Så var den här påskhelgen i det närmaste över. Innehållsrik, förstås, med åtskilliga promenader i växlande väder och några bilturer med åtföljande sight-seeing. Idag, annandag påsk, har vi kört runt Hornborgasjön, där det fortfarande är riklig med såväl tranor som fågelskådare. De senare troligen i majoritet. Trandansen vid Hornborgasjön kallas inte för inte ”fågelskådningens McDonald’s” – lättillgänglig och färdigtuggad!

Det blev förstås en del påsksmällande, men hundarna tog det bra utan att det gav dem någon värre skräckupplevelse. Baron blir arg och skäller, och Falstaff går och lägger sig. Det tråkiga är att smällandet sprider sig över helgdagarna, börjar på långfredagen och fortsätter med enstaka avfyrningar in på annandagen. Om alla smällarfreaks ändå kunde nöja sig med påskafton!

Bus i trädgården hör till varje dags program. På fotot är matte i fullgång och leker med hundarna, eller om det nu är tvärtom …

Innan påsken bryter ut för fullt vill jag förmedla en illustrerad vårrapport från vår trädgård till bloggens läsare. Det råder påskafton, med sol, lite uppfriskande blåst och cirka tio grader.

Krokusen blommar, och den skarpögde kan notera den lilla nässelfjärilen, som äter sig mätt i en vit krokus nere till höger. Bon appetit!

Nu våras det, åtminstone får vi tro det. Då är det vårrengöring inte bara i trädgårdar och hus – också klubbens agility-hinder mår väl av att fräschas upp. Särskilt i år, när vi i Götene-klubben arrangerar vår första officiella tävling, den 10 juni.

Så igår, på långfredagen, träffades ett glatt gäng för att göra i ordning åtminstone en del av det som behöver åtgärdas. Arbetsglädjen var det inget fel på – se på bilden av Sanna, Ann och Monica, i färd med att måla ribbor till hopphindren. Det syns inte, men de blev en aning vitmålade själva också.

Rött blir däremot ramen till däcket. Flera lager gammal målarfärg skrapade vi bort, och sedan var det bara att kleta på vackert lysande färg.

Vi glömde förstås inte bort hundarna. Baron och Falstaff fick några rejäla promenader, och för Falstaffs del var det första gången han sprang lös sedan förra helgen. Sträckningen i höger bakmuskel känns nu så bra att påbudet om några dagars lugn nu kan hävas.

Idag, påskafton, har vi varit på en långtur på Axevalla hed, och där har hundarna fått springa av sig ordentligt i vårsolens glans. Det blev lite av ”Axevalla Horse Show”, för två hästar med ryttarinnor närmade sig. Baron och Falstaff rusade nyfiket fram i full fart, tills de tvärstannade ett tiotal meter intill hästarna. ”Oj då, är de SÅ stora. Säkrast att lufsa tillbaka till matte och husse!”

Nu önskar vi bloggens besökare en riktigt GLAD PÅSK, med så få påsksmällare som möjligt.

Candy är död.

Baron och Falstaff har alltid känt henne och tyckt om henne. Hon var en mycket trevlig golden-tik: lugn, snäll och glad. Otaliga gånger har vi träffats, alltid med glada svansviftningar, hälsningar och ibland lite bus. Baron var inte gammal när han en gång stack iväg, bortom synhåll för husse och matte. Målet: en löpsk Candy, nästan en kilometer bort! På gamla dar drabbades hon av flera epilepsianfall, och efter en mycket intensiv attack för en vecka sedan fick hon somna in. Fotot är taget för tre veckor sedan.

Candy blev tretton och ett halvt år. Vi minns henne och saknar henne!

I dagens inlägg vill jag börja med ett VARMT TACK och STORT BERÖM till Frida som hjälpt mig att snygga till Barons och Falstaffs blogg! Alla kan se hur sobert proffsig den är, och det är helt och hållet Fridas förtjänst. Frida är inte bara duktig med sin sheltie-flicka Myntha utan också oerhört kunnig på IT. Kolla hennes hemsida, http://www.fridasplace.com/ – den bär syn för sägen! Alltså: tack, Frida, för värdefull hjälp och uppmuntran!

