Ingenting som sker på gatan undgår Falstaffs uppmärksamhet. Om det är något särskilt intressant ställer han sig på två ben för att se bättre: ”Vem sitter i den bilen som passerar? Känner jag dom som går förbi? Har jag träffat den hunden som kommer där? Han som cyklar där – är det någon jag kan hälsa på?”Baron är mera ”cool”. Han har redan sett nästan allt, och nöjer sig för det mesta med att skärpa blicken, vädra lite i luften och registrera vad det är som händer.
Annat är det med sådant som inträffar inne i trädgården. Till exempel om en igelkott letar sig in genom häcken. Då blir det fart på båda hundarna.
Men de är osäkra på hur de egentligen ska förhålla sig till detta stickiga urtidsdjur. I motsats till andra djur som kommer på besök – katter, skator, kajor – går igelkotten inte att jaga bort när hundarna rusar fram. Den bara rullar ihop sig, på det mest retsamma sätt. Att puffa på den eller angripa den har ingen effekt: den kan minsann försvara sig!
Så lika bra att strunta i dessa taggbollar, som ändå så småningom lufsar iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar