Till Falstaffs käraste sysselsättningar på våra promenader hör:
1. Att bära pinnar, bräder, stockar! Inget är för tungt eller otympligt för att han ska ge sig på det och frakta det en sträcka.
Jag har aldrig riktigt förstått hans avsikter med det. Vi har ingen vedeldning, så det kan inte vara så att han vill bidra till vår värmeförsörjning.
Kanske det bara är ren och oförställd glädje i att kånka på något! Det är inte säkert att det finns någon avsikt, så som vi människor med vår nyttofixering alltid tror.
2. Att klättra upp på höga stenar! Ingen sten är för hög för att han ska försöka hoppa upp på den.
Där ligger han eller sitter, spanar ut över omgivningarna och ser mycket stolt ut.
Vid utövandet av dessa konster blänger Baron föraktfullt på honom: hur barnslig får man vara? Men Falstaff låter sig inte bekomma: Storebror Baron, du är nog bara avundsjuk på mitt leksinne!
2 kommentarer:
Heja Baron o Falstaff!
Bra att ni hundar inte är så nyttofixerade som vi människor alltid envisas med att vara. Vi har mycket att lära av er!!
Hej Kathi! Ja, uttrycket "nyttofixerad" var det du som fick mig att använda. "Ledighetsfixerad", som du skrev ... Kram från tillg. Bengt med BARON och FALSTAFF
Skicka en kommentar