Om blomning

Jag har aldrig märkt att Falstaff eller Baron ägnar något större intresse åt blommor.

Med deras eminenta luktsinne borde de annars kunna njuta av doftande rosor eller syrener. Men det förefaller lämna dem helt likgiltiga.

Inte heller tycks de uppskatta skönheten i blommande fält eller buketter. Det tycks inte alls intressera dem.

Att Falstaff på fotot nosar runt bland blommande vitsippor beror därför inte på att han gläds åt vårliga primörer. Det är säkert helt andra dofter och synintryck som han är på jakt efter.

Om deppiga hundar

Det är mycket sällan Baron eller Falstaff deppar!

Men skulle det inträffa - vilket inte är särskilt troligt, och hittills aldrig har hänt - finns det ett läkemedel. Jag läser i tidningen:

"Deprimerade hundar får Prozac för att vifta på svansen igen.

Läkemedlet har biffsmak för att vovvarna ska tugga i sig tabletterna. Pillren ska hjälpa hundar som är stressade.

20 procent av alla hundar tros vara drabbade."

En google-sökning på ”prozac för hundar” ger över en miljon träff!

Nåja, vi behöver inte bekymra oss. Varken Baron eller Falstaff visar några som helst tecken på depression. De är aldrig "låga", utan nästan jämt glada och fulla av upptåg och bus (kolla fotot!).

Om simträning

Igår var det dags för Baron och Falstaff att träna simning. De älskar det och lämnar bara motvilligt bassängen.

Jag har funderat på hur lång sträcka de simmar under ett normalt träningspass.

Bassängen är fem meter lång. Det tar 7-8 sekunder att simma en längd. Hundarna är i bassängen ungefär en halvtimme vardera, och effektiv simtid är 20-25 minuter. De måste få vila mellan varven.

Det blir alltför komplicerat att räkna ut. Särskilt som de inte simmar regelbundet från kant till kant, utan genar, växlar tempo och tar ut svängar. Efterlysning: stegräknare för hundar, som fungerar i vatten!

Men en kvalificerad gissning är att de simmar cirka 500 meter under ett pass. Så visst har Baron och Falstaff utmärkt kondition.

Att samsas

Baron och Falstaff dricker gärna vatten ur samma skål. Samtidigt!

De blir naturligtvis fort törstiga dessa varma dagar. Långa promenader är det nödvändigt att ta med vatten till dem. Markerna är också så torra att det inte finns några vattenpölar. Sådant vatten föredrar annars hundarna.

Fotot får också illustrera att Falstaff och Baron kommer mycket bra överens. Några enstaka gånger har det hänt att de har rykt ihop för kortare dispyter. Det har inte hänt ofta, och det är nu länge sedan. De trivs mycket bra tillsammans.

Så att dricka samtidigt ur samma vattenskål är inga problem.

Dagen efter

Baron och Falstaff har all rätt att vara lite trötta idag och ta det lugnt i trädgården.

Igår var vi i Kungsbacka, på besök på Hälsa & Helhet. Vi åker dit någon gång i halvåret för att få en hälsokontroll av hundarnas leder och muskler.

Baron visade sig ha en sträckning i höger bakbens lårmuskel. På Falstaff ömmade det i vänstra bakbenet. Inget allvarligt, men båda hundarna fick laserbehandling och den närmaste tiden ska vi massera det onda med arnica-tinktur.

Även om lasern gör stor nytta, både direkt och på sikt, brukar hundarna bli rejält medtagna av behandlingen. Så vi undrade hur det skulle bli på kvällens viltspårträning.

Men ingen trötthet märktes. Tvärtom: de spårade med iver och koncentration, och skott-träningen klarade de som vanligt utan problem.

Idag är det något annat. Nu vill de ta det lugnt. Det är dessutom varmt - över tjugo grader. Därför blir det bara korta promenader, och för övrigt: rast-vila!

SMS till hundarna

Varken Baron eller Falstaff skulle få för sig att rymma från oss. Okopplade är de aldrig långt borta, och håller ständig koll på var vi befinner oss.

