Om en rolig agilitydag

Nu har vi kommit hem från en mycket lyckad agilitytävling i Töreboda.

Vadå lyckad? Baron diskade sig i både agilityklass och hoppklass! Så hur kan det ha varit så bra?

Jo, eftersom han hade storartat roligt hela tiden. Med husse knäskadad och matte med muskelsträckning var vår klubbkamrat Ann snäll och tog hand om Baron. Det är inte lätt att ”köra” en annan hund utan föregående träning, men Ann gjorde det jättebra, både före, under och efter loppen. Kolla på bilden hur glad Baron är tillsammans med Ann!

Det var inte alls hennes fel att Baron drog iväg mot matte, som stod intill planen. Inte heller att Baron bestämde sig för att det var lika bra att sätta fart mot tredje hopphindret direkt. ”Jag ska ju ändå hoppa över det, så varför skulle jag bry mig om de två första hoppen” menade han.

Tack, Ann, för att du gjorde så att Baron fick en jättekul dag! Med råge uppfylldes därmed vårt mål för idag. Vinna kan vi göra nån annan gång. Till exempel på DM nästa vecka.

Falstaff, då? Jo han slog ett nytt rekord! Han var den hund på hela tävlingen som gick över den älskade balansbommen på framhoppningsbanan i särklass flest gånger! Starkt jobbat, Falstaff!

Om en reducerad flock

Den här veckan har matte varit bortrest. Hundarna och jag körde henne till Skövde redan i söndags, och sedan dess har vi fått klara oss själva.

Och visst har det gått. Det största bekymret var förstås att Baron blev kortvarigt opasslig i måndags. Men båda hundarna har ätit och sovit bra. Vi har varit på brukshundklubben i Skara och tränat, och igår åkte vi ut till Händene-skogen och roade oss bland annat med ganska långa spår. Där har vi varit idag också, men utan spårande.

Men det har märkts mycket tydligt att den vanliga inre kretsen av flocken inte har varit fulltalig. Baron och Falstaff har varit märkbart loja och håglösa. Det är som om ingenting var riktigt roligt när det saknas en medlem i flocken.



Mest har de legat och vilat, och när de är inaktiva längre stunder uppsöker de gärna sina favoritplatser. Falstaff längst in bakom soffan - där är han omsluten och trygg. Baron hoppar upp i husses (obäddade!) säng - där är mjukt och gott om plats.

Ikväll hämtar vi matte vid tåget i Skövde, och ordningen och glädjen blir återställd!

Om höstglädje

Äntligen börjar det nu kännas som höst på riktigt. Dessa lite kyliga morgnar med klar luft och alltmer glödande färger för med sig riktiga skönhets-upplevelser.

Hundarna och jag promenerar sakta i morgonljuset, och själv njuter jag av alla synintryck: träd, buskar, häckar, hästarna i hagen.

Baron och Falstaff har sin egen värld att upptäcka. Alla dofter, på marken och i luften, ska noggrant och omsorgsfullt undersökas. De stannar till och nosar omständligt, och registrerar allt som har hänt sedan vi gick här senast. Vilka andra hundar har gått här? De är också noga med att flitigt och ofta markera och skvätta så att de hundvänner som kommer senare ska tänka: "Aha, här har minsann Baron och Falstaff gått!"

Så har vi våra olika upplevelser, hundarna och jag. Tillsammans blir det en helhet, som kan göra en vanlig till synes rutinmässig morgonpromenad till en unik händelse, fylld av stilla glädje och lycka.

Om astrologi för hundar

Jag har förstått att det är ett stort intresse för astrologi och horoskop, också för hundar. Det finns också en hel del litteratur i ämnet, och sökningar på Internet ger många träff: "astrology for dogs" ger över tretusen träff!

Men låt oss se vilka egenskaper Baron och Falstaff har ur deras respektive stjärnteckens perspektiv.


Baron, född den 18 mars, är FISK. Så här sägs det om honom i ett horoskop: ”Fiskhunden är en drömmare med stark intuition och andlig känslighet. Den har en själslig kontakt med sin ägare. Den kan dock ”bränna ut sig” så att den måste dra sig undan för att återhämta sina krafter.”

Och i ett annat: ”Originell och tilldragande. Snäll, ömsint och med en telepatisk förmåga. En riktig drömmare med livlig fantasi. Gillar att vara till lags. Trivs allra bäst hemma.”


Falstaff, född den 6 april, är VÄDUR, och här är hans egenskaper: ”Genom att ha en väldigt stark vilja vill hundar födda i detta tecken gärna visa var skåpet ska stå och tar inte gärna order av andra. Däremot är de väldigt lojala.”

