Det var en gång en boll.Ingen märkvärdig, bara en helt vanlig handboll. Jag köpte den till Baron för många år sedan, innan Falstaff ens var påtänkt.
Baron älskade den! Den var en av hans absoluta favoritleksaker, som han gärna busade med, hoppade på, bet i och kastade runt.
Till en början var den så hårt pumpad att han nätt och jämnt kunde gapa över den. När han väl greppade den i munnen blev den en effektiv ljuddämpare: det går ju inte att skälla med en boll i munnen.
När Falstaff kom blev han också förtjust i bollen. Baron lånade gärna ut den, och det blev aldrig något bråk om den. De delade på den i broderlig sämja och glädje.
Efterhand tappade bollen luft mer och mer. Det gick då ännu lättare att bita över den, och den blev allt trasigare. Nu återstår bara några slamsor av den.
Inte kunde jag tro att en enkel boll skulle bli till så stor och mångårig glädje för Baron och Falstaff.
2 kommentarer:
Det är väl härligt när dom hittar en favorit som hänger med så länge.
Jag tycker fortfarande att bollen se väldigt kul ut och den hänger säkert med länge till.
Bollar är toppen! Åskar är en riktigt bollgalning! :) Hoppas ni alla får en riktigt trevlig alla hjärtans dag! Kram!
Skicka en kommentar