Kajor och skator gästspelar någon gång. Om hundarna är ute stannar de ingen längre stund.
En och annan igelkott lufsar förbi, och hundarna blir märkbart irriterade. De vet inte hur man ska handskas med ett sådant urtidsdjur.
Myrorna är talrika. En koloni lever och frodas under stenplattorna. De är snälla, och de ofredar varken människor eller hundar.
Häromdagen flög de iväg, nästan alla på en gång. Antagligen lämnades några kvar för att städa upp, för att senare ansluta till huvudstyrkan.
Baron och Falstaff iakttog förvånat myrornas avfärd. Vi kunde trösta hundarna: nästa sommar är deras flitiga vänner med all säkerhet tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar