Spåren vi lade till Baron och Falstaff låg på ett öppet fält. Det blev långa spår, med flera vinklar.Och se: det gick nästan inte alls. Falstaff var allmänt ointresserad och ville bara busa. Baron lufsade i stort sett i spåret, men såg ut som om han tänkte på något annat (vilket han säkert också gjorde!).
Av detta lärde vi oss följande (vi borde ha kunnat det redan!):
1. Lägg inga spår på kruttorr mark i tung värme.
2. Gör inga krävande spår i terräng som hundarna är ovana vid.
3. Spåra inte på ett fält där hundarna är vana vid hopp-och-lek.
Sorry, Baron och Falstaff! Vi lovar bättra oss!
1 kommentar:
Va skönt att ni kom på varför.
Och det är härligt att man lär så länge man lever.
Eller man lär av sina misstag.
Det är tur att vi har våra hundar som är så tydliga så vi faktiskt kan räkna ut när vi gör fel.
Skicka en kommentar