Jag läser ett reklamblad om Petlink:

"Med Petlink slipper du oroa dig för att din hund försvinner. Nu kan du hålla reda på vovven med en vanlig mobiltelefon.

Systemet bygger på GPS-teknik och innebär att en liten dosa fästs på hundhalsbandet. Om du tappar bort din hund skickar du bara ett SMS till dosan, som svarar din telefon med hundens exakta position. Positionen kan du läsa av i text eller på en kartbild."

Någon Petlink behövs inte för Falstaff eller Baron. Men visst vore det kul att kunna skicka SMS till dem ...

Frida och Baron - vilket team!

Nej, för en gångs skull blir det inget foto på Baron eller Falstaff idag. Inte mycket text heller.

I stället rekommenderar jag bloggens besökare att surfa in på Fridas hemsida. Njut av fotona från söndagens agility-tävlingar på Tomtens brukshundklubb. De är mycket sevärda!

Ta del av och gläds åt Fridas läsvärda och trevliga rapporter om Barons (och Fridas egen sheltie Mynthas) insatser på banan.

Tack, Frida, för att du tog så bra hand om Baron och beredde honom en mycket glad och lyckad dag. Ingen kunde ha gjort det bättre!

För övrigt: läs gärna också Monicas och Fatimas berättelser vår agility-dag.

Regnade det? Blåste det? Det minns jag inte! Jag hade så roligt hela dagen, så jag märkte inte om det var april-väder ...

Om tunnelingång (eller utgång?)

Häromdagen tränade vi agility med Baron och Falstaff.

Baron gillar alla hinder utom slalom. Hela tiden har vi försökt få honom att avverka det utan att masa sig fram i styrfart utan att skälla.

Han slarvar också med kontaktfälten, men annars går det galant. Vi hoppas att det gäller också för söndagens tävlingar på Tomtens brukshundklubb.

Falstaff formligen älskar sönder hindren! Tunnlarna hör till hans favoriter, men det är inte alltid han kan bestämma sig för om det är utgång eller ingång.

På fotot ser det nästan ut att vara bådadera på en och samma gång ...

I blåsväder

Idag fick Falstaff och Baron hänga med på en rejäl promenad på Axevalla hed.

Vi åker nu dit så ofta vi kan, och passar på innan kreaturen släpps ut på grönbete. Genom de vårliga vindarna lär heden nog snart bli fylld av betande djur.

Det var soligt och skönt, men hundarna blev ordentligt vindpinade. Det bekommer dem inte - det är mest medföljande husse som får kämpa i den kraftiga blåsten.

I gamla tider var Axevall hed en militär exercisplats. Som en nutida efterföljare står Falstaff på vakt, som en befälhavare och spanar ut över omgivningen: "har mina soldater tagit ordentligt skydd?"

Kväll med viltspår

Äntligen ska Falstaff och Baron få träna viltspår lite mera regelbundet.

Igår kväll var det nämligen dags för den första organiserade träningskvällen vid Botorp.

Nio hundar med förare deltar i kursen, och efter en inledande presentation och genomgång gick vi ut i skogarna med våra rådjursklövar och blodburkar. Eftersom det var första gången blev spåren ganska korta och raka, utan bloduppehåll, vinklar eller "återgång".

Både Baron och Falstaff var glada och höll bra tempo. Falstaff var märkbart besviken att spåret var så kort och tog slut så fort. Baron fladdrade lite, som för att pejla in spåret, men visste hela tiden vad han gjorde och var spåret gick.

Båda hundarna hemförde stolta och med hög svansföring det avslutande "bytet": rådjursklöven. Nu ser vi mycket fram mot kommande onsdagskvällar!

Om blandad träning

Igår tillbringade vi några timmar med Baron, Falstaff och våra tränings-kompisar på Tomtens bruks-hundklubb.

Matte tränade agility med Baron. En lätt men varierad bana, där vi mest ville friska upp hans kunskaper på alla typer av hinder: balans, hopp och tunnlar. Men syftet var också att stärka glädjen och motivationen, så att han blir riktigt sugen inför kommande tävlingar.

