Om funktionsanalys

Idag har vi varit med Baron och Falstaff på Tassrelax här i Skara.

De har fått träna simning: en aktivitet som alldeles idealiskt förenar nytta med nöje. Det är välgörande för hela kroppen, och det befrämjar rörligheten i muskler och leder.

Att de sedan tycker att det är så roligt gör inte saken sämre. Falstaff har sin gummiflaska att jaga, och Baron hemför stolt sin älskade anka.

Men hundarna har inte bara simmat. De har också genomgått en funktionsanalys.

Annica på Tassrelax har noggrant studerat hur de fungerar under olika rörelser, både i bassängen och på torra land. Hon har gått igenom dem från svans till huvud, från tassar till rygg och granskat deras muskelmassa, leder och rörlighet.

Utifrån den analysen får vi sedan tips och råd om vad hundarna behöver tränas lite extra på vad gäller styrka och kondition.

Så småningom kommer ett skriftligt utlåtande, och jag lovar att informera bloggens besökare om resultatet. Men redan nu kan jag meddela att både Baron och Falstaff befinner sig i allra bästa form. Det hade jag på känn, men det är ändå bra att få en sakkunnig bedömning av dem.

Om renlighet

När Baron och Falstaff har ätit genomgår de nästan alltid en viss väl etablerad ritual.

De går ut i trädgården, och torkar sig energiskt om nosarna.

Falstaff stryker sig längs häcken, fram och tillbaka, och han gör det så intensivt att det nästan ser ut som att häcken ska välta.

Baron lägger ner huvudet i snö eller gräs, och under hörbara grymtningar torkar han nosen med skägg och mustascher.

Rutinen ger resultat: varje liten matrest försvinner och hundarna kan gå in, mätta, belåtna och alldeles rena efter måltiden.

Om kroppskontakt

Falstaff och Baron har helt skilda åsikter om beröring och kroppskontakt. Ungefär så här kan de beskrivas:

Falstaff: ”Jag vill vara så nära er jag kan. Att ni klappar och kliar mig eller ger mig lätt massage är mycket behagligt. Jag lägger mig gärna på rygg, njuter och grymtar lite lätt. På fotot har jag somnat på husses ben. Det är bara hur skönt som helst. Det tycker nog husse också. Han påstår till och med att hans fötter också somnar …”

Baron: ”Kom inte för nära. Nu vill jag vara ifred, och varför ska ni jämt hålla på med mig? Om ni inte låter mig vara går jag min väg. – Vad sa du, husse? Massage? Ja, det var en helt annan sak. Det får du hålla på med precis hur mycket som helst. Hela kroppen – det är nästan det skönaste jag vet.”

Ungefär så tror jag att de tänker. Det är bra att de är olika och har sina egna personligheter. Det vore tråkigt om den ene bara vore en klonad kopia av den andre!

Om "allting skapat"

Baron och Falstaff: ni får ursäkta! Idag är ni inte ens med på något foto.

Det händer att jag går ut och ni inte följer med. Det är inte så roligt, men ibland måste jag. Kanske ska jag till tandläkaren. Eller till biblioteket. Någonstans dit ni inte får följa med.

Jag gillar det inte. Det känns som om något är fel när ni inte är med. Ofullständigt, som om jag går ut utan att vara riktigt klädd.

Men även om ni inte är med, Baron och Falstaff, händer det att jag träffar andra hundar, på egen hand. Era kompisar, eller sådana ni inte känner eller har träffat.

Då tänker jag på en trevlig liten dikt av den finlandssvenske författaren Lars Huldén. Så här lyder den:

Allting skapat ligger mig varmt om hjärtat.

Därför brukar jag hälsa på hundar jag möter,

om de och jag är allena.

”Vov!”, säger jag.

Men sällan får jag ett hyggligt svar.

Jag har nog en främmande accent.

Om öl till hundar

Inget tyder på att Baron eller Falstaff skulle vara några älskare av öl. Visserligen har de aldrig fått provsmaka, men jag tror nog att de hellre avstår.

Hundarna har var sin ölflaska. Men de är garanterat tomma, och används bara som leksak och lockbete när de simmar.

Nu läser jag en notis i Göteborgs-Posten:

”Efter att ha varit ute hela dagen och nosat i naturen och kissat på lyktstolpar finns det inget mysigare än att koppla av med en flaska öl.

Det trodde åtminstone hundägaren Terrie Berenden i Nederländerna, så han komponerade ett hundöl baserat på malt och köttextrakt. Ett lokalt bryggeri har börjat framställa den alkoholfria drycken.” (TT-AP).

Kanske vi skulle importera några flaskor eller burkar och testa? Vem vet: kanske också Baron och Falstaff – liksom husse och matte – kan tycka att det är gott med ett glas öl då och då …

Om snöbus

Tillsammans med Baron och Falstaff är alla dagar roliga, fyllda av aktiviteter, innehåll och upplevelser.

Men det finns dagar som är bara ännu bättre, med tydlig guldkant.

Som till exempel igår, när vi gjorde ett oplanerat besök i Lidköping hos vännen Frida och hennes härliga fluffbollar: sheltie-tjejerna Myntha och Smulan.

Solen sken över ett tunt snötäcke, några minusgrader och fyra glada hundar: kan man önska sig mera?

Vi gick till Ågårdsvallen, där hundarna fick springa av sig, leka och busa allt vad de orkade. Vilken lycka!

Kamerorna gick varma, och för oss människor var det särskilt spännande och roligt att efter väl genomfört friluftsliv få se de proffsiga foton som Frida tog.

Ett besök på hennes hemsida rekommenderas varmt. Baron och Falstaff är representerade i hennes galleri med flera foton fyllda av action, humor och skönhet.

Om brevbärare

Baron och Falstaff har de allra bästa och mest förtroliga relationer till våra brevbärare.

Fjärran är de skrönor man hör talas om där hundar ger sig på brevbärare och biter dem.

Här är det ingen risk. Baron och Falstaff älskar att få träffa dem som troget levererar post till oss. Åtminstone två av dem är själva hundägare. När de stannar till och bjuder hundarna på godis och levererar post är det en av dagens absoluta höjdpunkter.

Nu har vi applicerat en bearded-collie-dekal på vår brevlåda. Det händer att Falstaff och/eller Baron får post. Då underlättar det om också hundarna är identifierade på brevlådan.

Så vet brevbärare och reklamutdelare att här bor inte bara människor utan också - och kanske framför allt - hundar. Och inte vilka hundar som helst, utan BEARDED COLLIES!