Igår kväll var det dags för premiären på vårens viltspårkurs i Remningstorp. Kursledare var som vanligt Roland Warnemark och Rune Holmqvist från Skaraborgs dreverklubb.

Vi hade tur: regnet uteblev, och även om kvällen var lite grå och kylig var det skönt för Baron och Falstaff att äntligen, efter den långa vintern, få ägna sig åt nosarbete. Vi jobbade parvis, och matte fick lägga spår åt lilla tiomånaderstiken Hessi (reservation för stavningen) medan husse lade spår åt ettåriga spanieln Tindra.

Spåren fick ligga till sig medan hussar och mattar fikade och hundarna laddade upp inför sina arbetspass. Och för att vara första gången på åtskilliga månader var resultatet klart godkänt. Det gick inte att ta miste på Barons och Falstaffs arbetsglädje: till och med Baron var så ivrig att sätta igång att jag knappt fick på honom spårselen. Sen spårade han målmedvetet, en aning fladdrigt, men lugnt och säkert. Falstaff hade som vanligt väl bråttom, men hela tiden med nosen i spårkärnan. Och när hundarna kommer fram till rådjursklöven är det inte lönt att försöka med godis: att hitta viltdelen och bära den till bilen är belöning nog!

Sen blir man förstås trött av att spåra (se bilden!).

Så nu ser vi fram emot de kommande onsdagarna, då vi ökar svårighetsgraden varje gång. Målet är förstås öppen-klass-prov senare under våren!

Så var det måndag i stilla veckan (”blåmåndag” enligt gammal tradition), 10 april. Nåja, så stilla blir den inte, och den här dagen var en heldag med resa till Kungsbacka och Stefan Andreasson på Hälsa & Helhet. Den här gången hade vi med oss Veronica och Thomas med hundarna Pucko och Hjalmar, våra tränings- och spårkamrater.

Allt gick programenligt och vi hann också med ett besök på IKEA i Kålltorp, även om det inte var en anhalt som hundarna hade någon större glädje av. Det är oerhört värdefullt att få hälsokontroll av Baron och Falstaff, så att vi får ordinationer om massage, eventuell medicinering med mera.

Baron har en svullnad på höger bakben, ovanför knäet, vilket gör att han lägger över vikten på vänster sida. Dessutom är han stel på vänster sida av nacken och i vänster överarm – också det en konsekvens av att han kompenserar att höger bak inte är så spänstig. Flitig massage ordineras, och han älskar att få massage, så det blir inga problem.

Falstaff har en kraftig sträckning i högra låret, som känns särskilt på insidan, och där får han lätt kramp och det smärtar rejält för honom. Dessutom går han lite snett på handlederna, och där får vi vara extra noga med massage.

Båda hundarna fick skön och behaglig laserbehandling, och får numera ett fodertillskott som – utöver vanligt glukosamin – också innehåller M.S.M., som är välgörande för muskler och ligament. Kära läsare av min blogg: jag ska ta reda på mera om M.S.M., för det är faktiskt första gången jag hör talas om det. På förpackningen står ”fodertillskott till häst”, och det låter förskräckligt, men doseringen vi har är anpassad till hundar.

Ja, det här låter som om Baron och Falstaff är illa däran, men så är alls inte fallet. Inget av det som Stefan diagnosticerade är av allvarlig natur, utan går snart över med rätt behandling. Det gäller också våra kompisar Pucko och Hjalmar, som jag tror var mycket glada för dagen.

Så åkte vi tillbaka till Skara en lite annan väg, och naturligtvis gjorde vi täta pauser, med rastning av hundar och fika. Tillbaka vid 18-tiden, ”trötta men nöjda” som det brukade heta i skoluppsatser.


Tisdag 11 april: simträning på Hundhälsan i Tibro är ett idealiskt komplement till gårdagens undersökningar i Kungsbacka.

Vi körde det vanliga programmet med Falstaff och Baron: uppvärmning i bassängen, sedan lite snabbsimning (aerob träning, som det så vackert heter), simning med motstånd (anaerob träning) och sen en bra stund att varva ner i bassängen. En halvtimme för varje hund, och sedan välgörande stretching.

