Mera om fototävlingen ...

I gårdagens inlägg berättade jag om fototävlingen som aktivbeardis-sajten arrangerade.

Vid det här laget hoppas jag alla bloggens besökare har beundrat de fina bilderna på sidan, och förstås särskilt det vackra fotot som vår vän Frida fick juryns hedersomnämnande för. Där ses Baron i djup och intensiv kontakt med Fridas sheltie Smulan. Temat för november månads fototävling var också "kontakt".

Faktiskt deltog vi själva också med några bidrag till tävlingen. Vi tog oss friheten att tolka begreppet kontakt på ett självsvåldigt sätt. Vilket man kan se av de här två bidragen, där Baron undersöker en väggkontakt och Falstaff studerar kontaktannonser i tidningen. Kanske lite tramsigt och fånigt, och ingen högre kvalitet på fotona. Men det får vi bjuda på.

Temat för december månads fototävling är beardisglädje. Det blir inte någon som helst svårighet att hitta foton där Falstaff och Baron är glada. För är det något som karakteriserar dem mer än något annat är det GLÄDJE!

Om en fototävling

På den trevliga och innehållsrika sidan om aktiva bearded collies hittade vi idag en riktigt glad överraskning.

Månadens fototävling har avgjorts. Temat var ”kontakt”, och det var tillåtet att tolka det på det sätt man själv önskade, men ett villkor var att en bearded collie skulle vara med.

Segraren i tävlingen har utsetts, och juryn har lämnat två hedersomnämnanden. Ett av dem ges till vår vän Frida Engman – Mynthas och Smulans matte – som tagit ett helt underbart foto av Baron och en av hans kompisar och absoluta favoriter. Juryn skriver: ”Ett vackert kort taget i rätt ögonblick.”

Det är bara att instämma! Bloggens besökare är välkomna att njuta av Fridas foto, liksom av de andra belönade bilderna. Logga in på beardissidan, och klicka på "månadens tävling"!

Det är förresten Frida som har designat de små beardisarna som är utspridda på mina inlägg i bloggen. Visst är de prydliga! Men så är också Baron (brun) och Falstaff (svart) förebilder.

Om skvättande

Som alla hanhundar kissar Falstaff och Baron otaliga gånger på varje promenad.

Hur många gånger det blir per kilometer vet jag inte: jag har aldrig fört statistik. Och förresten: vad skulle det tjäna till?

Nästan alltid tillämpar de samma ritual. Först väljer de noggrant ut ett lämpligt ställe och det ska vara högt beläget: en stolpe eller en liten kulle. Sen lyfter de på benet och skvätter. Så vidtar ett intensivt och energiskt sprättande med alla tassarna. Baron morrar samtidigt hotfullt och hörbart. Gräs, löv och annat på marken flyger, och det gäller att inte stå bakom dem. Då får man mycket på sig!

Jag tror att Baron och Falstaff resonerar så här: Nu har vi markerat med vår doft högt upp. Vi sprider ut den så mycket vi kan. Vi vill att andra hundar som går förbi ska fyllas av respekt och beundran. Om det är en annan hanhund ska han tänka: "Här har minsann en riktigt farlig, stor och stark bamsehund gått förbi! Här får man passa sig väldigt noga!"

Och om det är en tik: "Oj, vilken snygging som har varit här. Det kan bara vara en bearded collie! Honom vill jag absolut träffa!"

Om mörker

Varken Falstaff eller Baron är det minsta mörkrädda.

En kväll som igår var mörkret tätt utan särskilt mycket som lyste upp - ingen snö, inga stjärnor eller måne. Ändå går hundarna gärna ut i trädgården och nosar runt en stund.

Baron lägger sig på den plats som är hans favorit alla årstider: nedanför rosenrabatten. Liksom Falstaff kollar han uppmärksamt allt som händer och sker. Och det är en hel del som intresserar dem: någon går förbi utanför tomten, en bil passerar.

Hos Baron och Falstaff samverkar syn och hörsel med deras kvalificerade luktsinne, och det ger dem mycket fylligare information än vad vi människor kan registrera i mörker. Hundarna har dessutom mycket bättre mörkerseende än vi människor. Jag har läst att de klarar sig med en sjättedel av det ljus som vi behöver för att kunna se i mörkret.

Så mörker är inget som skrämmer dem. För Baron och Falstaff är mörkret inte alls så mörkt som för matte och husse:

"natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus."

Om advent

Baron och Falstaff vill gärna förmedla lite advents-stämning till bloggens gäster.

De hade kunnat göra det på flera sätt. Ett hade varit att gå med i den stora tomte-paraden i Götene och lägga in foton från det evenemanget. Vår klubb brukar delta med många ekipage, alla tomteklädda på de mest fantasifulla sätt.

Men det fick vara, till förmån för en lång morgonpromenad med husse, och en lunchrunda kring våra hästhagar. Sen fanns ingen tid för så mycket annat.

Så därför tar vi bara med en bild på när matte under högtidliga former tänder det första adventsljuset, med Falstaff och Baron som andäktiga iakttagare. De bara önskar att det också gick att förmedla doften av pepparkaka och saffransbulle, och ljudet av adventsmusik från cd-spelaren.

Men texten (Paul Nilssons) går faktiskt att vidarebefordra:

"Gud sin son till jorden sänt,
Fröjda dig, det är advent!"


"Salighetens dag han tänt.
Fröjda dig, det är advent!"


"Sådan fröjd ej världen känt.
Fröjda dig, det är advent!"

Om årstider

Falstaff och Baron tycker att alla årstider är bra (utom möjligen alltför varma sommardagar).

Men nu längtar de efter snö! Det ser nästan ut som om de är besvikna varje gång vi öppnar dörren för att ge oss ut. "Va? Inget vitt på marken i dag heller? Det brukar det ju vara så här års!"

Ändå är det skönt för dem att komma ut i skogen på barmark. De gläds åt alla grenar och pinnar, som de kan släpa och tugga på. Den mjuka mossan gör det lätt att springa fritt, och alla dofter framträder i all sin ljuvlighet.

Det är inte mycket som är så skönt och roligt som en rejäl skogspromenad - det tycker både Baron, Falstaff och deras människor. Skogen är härlig att vara i ALLA årstider!

Om miniatyr-beardisar

Kolla vilka fina miniatyrer av bearded collie som pryder det här inlägget!

De har skapats av vännen Frida Engman, matte till sheltiesarna Myntha och Smulan. Tillsammans med dem har vi tävlat ofta och både vi själva och Baron och Falstaff har haft mycket roligt i deras gemenskap.

De här trevliga små miniatyrerna dyker säkert upp flera gånger på denna Barons och Falstaffs blogg!



Uppifrån ses en brun beardis (Baron!), en svart (Falstaff!) och därefter en blå och en sandfärgad.

Jag hoppas att bloggens besökare tittar in på Fridas hemsida, som är både läs- och sevärd. Fotona är helt underbara och grafiken av högsta klass.

Medlemmar av Barons och Falstaffs fan-club kan där också hitta några foton på dem, från olika tillfällen. Se, beundra och gläds!