. Priset för varje träningspass har tyvärr höjts, och vi är osäkra på hur vi får råd att fortsätta. På något sätt får vi försöka lösa det, eftersom det är så ytterst välgörande för Baron och Falstaff.

Och att de dessutom älskar det!

Om en kyrksam hund

Baron och Falstaff följer sällan med till kyrkan. Med undantag för den årliga välsignelsen på S. Franciskus dag är de nog inte heller särskilt välkomna.

Annat var det på 1700-talet med Carl von Linnés hund Pompe (jo, den hette så, liksom Karl XII:s berömda hund).

Så här berättas det:

Pompe följde sin husse vart denne gick och även i kyrkan. Där stannade de vanligen en timme, men om Linné tyckte att prästen predikade alltför länge gick han sin väg, naturligtvis åtföljd av hunden.

Hunden vande sig vid detta, och slutligen begav den sig till kyrkan också på egen hand, även om Linné själv inte hade tillfälle att gå dit.

När det led mot den tid då Linné brukade gå steg hunden med framtassarna upp mot bänkkanten, hoppade ut med ett skall och begav sig hem igen.

Prästen gillade inte detta, men när han beklagade sig för Linné svarade denne att predikningarna var för långa. Till och med de oskäliga djuren gick ju sin väg!

Om en cirkus

Cirkusen är på väg!

Det kungörs nu i dagarna på hundratals affischer runt om i stan.

Men för Baron och Falstaff blir det ingen föreställning. De har inte fått inbjudan att bevista någon föreställning, och inte heller är de engagerade som artister.

Fast lyktstolpen där reklamskylten sitter kan vara värd en undersökning. Jodå, den duger att kissa på!

Om sortering av sopor

Jag läser i tidningen: "Den 10-åriga australiska kelpietiken Bossan är dresserad att sortera sopor. Här visar hon upp sina färdigheter ..."

Baron och Falstaff har aldrig fått lära sig sopsortering. Det hade de naturligtvis lätt kunnat göra.

Men jag är glad att vi inte har lärt dem. För här där vi bor växlar modet vad som gäller för soporna.

Ett år ska man inte sopsortera alls. Nästa år ska man separera våta och torra sopor. Nästa år gäller brännbart och inte brännbart. Nästa år får man inte slänga kattsand, dammsugarpåsar, mjölkpaket och kartonger. Och så vidare ...

Falstaff och Baron vägrar att hänga med i kommunens och återvinningsföretagets olika nycker, så de struntar i att skilja på diverse sopsorter.

De vänder nosarna bort från meningslösa och till intet förpliktigande containers. Som ändå hämtas upp och blandas i en och samma sopbil ...

Rena skojet. Bra, Baron och Falstaff. Ni har genomskådat bluffen!

Om sjöutsikt

Baron och Falstaff har alltid gillat närhet till vatten.

Inte alltid att befinna sig i vatten, men liksom vi gläds de åt friska sjövindar, klar luft och fri sikt.

Vi gjorde en dagsutflykt till Hjo, och passade på att vandra en god stund längs Vätterns strand. Hundarna var inte särskilt angelägna att hoppa i sjön: vattnet såg kallt och ogästvänligt ut för dagen och vinden var kylig.

Baron och Falstaff uppskattar sjö och hav. Men helst från land!

Om en sommaridyll

Herrtorps Qvarn heter en idyll som vi besöker med Baron och Falstaff, åtminstone någon gång varje sommar.

Med sina vattenfall, rinnande bäckar och omflutna små öar är det en trivsam plats. Tillsammans med hundarna är det roligt att strosa på små broar och stigar till ljudet av porlande vatten.

Hundarna får som vanligt nya doftintryck, och själva tittar vi gärna på alla vackra vattenväxter och perenner i trädgården.

Kanske ska vi någon gång åka dit och hyra en kanot och paddla en stund i Flian, den å som flyter förbi Herrtorps Qvarn. För Baron och Falstaff vore det en alldeles ny och antagligen spännande upplevelse. Deras erfarenhet av vattenburna farkoster är hittills mycket begränsad.

Ur ett grodperspektiv

Det är inte så lätt att avbilda Baron eller Falstaff underifrån. Eller åtminstone från deras egen nivå.