Husse gjorde en sökruta till Falstaff. Även om han är ivrig, skäller och ibland glömmer bort sig lyckades han ändå hitta alla apporter och leverera dem till husse.

Så bytte vi: Baron fick leta upp (på bilden kommer han stolt med en apport) och Falstaff träna hinderkunskap med matte.

Det är inte så lätt att köra parallella aktiviteter samtidigt. Hundarna stör varandra, blir nyfikna på vad den andre gör och tappar koncentrationen. Men det var en bra och nyttig aktivitet för dem, och högre än så var inte vår ambition.

Om övervakning

Soliga vårdagar vistas Baron och Falstaff gärna i trädgården.

Falstaff har åtagit sig en ansvarsfull uppgift: att övervaka vad som händer i och utanför området. För att effektivt fullgöra detta intar han en någorlunda upphöjd position: på en av stolarna (som på fotot, taget för några veckor sedan) eller på bordet.

Trädgårdsmöblerna är alldeles nymålade, och naturligtvis i Malmö FF:s himmelsblå färg. Stolsdynan i matchande färg är skön att sitta på.

Det är sällan övervakaren behöver ingripa. Intrång är svåra att göra, eftersom häckar inramar den lilla trädgården. Men hundarna håller de stora kråkfåglarna borta, och tillåter bara blåmesar och talgoxar att kalasa på fröautomaten.

Häckarna gör också området rymningssäkert. Åtminstone någorlunda - man kan ju aldrig veta ...

Om kranvatten

De senaste dagarnas vårvärme har gjort Falstaff och Baron rejält törstiga.

Särskilt under våra vandringar mitt på dagen. Torkan i markerna har också gjort att dikena är torrlagda och pölar med regnvatten är obefintliga.

Annars är det nattståndet vatten i markerna som hundarna gillar allra bäst. Jag undrar varför. En förklaring lär vara att regnvatten är äkta och inte så klorerat som det vanliga kranvattnet.

Nåja, när inget annat står till buds får det duga med det vatten vi har med oss hemifrån. Det släcker törsten - i väntan på ett dike, där vattnet har fått stå och mogna några dagar. Nästan som ett årgångsvin ...

Om en sanerad sjö

Tillsammans med Baron och Falstaff vandrar vi nästan dagligen förbi den lilla Hindsbosjön.

Fram till i höstas var den nästan igenväxt. Illaluktande, dyig, nästan bara ett träsk.

Men i vintras rensades den upp. Sjöbottnen muddrades och växtligheten togs bort. Gräskarpar inplanterades - de är effektiva renhållnings-arbetare och håller vattnet fritt från allt som gör att det slammar igen.

Nu är sjön en öppen yta och trevlig att se på - en riktig liten oas i staden.

Ändå är jag glad att varken Baron eller Falstaff är intresserade av att hoppa i. För så rent är inte vattnet. För några år sedan hoppade Falstaff i efter några landande gräsänder. Det blev en nödvändig och omsorgsfull dusch av en stinkande hund när vi kom hem …

Om att hälsa

Nu har den delen av året börjat när Baron och Falstaff med välbehag fattar posto framför ingången.

Baron har alltid gärna legat där, och numera trivs också Falstaff på den platsen. Det händer mycket mera där än i trädgården. Det passerar människor hela tiden, och med lite tur är det någon som vill hälsa på hundarna och klappa om dem.

Det är särskilt Baron som gillar det. Är det några han känner som närmar sig stampar han otåligt och skäller innan de har hunnit fram till honom.

Falstaff är mer reserverad. Han konstaterar vem som kommer, hälsar avmätt och går sedan och lägger sig igen. Inget fjäsk från honom!

Såtillvida är hundarna olika. Baron är social, sällskaplig och tillgänglig. Falstaff håller sig gärna på sin kant - artig men försiktigt avvaktande.

Om personspår

Igår träffades spårgänget igen: Bonzo, Hjalmar, Pucko, Rick - och så förstås Baron och Falstaff.

Inte på järnvägsspåret (där Baron poserar på fotot) utan i Björstorps-skogen, där vi ofta lägger spår till våra hundar.

Falstaff blir allt säkrare. Målmedvetet och koncentrerat följer han spårkärnan, plockar ordentligt upp apporterna och skäller bara lite i sin iver.

