Hundars otroliga luktsinne är välkänt och omskrivet. Jag vet inte hur många gånger bättre det är än människans – miljoner? Jag har hört en jämförelse: om hunden har luktsinne som en fotbollsplan är människans som ett frimärke. Eller något ditåt …Vi ser på Falstaff och Baron, och imponeras av deras nosarbete. Främst naturligtvis när vi tränar personspår. Hur de beslutsamt och utan att tveka följer ett spår som har lagts för mer än en timme sedan. Viltspår har legat betydligt längre: nästan ett dygn. Ändå hittar de rätt.
Men det är roligt att iaktta hundarna också på en vanlig promenad. Hur de hela tiden ”läser av” marken de går på. Vilka andra människor eller hundar har gått förbi? Vad har hänt där de stannar till och nosar? Jag undrar vad de tänker, vilka ”filmer” som rullar i deras hjärnor.
Många gånger har båda säkert liknande tankar. Som när de stannar och samtidigt i bästa sämja nosar en god stund på exakt samma fläck, som på bilden. Det är som om de ville dela upplevelsen med varandra.
2 kommentarer:
Doggarna
Har ni fått Änglahundsmeddelandet?
hehe... så där är det hos mig med, det är som om hundarna hade ett huvud och två kroppar.
Skicka en kommentar