Baron och Falstaff är oerhört intresserade. Våra reguljära promenader runt hästhagarna tar mycket längre tid. Hundarna stannar och nosar, länge och väl. Särskilt Baron är engagerad.
Han nosar och tuggar, och är knappast kontaktbar. Men också Falstaff granskar noga varje spår efter löptikar. I bästa sämja analyserar de samma fläck. Ingenting kan störa deras undersökningar.
Däremot är hundarna inte så påverkade att de slutar äta. De har normal aptit, och försmår inte sin dagliga kost.
På morgonen har Baron ytterligare ett beteende, som han bara visar när trakten är befolkad av löptikar. Innan vi hinner gå ut sätter han sig vid ytterdörren och stämmer upp den mest varierade konsert av ylande. I alla tonlägen och tonarter sjunger han ut sin längtan.
Om jag vore kompositör skulle jag använda hans sång i ett musikstycke. ”Ylande hund med stråkorkester”, solist: Beastly´s Highland Emperor, alias Baron.
Det vore kanske något för Melodifestivalen.
1 kommentar:
Haha.. Löptikar säger jag bara... :P Mammas hund ylar och sjunger också så vackert när det finns löptikar eller tikar överlag i närheten! :P
Jag tror också att våra drömmar har stor betydelse. Man bearbetar nog massa genom drömmarna, vad som hänt under dagen och livets gång.
Kramar!
Skicka en kommentar