Baron har blivit en aning tveksam. Startar bra och tar genast upp spåret, men tappar efter hand motivationen. Har vårt viltspårande gjort att han inte längre tycker att personspår är lika roligt? Börjar det märkas att han är lite äldre? Störs han av något?

Vi får se. Nu ska vi "backa tillbaka" och träna på lätta spår, som ger honom glädjen och självförtroendet tillbaka. Det ska nog gå bra!

Om budföring

Igår kväll gav vi oss iväg med Baron och Falstaff till den tredje "aktiva promenaden" på vår bruks-hundklubb.

Med fika i ryggsäckarna vandrade vi i kvällssolen på stigar i skogarna och över fälten under två sköna och avkopplande timmar.

I pausen tränade vi budföring. Vi har inte gjort det på länge, och det märktes: Falstaff var inte alls på humör, men förstod så småningom att mottagaren inte alls var farlig. Baron var piggare och satte full fart både tur och retur.

Men det här får vi jobba mera med: budföring är ett moment som hundarna behöver träna. Det är ju så roligt!

Om balansgång

Stormen i januari blockerade många av Barons och Falstaffs vandringsleder.

Överallt låg det nerfallna trädstammar. Vissa stigar var helt enkelt avstängda, eftersom lutande träd hotade att falla när som helst.

Nu är mycket uppröjt, och skogarna är fulla av renskalade stammar. De ger fina tillfällen för hundarna att balansera och därmed träna sin koordination. Både Baron och Falstaff tycker dessutom att det är roligt. Inte heller behöver de bekymra sig över kontaktfält, som på agilityhindren.

Visst ställde stormen till med besvär. Men inget ont som inte har något gott med sig ...

Om Frolic-mannen

När vi är ute och går med Baron och Falstaff i Sörskogen möter vi ibland Frolic-mannen.

Han har själv haft hundar, och är ytterst vänlig och snäll. I fickan har han alltid en liten påse med Frolic, så att han ska vara beredd om han möter våra hundar.

Baron och Falstaff älskar honom, känner igen honom på långt håll, och rusar förtjusta fram, blir omklappade och får några godbitar.

Jag vet inte vem som blir gladast över de här mötena: Frolic-mannen eller hundarna. Men det går inte att ta miste på deras ömsesidiga tillgivenhet.

Om aprilsnö

Det här skulle kunna föreställa Baron och Falstaff på skogspromenad annandag jul.

Av två skäl. Dels är de båda nyklippta, liksom i julas, och dels passar snö på marken bättre i december.

Men fotot är taget idag, annandag påsk, på morgonen. Vi vaknade till ett blött snötäcke, som gladde hundarna. För dem hade snön en idealisk konsistens: den fastnade inte på tassarna, den var god att äta och rolig att springa i.

Aprilsnö lär förresten vara nyttig för växtligheten: "aprilsnö är fåragö" heter det. Det som är bra för fåren är också bra för Falstaff och Baron, för då har de välnärda, mätta och belåtna får att valla!

Om påskfjädrar

Baron och Falstaff känner förstås varje liten kvadrat-millimeter av vår trädgård.

Särskilt stor är den inte, så det är inte så konstigt. Om något nytt eller främmande uppenbarar sig där - en ny växt, blomkruka eller något annat - noterar de genast detta.

Som på bilden: några av de påskfjädrar som vi fäste i vår klätterhortensia slet sig. Genast var de där och kollade.

Och gav sitt godkännande: "dessa fjädrar har vår tillåtelse att vistas i trädgården".

GLAD PÅSK!

Från oss alla - Baron, Falstaff, matte och husse -

till er alla:

EN RIKTIGT GLAD OCH TREVLIG PÅSK!

Falstaff fem år!

Vi gratulerar, vi gratulerar lille Falstaff idag!
Med godis i långan rad,
vi gör honom glad!
Vi gratulerar, vi gratulerar lille Falstaff idag!

Käre Falstaff: Stort GRATTIS på födelsedagen från matte, husse och “storebror” Baron!