Hundarna älskar det: Falstaff ivrig och lite hetsig, Baron lugnt, metodiskt och njutningsfullt. Jag förstår bara inte riktigt varför de skäller under simningen – så var det inte i början, men jag tolkar det så att simningen är så rolig att de inte kan låta bli. De simmar bra och träningen i bassängen gör stor nytta, så om de vill väsnas så får de väl hållas.

Efter simningen: på med den härliga Obtrack-kostymen, rastning och sen hemresa – och ikväll: rejält trötta.

Två innehållsrika dagar är över, och nu blir det vila och återhämtning tills i morgon.

Det kan vara dags att summera något av det som har hänt under vecka 14. Visserligen är det bara lördag, men jag får väl komplettera med det som eventuellt inträffar i morgon.

(En parentes: jag lyckas aldrig lära mig att ange tiden efter veckonummer. Vecka 14 säger mig väldigt lite, så jag föredrar att uttrycka det med datum: 3 – 9 april!)

Snön har i stort sett försvunnit. Det ligger bara kvar lite oaptitliga högar här och var, men nu går det utmärkt att ta sig fram på våra vanliga skogspromenader. Ett undantag är Petersburg, där skidåkare och vandrare har tryckt till snön på elljusspåren så att vi fortfarande får ta det försiktigt.

Men igår var vi ute i Händene-skogen för första gången på flera månader. Stigarna är härligt mjuka både för människofötter och hundtassar, och vi blev riktigt sugna på att återuppta spårningen efter långt uppehåll.

Veckans höjdpunkt blev ändå onsdagskvällens ”aktiverad hundpromenad” på Götene brukshundklubb. Ett femtontal hundar av olika storlek, ras och kön vandrade i mestadels god sämja minst en halvmil genom skogarna med sina ägare. I pausen tränade vi platsliggning i grupp – mycket bra, Falstaff och Baron! Sen hade vi fikapaus, också det en nyttig övning för hundarna: att förhålla sig någorlunda passiva medan hussar och mattar förtär medhavda drycker och smörgåsar. Det var en rolig och hälsosam kväll, under Ulla Janssons och Carin Almgrens omtänksamma ledning.

Vi har otur som tyvärr måste hoppa av detta trevliga arrangemang efter bara två gånger. Nästa vecka börjar nämligen viltspårkursen i Remningstorp, typiskt nog också den på onsdagar. En svår prioritering, men det kan inte hjälpas: viltspårträning känns just nu viktig för oss.

I tisdags begick vi ytterligare en ”nypremiär”: en lång runda på Axevalla hed! Vi försökte oss på det för någon månad sedan, men snön låg så djup att det var svårt att ta sig fram. Nu gick det utmärkt, för även om det var blåsigt fick hundarna rikligt utlopp för sitt ”spring-i-benen”.

Så vi åkte till heden också i torsdags, och det var ett trevligt sätt att fira Falstaff på hans fyraårsdag. Gratulationerna fortsatte på kvällen, dessvärre med pälsvård, men i gengäld med grisöron både till Falstaff och till Baron.

Med anledning av Falstaffs födelsedag gick jag igenom den mapp där vi förvarar alla intyg, diplom och andra värdehandlingar. Jag läser i ett blad från uppfödaren, Reinlakes, följande: ”Falstaff föddes som nummer 2 i kullen klockan 05.30 den 6 april 2002. Födelsevikt 325 gram.” Han har vuxit till sig, och väger nu runt 22 kilo, något mer än Baron, som emellertid kompenserar sin relativa litenhet med auktoritet!

Notiser: i går iakttogs årets första sädesärla! – Baron och Falstaff ensamma hemma hela kvällen. Skönt att slippa matte och husse några timmar.


Det var några höjdpunkter från veckan som gick. Nu laddar vi för nästa vecka, som blir intensiv: resa till Kungsbacka och vår osteopat Stefan Andreasson, simträning i Tibro, viltspårkurs och så på långfredagen hinderfixande på brukshundklubben. Innehållsrikt och spännande: vi ser fram emot vecka 15, förlåt: 10 – 16 april!