Om vatten

Blött, blött, blött!

Idag kommer det vatten på Baron och Falstaff! Uppifrån, nerifrån, framifrån, bakifrån och på sidorna.

Inte nog med att det ösregnar ute på våra promenader. Det stänker och skvätter, en blandning av vatten och lera.

Till råga på eländet var det dags för bad, med shamponering, öronrens och allt möjligt elände. Så dagens tema är utan tvekan VATTEN.

Men nu luktar de gott, även om de inte tycker så själva. Med vårt shampoo, som innehåller aloe vera, blir pälsarna mjuka och lättborstade. Kan vi nu bara hålla undan och kryssa mellan regnskurarna ska de hinna bli torra.

Morgondagen har alla utsikter att bli bättre och trevligare. Inget regn, ingen dusch - bara snö!

Om en ritual

Baron är mycket noga med underlaget när han ska lägga sig. Energiskt och mål-medvetet krafsar han i sina filtar och ser till att de erbjuder precis det han vill ha för att kunna sova.

Falstaff är inte så noga. Han kan lägga sig och somna nästan var som helst. Och när som helst …

Men Baron har också en annan ritual. Den går han igenom ibland på kvällarna, när husse och matte tittar på tv. Under det lilla bordet ligger en sträv och hård matta, som han krafsar och gräver i för fullt. Vi har trott att han försöker dra ihop den till ett veck, som han sedan kan lägga sig mot.

Problemet är att han aldrig lyckas. På mattan står både fåtöljer och ett bord, och den går inte att rubba. Ändå ger han sig inte utan försöker gång på gång förflytta den. Tursamt nog är den mycket stryktålig.

Han har helt säkert insett att han inte kan rubba den. Men det har blivit en ritual, som han gillar att genomföra. Allt medan Falstaff, matte och husse förundrat iakttar honom.

Om naturens under

Två sällsamheter mötte oss under gårdagens skogs-promenad.

Och då syftar jag inte på Baron och Falstaff – visserligen är de mycket märkvärdiga, men de var med oss hela tiden, så dem behövde vi inte möta.

Det ena var en glad svamp! Om den skrattade åt oss eller ville skrämmas vet jag inte. Den ser ju nästan lite skräckinjagande ut, men det kan väl passa när vi nu närmar oss halloween-tider.

Det andra var det fynd som Falstaff hittade och här vaktar: en liten blåklocka! Sådana ska väl bara inte finnas i slutet av oktober? Men jag lovar: bilden är inte manipulerad. Den stod där så stolt och kaxig bland alla vissna löv och kvistar, som om den yrvaket undrade: "Va? Är det redan vår?"

Falstaff nosade mycket eftertänksamt på blomman. Han förstod att det var något alldeles speciellt.

Om en återsamlad flock

Igår kväll hämtade vi matte vid tåget, och vår lilla flock är därmed återsamlad!

Det går inte att ta miste på den glädje Baron och Falstaff visar. De håller sig intill matte, och eftersom hon har visat sig klart rymningsbenägen vaktar de henne noga.

Kloka som de är arbetar de gärna i skift. Det vore för mödosamt om båda höll koll på henne hela tiden. Om Baron lägger sig och vila tar Falstaff över bevakningen. Och tvärtom!

Fast de är inte riktigt konsekventa. I morse följde de gärna med husse på morgonpromenad. Men eftersom matte sov när vi gick ut var de förvissade om att hon antingen skulle vara kvar när vi kom hem, eller också gå ut och möta oss.

Sovande ger man sig inte ut på rymmen.

Färglöst

Jag höll på att skriva så här:

"Nu har jag hittat ett gammalt foto på Barons och Falstaffs förfäder! Gulnat och lite slitet, antagligen från 40-talet."

Men nej, jag vill inte lura bloggens besökare. Fotot är bearbetat i photoshop, och jag roade mig med att experimentera med lite manipulation, för skojs skull. Och fotot kanske ger ett lite suggestivt intryck.

Det gör förstås inte hundarna rättvisa på minsta sätt. Visserligen är Baron brun, men både han och Falstaff kommer bäst till sin rätt i färg. Alla som känner dem vet att de minst av allt är färglösa!

Regntunga skyar

Vad gör man en dag som den här, när regnet bara öser ner?

Baron och Falstaff går ganska motvilligt med på obligatoriska promenader, men de har ju sina nya regntäcken!

Sen sitter Falstaff i sin favoritfåtölj och Baron fattar posto vid den öppna dörren till trädgården. Så njuter de av att med tak över huvudet betrakta och meditera över oktobers ruskväder.




Bloggens gäster ska få roas av en liten dagsvers, publicerad i Dagens Nyheter häromdagen. Så här skaldar signaturen Holmberg:


Det var Han!

De fnissigas fniss blev betänkligt få.
De jublandes sånger blev färre.
Oktober blev sedvanligt äckelgrå.
November blir troligen värre.
Vem farao skapade världen så?
Vi misstänker faktiskt Vår Herre.

Om spår i höstsol

Veckans två första dagar var avslagna. Matte bortrest, Baron opasslig och ett stort antal millimeter regn har fallit.
Så vad gör man denna onsdag? När solen strålar, temperaturen är behaglig, älgjakten över och hösten är som allra vackrast!

Naturligtvis: ut i skogen. Medan spåren ligger till sig går vi ut på en promenad med en hel del hopp-och-lek. Baron passar på att visa för bloggens gäster att han minsann också kan bära på tunga pinnar. Falstaff nöjer sig med en mera hanterlig variant.

I spåret är Falstaff helt säker, men i sin iver har han svårt att hålla tyst. Baron spårar med eftertanke, gör sina utvikningar men hittar alltid tillbaka.

Så nu har vi njutit av en skön dag, vilket kan vara bra att ha i minnet när lågtrycket enligt SMHI i morgon väller in över oss.