

Baron däremot är mer förnämt restriktiv. Han gillar rejäl massage på hela kroppen och nästan grymtar av välbehag. Det gör honom också väldigt lugn. Det har till och med hänt att han somnar under pågående massage. Men att bara bli kelad med eller klappad - det är inget för honom. Håller vi på med det för mycket och för länge går han sin väg.
Apropå somna: igår kväll somnade Falstaff på mattan framför tv:n på husses hand. Det tyckte han var skönt och tryggt. Också husses hand och arm somnade.
Det gjorde alls ingenting. Jag ville inte störa eller väcka honom. Och att få känna närhet till Falstaff eller Baron - det fyller mig med stor lycka och glädje.
Men Baron och Falstaff är inte intresserade. De har aldrig varit några kakälskare, vilket möjligen beror på att de aldrig har fått smaka några. Och att de helt nonchalerar lussekatter kan dessutom bero på att de kallas - ja, just det: lussekatter!
Annat blir det när det är dags att förbereda skinka och julkorv. Då är hundarnas uppmärksamhet på topp, och de iakttar varje moment i tillagningen.
Fast de kanske reviderar sin inställning till sötsaker, om vi hinner få den kakform som vi har beställt och som ses på bilden. Pepparkaka i form av en bearded collie - kan det vara något?
(Tack till Emma, som tipsade mig om kakformen!)
Nej, deras favoriter är pressade tuggpinnar, eller "mumsrullar", som de också kallas. På fotot väntar de på utdelning av en sådan pinne.
Annat uppskattat godis är märgkex och sådana kex som sägs rensa tänderna. Vid riktigt högtidliga tillfällen - som till exempel efter pälsvård - utdelas en bit torkat griskött.Idag fick både Baron och Falstaff stå ut med omfattande bad med shamponering. De fann sig i behandlingen med stort tålamod, och var värda det väntande grisörat!