Baron och Falstaff är lyckligt förväntansfulla när de förstår att de ska ut i skogen och spåra.Som igår, till exempel. De vet mycket väl vad som ska hända. Vi går ut och lägger spår till dem, och sen blir det en timmes väntan i bilen innan vi ger oss av till starten.
Medan vi sätter på spårselen är de någorlunda tålmodiga. Falstaff är ivrigast och "slår" lite med framtassen, så att matte ska skynda sig. Baron nästan skakar av otålighet, men är lugn och samlad medan husse ordnar med selen.
Att spårlinan fästs i selen är signalen: LETA SPÅR! Baron orienterar sig och snurrar runt en liten stund innan han kommer på var han ska spåra. Falstaff ger sig iväg direkt och målmedvetet, med nosen i spårkärnan.
Stolta plockar de upp apporterna. De förstår alldeles utmärkt att de har gjort något bra.
Jag har nämnt det förut, men upprepar det gärna: Baron och Falstaff älskar att spåra. De får röra på sig, och de jobbar med något som de tycker är så roligt. För oss själva är det skönt att komma ut i skogen, alla årstider. Dessutom är det lika spännande varje gång att se om hundarna kan spåra sig från till alla apporterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar