”På en byväg om våren …

… är det lerigt och dant. Men ojojoj, vad det är grant!"

En inte obetydlig del av leriga byvägar tar Baron och Falstaff med sig in. Det hjälper inte hur noggrant vi torkar av deras tassar och magar. Efter hand ramlar allt grus av på golven här i huset. Så daglig sopning är ett måste.

Men det lever vi så gärna med. Hundarna har roligt, och om vi hade prioriterat ett välstädat hem hade vi inte kunnat ha hund. I varje fall inga levnadsglada och friluftsälskande bearded collies.



Mars

Marken sparkar av sig snön
men drar den över sig igen

Isen går upp, lägger sig, går upp
som en som inte kan sova.

(Leif Nylén)

Om apporter

Idag har Falstaff och Baron fått jobba med personspår!

Jag har nämnt det förut: det är något av det roligaste hundarna vet. Och de är duktiga. Falstaff är säker, med nosen i spårkärnan. Han missar sällan någon apport. Om han bara inte hade så bråttom …

Baron är mer eftertänksam, men idag missade han en av apporterna. För ovanlighetens skull var han lite för ivrig.

Nu är hundarna trötta. Deras koncentration och målmedvetenhet är maximal, och då undrar jag inte på att de är lite utmattade.

Att träna spårning är roligt. Det är en spännande aktivitet – också för oss som håller i spårlinan. Och så är det så skönt att komma ut i skogen.

Dessutom är det något som Falstaff och Baron kan hålla på med långt upp i åren. Nosarbete blir de nog aldrig för gamla för.

Om vårtecken

Tillsammans med Falstaff och Baron har vi idag haft en mycket angenäm upplevelse.

Under vår promenad på Axevalla hed både hörde och såg vi SÅNGLÄRKAN slå sina drillar högt i skyn, för första gången i år. Det är ett vårljud, som lämnar hundarna helt oberörda, men som vi människor njuter av.

Dessutom har TOFSVIPAN kommit. Inte heller dess akrobatiska flykt var något som Baron eller Falstaff visade något intresse för.

Hundarna struntar blankt i att våren är på väg. Så länge det finns växtlighet att nosa på och fria ytor att röra sig över är det dem fullkomligt likgiltigt vilken årstid det är.

Så bra vi kompletterar varandra! Själva gläds vi åt fåglarnas aktiviteter i luften, medan Baron och Falstaff ägnar sig åt sådant som är mera jordnära.

Snö-gourmeter

Baron och Falstaff tycker mycket om snö.

Inte bara att springa i, utan kanske allra mest att äta! De passar gärna på att stanna vid någon snödriva och tugga i sig lite av den vita varan.

Snö är kanske för dem som viner är för oss. Inte all snö smakar lika bra. Det beror på lagring, temperatur, mognad. Eller var snön har fallit. Snö i Skövde smakar annorlunda än i Skara.

Baron och Falstaff nosar omsorgsfullt på snödrivorna. De är finsmakare, och om de godkänner doft och smak sätter de i sig några tuggor.

Deras kroppsspråk visar oss vilket betyg de sätter på en viss snömängd. Allt mellan fyndsnö och avskyvärt ingår i deras bedömning.

Om mat-ro

När jag gick valpkurs med Falstaff ville instruktören att vi skulle träna hundarna hemma genom att då och då ta matskålen ifrån dem medan de äter.

Syftet var att förstärka ledarskapet och visa vem som bestämmer.

Jag har aldrig någonsin gjort det! När Baron och Falstaff äter och när de sover ska de vara helt fredade. Då får ingenting störa dem.

Ändå är deras måltider förenade med lite ceremonier. När jag sätter ner deras matskål får de sitta och vänta lite innan de börjar äta. De får inte gå fram förrän det ges tillåtelse: varsågod!

Ibland kan jag tillägga: smaklig måltid!

Om närhet

När jag sitter vid datorn vill Baron gärna vara hos mig.

Han ligger på sin filt, alldeles intill hyllan med cd-skivor. Även om han är nära mig vill han inte komma alltför nära. Skulle jag röra honom går han sin väg!

Det är skönt att ha honom där. Det känns behagligt att han ligger där och snusar, och jag njuter av det. Baron ger mig värme, lugn och trygghet. Jag hoppas att det är ömsesidigt.

Falstaff går inte gärna in i mitt arbetsrum. Det ligger nämligen vägg i vägg med duschrummet, och man vet aldrig: husse kan få för sig att duscha och shamponera honom. Säkrast att stanna i bottenvåningen!

På sätt och vis finns han ändå med på fotot. Cd-boxen med Verdis opera ”Falstaff” står på hyllan. Och det är efter det verket som han har fått sitt namn.

Spår i snön

Nu är snart all snö borta från våra trakter. För den här gången!

Så det är bäst att snarast ge exempel på Falstaffs och Barons framfart i trädgården. Så här såg det ut igår.

Hos alla våra grannar har snön legat vit och orörd. Bara spår efter några matfriande fåglar.

I Barons och Falstaffs trädgård är det tvärtom. Inga småfåglar eller kajor vågar sig dit. Och snön är tätt försedd med spår av tassar.OK