(Falstaff föddes som nummer 2 i kullen den 6 april 2002. Födelsevikt 325 gram.)

Om samarbete

Jag vallade av en sökruta till Baron och Falstaff häromdagen. Inte så stor, bara så att hundarna skulle få jobba med lite nosarbete.

Medan Falstaff och matte tränade agility letade Baron efter fyra apporter: “Baron, leta!”

Första apporten: inga problem: “Bra, Baron!” Andra och tredje apporten likaså. Fjärde var lite krångligare - den låg alldeles i utkanten av sökrutan. Baron jobbade koncentrerat.

Plötsligt kom Falstaff, som skjuten ur en kanon. Han hade smitit från agilityhindren och kastade sig beslutsamt in i sökrutan. Och faktiskt: han hittade den sista apporten före Baron! “Bra, Falstaff!”

Ett roligt exempel på konstruktivt samarbete. Att sticka iväg från agilityträningen var förstås inte så bra, men han kände nog på sig att “storebror” Baron kunde behöva lite hjälp.

Om avkoppling

Bra, Baron, att du kan konsten att varva ner.

Skönt är det också i vårsolen på gräsmattan. För dig och “lillebror” Falstaff var aktiviteterna många häromdagen.

Tillsammans med vännerna Ebba och Wilma (storpudlar) och Dessie (dvärgpudel) träffades vi för agility-träning på Tomtens brukshundklubb.

Eftersom Falstaff och Baron är så mångsidiga räckte det inte med det. Vi la också ett personspår - inte så långt, men med rejäla vinklar.

Dessutom fick hundarna jobba i en sökruta, vilket de gjorde med stor framgång. Slutligen lite platsliggning, inkallning och annan lydnad.

Käre Baron: du gör alldeles rätt i att slappna av. Ikväll ska vi gå en aktiv promenad på vår egen klubb, så det vill till att både du och Falstaff är utvilade!

In memoriam

En av Barons äldsta vänner, boxertiken Lina, somnade in igår. Hennes hälsa försämrades alltmer de sista åren, och den sista tiden hade hon nog ingen större glädje av livet.

Vi lärde känna henne redan på nybörjarkursen i agility på Tomtens brukshundklubb, våren 1999. Tillsammans har vi sedan ofta tränat och tävlat agility, och deltagit i åtskilliga uppvisningar. Baron och Lina var lagkamrater i ett av Tomtens lag på en tävling i Ulricehamn juni 2001.

Lina var alltid glad och positiv, och kom mycket bra överens med Baron, sedermera också med Falstaff.

Vi saknar henne, och hon lever med glädje i vårt minne. Både vi och våra hundar är tacksamma att ha lärt känna henne. Hon var en underbar hund!

Lina blev elva år gammal.


"You think there will be no dogs in heaven? I tell you, they will be there before any of us." (Robert Louis Stevenson)

Återbäring på hundbajs

Jag har hittat ett hundrelaterat aprilskämt i år.

Sydsvenskan presenterar nyheten om att pantautomater för hundbajs införs i Skåne. Två kronor per hekto får den hundägare som "pantar" vovvens avföring. Systemet gör det dock omöjligt att "fuska" sig till pengar med mänsklig avföring, poängterar den ansvarige handläggaren.

Baron och Falstaff: det är synd att det här bara är ett påhitt. För om det vore verkligt skulle ni dagligen ha gett åtskilliga bidrag till er försörjning. Ni hade rentav kunnat gå med vinst!

April, april!

Nej, varken Falstaff eller Baron har någon ambition att lura varken oss eller bloggens besökare.

Inte heller går det att lura dem. Det är de alldeles för kloka för. Själva är vi lättlurade, men några aprilskämt biter inte på hundarna.

Så har Skara fått ännu en rondellhund. Åtminstone fanns den där förra veckan, på rondellen vid Skaraberg. Utsmyckad med flagga, majstång och diverse andra attiraljer, och en skylt med texten "Tro, hopp, kärlek".

Det är en devis som skulle passa bra också för Baron och Falstaff. För är det något som de alltid visar är det trofasthet och kärlek. Därför inger de oss stor hoppfullhet!