Ytterligare ett horoskop: ”Ständigt på jakt efter nya äventyr och erfarenheter. Lite stridslysten, accepterar inga nederlag, måste vinna. Temperamentet är inget att leka med. Gillar att skrämma andra. Listig och lömsk men uppriktig i allt sitt handlande.”

Jag ser förstås på detta som lite rolig kuriosa. Ungefär som när jag läser horoskop för mig själv!

Baron sjuk - men frisk igen!

Så var det dags igen: Baron blev sjuk!

Några gånger om året brukar det hända. Plötsligt skakar han i hela kroppen, ser ynklig ut och går och gnäller utan att få någon ro. Svansen låg och med ett kroppsspråk som tydligt visar hur dåligt han mår. Han äter inte heller något.

Lika snabbt som det kommer lika fort går det över, efter några timmar. Ingen veterinär har kunnat förstå vad det beror på. Men själva är vi nästan säkra på att det har med magen att göra eftersom han då och då ängsligt tittar dit.

Det enda vi kan göra är att vara nära honom och ge honom lite lätt massage, nästan bara som beröring.

Igår hade vi just startat den aktiverade promenaden vid Folkets park i Götene, när han plötsligt stannade, darrade och vägrade följa med. Det var bara att avbryta och återvända till bilen och åka hem. Fram på natten upphörde skakningarna och han sov lugnt, och i morse var han nästan sitt gamla vanliga jag igen, bara lite "låg". Han är fortfarande matt, men har ätit och druckit. Falstaff äter alltid bra, så det är egentligen onödigt att han figurerar på ett foto vid matskålen.



Det är intressant att se hur Falstaff reagerar när det händer. Han, som annars ofta vill vara nära Baron, drar sig undan, som om han tänker: ”Käre storebror, jag ser att du inte mår bra. Då ska jag låta dig vara ifred och inte störa dig.” När Baron lade sig i bilen var det nästan så att Falstaff vägrade hoppa in, det som han annars gör med stor glädje. Han tyckte nog att Baron borde få vara för sig själv i bilen.

Men som sagt: nu är nästan allt som vanligt igen. Slutet gott – allting gott!

Om en mycket gammal hund - och en "hundkatt"

Titeln på dagens inlägg syftar INTE på Baron eller Falstaff. Nej, det handlar om betydligt äldre hundar - och om en korsning mellan hund och katt!

DN idag innehåller nämligen två intressanta notiser med hundanknytning.

Man berättar att ett antal mumifierade hundar har hittats i Peru. De antas ha blivit begravda för tusen år sedan tillsammans med sina familjer, och det tyder på att de hade hög status. De användes som vallhundar och vallade lamadjur, och såg ut som en liten golden retriever, med beige nos och långhårig päls.

Antagligen trodde man också på ett liv efter döden för hundar. Och varför inte: "You think there will be no dogs in heaven? I tell you, they will be there before any of us." Citatet är från Robert Louis Stevenson, författare till bl.a. "Skattkammarön" och "Dr Jekyll och Mr Hyde". Jag tycker mycket om citatet, och använder det i min mail-signatur.

Den andra notisen i DN handlar om invigningen av Bonniers konsthall i Stockholm. Där presenteras Thomas Broomés konstverk "Hundkatt". Konstverk - ja, det kan man kanske ha olika meningar om ...

Men alltid lika glada och livliga Baron och Falstaff är minst av allt några mumier. Inte heller har de något som helst gemensamt med katter!

Agility dagen efter ...

Ärligt talat: det gick inget vidare på agility-tävlingen på Tomten igår!

Hoppklass-banan borde ha passat Baron perfekt: snabb, rak och rolig inledning med tre hopphinder och en tunnel och slalom på rätt sida, med vänsterhandling.

Men inte då! Efter bara två hopphinder strulade det till sig, och sen var det kört.

Agilitybanan såg lite knixigare ut, men hade en oerhörd fördel: INGET SLALOM!!! Det kanske hade gått bra, men efter bara några hinder skadade matte sig: en smärtsam sträckning i lårmuskeln satte definitivt stopp, och det var bara att bryta. Kylklabbar lindrade den värsta smärtan, och flitig massage med liniment ska förhoppningsvis rätta till skadan.

Men ändå: det var en underbar dag i kanonväder och tillsammans med våra härliga hund- och människokompisar.

Idag stärktes självförtroendet när vi såg två foton av Baron på Fridas hemsida. Över ett hopphinder, utstrålande fart och glädje. Fel väg, visserligen - men då var redan diskningen ett faktum. Och vid mattes sida, med högsta tänkbara svansföring.

Det kanske ändå kan gå bra. Någon gång. Någonstans. Töreboda på lördag, till exempel!