Nästan alltid blir det ovanifrån. Husses stela knän gör det ofta svårt att komma ner på marken. Dessutom ska hundarna helst vara någorlunda i stillhet på en och samma plats.

Men här lyckades det någorlunda. Fotona är också typiska för hundarna. Falstaff i lektagen, med en av sina kära pipande bollar. Baron stilla mediterande, lugnt bevakande omgivningarna.

Om en blivande spårstjärna

Baron och Falstaff vill nu presentera en ny medlem i "spårgänget": rottweilertiken Exena.

Vi träffade henne för första gången igår kväll, på vår spårträning. Baron och Falstaff hälsade henne välkommen, med viftande svansar och glatt skällande. Att de var förtjusta beror nog inte enbart på att Exena just nu löper ...

Exena är en omplaceringshund, nästan två år gammal. Hon kom till sina nya människor förra veckan, och har härmed påbörjat sin träning, inte bara spår.

Hundarna träffas regelbundet i skogen, och det ska bli roligt att följa Exenas framsteg och fortsatta karriär.

Om att lära hundar

Det svåra med
att lära sin

hund hämta

tidningen är att

man gärna vill

ha nätupplagan.

Den här funderingen har Stig Johansson - tänkare och aforistiker - till upphovsman.

Nu har vi aldrig lärt varken Baron eller Falstaff att bära in tidningen. Så vi är alltså helt fria att välja pappersversionen eller nätbilagan!

Om ett husapotek

Till Baron och Falstaff har vi alltid haft ett litet "husapotek".

Det innehåller lite av varje, smått och gott. Jodopax för des-infektion av sår. Självhäftande elastisk binda. Feber-termometer. Blodstill-pulver. Bland annat ...

Tack och lov är det inte särkilt ofta som vi har behövt använda deras medikamenter. Hundarna är kärnfriska och har faktiskt inte råkat ut för några otrevligheter.

Men det är bra och känns skönt att ha ställt i ordning ett litet hus-(djurs)apotek, om olyckan skulle vara framme.

Sommarnumret av apotekets gratistidning innehåller förresten några nyttiga och trevliga sidor under rubriken "Bättre service till apotekets fyrbenta kunder".

På tal om får

Det är inte bara i Fornbyn som Baron och Falstaff har möjlighet att förnya och eventuellt utveckla sin bekantskap med får.

Förra veckan dök ett rondellfår upp i Hindsborondellen. En skylt anger att fåret heter Dolly, så antagligen är det uppkallat efter det berömda klonade fåret Dolly.

Visserligen förefaller Dolly helt ofarlig och förutsägbar. Hon saknar dessutom hotfulla horn. Men ändå föredrar Baron och Falstaff alldeles definitivt högst levande och vallningsbara får.

Förresten har Dolly redan försvunnit från rondellen. Men hundarnas kompisar i Fornbyn finns kvar!

Om nya kompisar

Efter gårdagens simträning på Tassrelax tog vi med Baron och Falstaff (eller dom tog med oss ...) på en promenad i Fornbyn. Hundarna behöver varva ner efter ett intensivt och ansträngande pass i bassängen.

De stiftade några nya bekantskaper. På fotot hälsar de på tackan ULLA, tacklammet ULLRIKA och bagglammet ULLRIK.

Baron och Falstaff har tränat vallning tidigare i sina liv, så får är dem välbekanta, även om just dessa exemplar var hornförsedda.

Däremot är deras erfarenhet av grisar mer begränsad. Därför höll de sig på respektfullt avstånd från suggan SOOLVEIG och hennes kultingar.

Om en misslyckad spårträning

Spåren vi lade till Baron och Falstaff låg på ett öppet fält. Det blev långa spår, med flera vinklar.

Och se: det gick nästan inte alls. Falstaff var allmänt ointresserad och ville bara busa. Baron lufsade i stort sett i spåret, men såg ut som om han tänkte på något annat (vilket han säkert också gjorde!).

Av detta lärde vi oss följande (vi borde ha kunnat det redan!):


1. Lägg inga spår på kruttorr mark i tung värme.

2. Gör inga krävande spår i terräng som hundarna är ovana vid.

3. Spåra inte på ett fält där hundarna är vana vid hopp-och-lek.


Sorry, Baron och Falstaff! Vi lovar bättra oss!

Om låg aktivitet

Actionbilder på Baron och Falstaff är inte lätta att ta.

I varje fall inte med en enkel kompaktkamera som är långt ifrån någon systemkamera.

Särskilt svårt är det under nu rådande värmebölja, eftersom hundarna knappast ägnar sig åt kraftödande och konditionskrävande aktiviteter. 27 grader i skuggan är inte riktigt deras melodi.

Ska de alls gå igång får det bli i samband med vår timslånga morgonpromenad. Då är luften fortfarande sval och lätt att andas.

Då sätter Baron och Falstaff gärna fart, med ögonen strålande av lekglädje och benen fulla av spring.

Om ett urtidsdjur

Igelkotten är en sporadiskt uppdykande gäst i trädgården.

Baron och Falstaff blir lika osäkra varje gång: hur ska den hanteras? Att nosa på den går inte, för den sticks. Dessutom luktar den illa! Att skälla ut den eller försöka busa med den har alls ingen effekt: den bara rullar ihop sig.

Förr i tiden påstod man att rävar kissade på igelkottar, när de ville komma åt dem. Då blottade sig igelkotten och blev ett lätt byte. Fast det lär vara en skröna.

Baron och Falstaff har inte prövat den metoden. Men de lär sig alltmer att det bästa är att nonchalera igelkotten. Då rasslar den så småningom vidare, och lugnet kan åter utbreda sig i deras revir.

Om en ledig dag

Idag får vår gamle vän Fred Bassett förmedla en lördagshälsning till bloggens alla gäster och besökare.



Baron och Falstaff önskar er alla ett soligt och skönt veckoslut!

Om trädgårdens djur

Falstaff och Baron är inte de enda djuren i vår trädgård, även om de utan jämförelse är störst, bäst och vackrast.

Kajor och skator gästspelar någon gång. Om hundarna är ute stannar de ingen längre stund.

En och annan igelkott lufsar förbi, och hundarna blir märkbart irriterade. De vet inte hur man ska handskas med ett sådant urtidsdjur.

Myrorna är talrika. En koloni lever och frodas under stenplattorna. De är snälla, och de ofredar varken människor eller hundar.

Häromdagen flög de iväg, nästan alla på en gång. Antagligen lämnades några kvar för att städa upp, för att senare ansluta till huvudstyrkan.

Baron och Falstaff iakttog förvånat myrornas avfärd. Vi kunde trösta hundarna: nästa sommar är deras flitiga vänner med all säkerhet tillbaka.

Om direktspår

Igår kväll var det dags för Barons och Falstaffs spårträning.

Vi prövade på något för första gången på länge: direktspår.

Normalt får spåret "ligga till sig" och mogna någon timme innan vi släpper på hundarna. De laddar upp i bilen medan spårgängets människor fikar.

Nu fick Baron och Falstaff börja jobba så snart spårläggaren kom tillbaka.

Det märktes att det var ovant för hundarna. Falstaff som vanligt i spårkärnan, men oroligare och mer stressad än vanligt. Baron började bra och tog de första apporterna, men sedan blev han osäker och gick bort sig.

Så det här får vi träna oftare. Vi borde också hitta stora och bra öppna fält, och inte bara spåra i skogarna.

Men hundarna blev som vanligt trötta efter träningspasset. Det var skönt för dem att ta igen sig och koppla av i trädgården!

Och de har sovit mycket gott i natt.

Om att prata

"Forskning visar att matte är mest pratsam", meddelar nyhetsbyrån TT Spektra.

Italienska forskare har kartlagt skillnaderna mellan könens förhållande till sina hundar.

Studien visar att kvinnor pratar mer än dubbelt så länge med sina hundar när de ska hälsa. Kvinnor är också mer benägna att gulla och prata bebisspråk med sina hundar än vad män är.

Men det finns likheter också. Kvinnor och män är lika benägna att krama sina hundar och att leka med dem. Och de visar samma omsorg om sina hundar.

Baron och Falstaff vidimerar gärna dessa slutsatser. De har visserligen inte medverkat som försöksobjekt och de tycker att det är alldeles onödigt att bedriva forskning om det här.

"Det är bara att fråga oss. Vi vet kan intyga att matte pratar mycket mera än husse med oss! Och båda visar absolut samma omsorg!"